Flyttade till Sverige och jobbar på hjärtavdelningen
– Jag hade inget jobb när jag flyttade till Umeå, men efter att sökt i fyra dagar fick jag jobb på ett privat hemtjänstföretag. Där snuttjobbade jag från slutet av oktober 2014 till januari 2015, då jag fick jobb på kardiologen på universitetssjukhuset.
Det berättar 20-åriga Gabriella Snellman som för knappt två år sen fick sin närvårdarexamen från Yrkesakademin i Österbotten.
Orsaken till att hon tog sitt pick och pack och flyttade över Kvarken var att hennes fästman studerar till läkare i Umeå. Och Gabriella har inte behövt ångra flytten till Sverige. Hon stortrivs med sitt jobb på Norrlands universitetssjukhus.
– Det bästa med jobbet är att man får träffa nya människor varje dag. När man hjälper människor i en svår situation får man dessutom en uppskattning som jag inte tror att man får i nästan nåt annat jobb.
Gabriella konstaterar att det sämsta med jobbet är dödsfallen, när patienter dör och man inte kan göra nånting för att hjälpa dem.
En annan nackdel som hör till yrket är att man måste jobba också på veckoslut och på storhelger då de flesta andra är lediga. Men hon påpekar att arbetstiderna kunde vara värre.
– På vår avdelning har vi inget tvång att jobba natt, för vi har två undersköterskor som bara jobbar natt, säger Gabriella.
Det betyder att arbetstiderna rör sig mellan klockan 6.45 då dagskiftet börjar och 21.30 då kvällsskiftet slutar.
Bra utbildning
– Kardiologen är en akutavdelning där vi får in patienter med symtom som till exempel bröstsmärta. Ibland jobbar jag också på hjärtintensiven där människor från hela norra Sverige kommer in med akut hjärtinfarkt, berättar Gabriella Snellman.
Till hennes arbetsuppgifter hör bland annat att hjälpa till vid undersökningar, att hjälpa patienterna med mat och kläder, och att gå rond tillsammans med sjuksköterskor och läkare.
– Jag tar mycket blodprover. I Sverige tas alla blodprover av närvårdarna, eller undersköterskorna som det heter här.
När hon jämför sina egna kunskaper med de svenska kollegernas, tycker Gabriella att hon kan mycket med tanke på sin ålder och utbildning. Det beror enligt Gabriella på att den finländska närvårdarutbildningen är så bra.
– Avdelningen där jag jobbar nu är alltså specialiserad på hjärtan, men ibland kommer det ändå in patienter med andra besvär. Med min utbildning har jag inte behövt vara osäker då heller.
I framtiden planerar Gabriella att studera vidare till sjukskötare i Sverige och att specialisera sig till barnmorska.
– Det är det jag vill bli. Jag trivs jättebra med mitt nuvarande jobb, men jag vill lära mig mer, säger hon.
Jonny Smeds
