Stora skillnader i den digitala kompetensen inom FFC-branscherna – "Ju bättre digitala färdigheter de anställda har, desto bättre klarar sig företaget i konkurrensen"

Det finns stora skillnader i arbetstagarnas digitala kompetens inom de branscher som fackcentralen FFC representerar. Det framgår av en undersökning som FFC nyligen har publicerat. Undersökningen handlar om den digitala kompetensen och teknologiska omställningen inom FFC:s branscher (på finska), och baserar sig på FFC:s material Arbetslivsforskning 2023.

I undersökningen fick de arbetstagare som använder digitala verktyg i sitt arbete svara på olika påståenden om hurdan utbildning de har fått för att kunna använda teknologin och vilken inverkan teknologin har på hur smidigt arbetet löper.

En fjärdedel (26 %) av dem som svarade på undersökningen upplever att teknologin orsakar avbrott i arbetet, att de är utlämnade åt teknologin och att de behöver ytterligare utbildning i hur man använder digitala verktyg.

FFC:s forskningsexpert Ari-Matti Näätänen konstaterar att man kan dra slutsatsen att de här personernas digitala kompetens är bristfällig. Den här slutsatsen stöds av en färsk förtroendemannaenkät (på finska), där 17 procent av förtroendemännen och arbetarskyddsfullmäktige inom FFC bedömer att deras digitala färdigheter är bristfälliga.

Undersökningen visar att de digitala färdigheterna är på en god nivå för knappt en tredjedel (31 %) av arbetstagarna. För ungefär två femtedelar (42 %) är de digitala färdigheterna på en medelmåttig nivå.

Näätänen anser att det är oroväckande att så många som en fjärdedel av arbetstagarna har dålig digital kompetens. Det handlar inte bara om utmaningar på individnivå, utan om företagens produktivitet.

– Ju bättre digitala färdigheter de anställda har, desto bättre klarar sig det företaget i konkurrensen med andra företag, påpekar Näätänen.

Vad menas då med digital kompetens? I undersökningen definieras det som att man smidigt behärskar de datatekniska verktyg som har en koppling till arbetet – allt från kommunikationsverktyg till de system som styr arbetet eller produktionen.

Arbetsförhållandena påverkar kompetensen

En intressant aspekt är att nivån på den digitala kompetensen inte är kopplad till vilken bransch man jobbar i, utan till arbetsförhållandena. I materialet har Ari-Matti Näätänen hittat en förklaring till varför den digitala kompetensen är stark på vissa arbetsplatser.

– På de här arbetsplatserna är arbetsmängden rätt dimensionerad och arbetstagarna hinner utföra sitt arbete så bra de vill. Där ser arbetsgivaren också till att arbetstagarna har inflytande och möjlighet att utvecklas.

Undersökningen visar också att arbetstagarnas digitala färdigheter påverkas positivt om ledningen förhåller sig positivt till personalens utvecklingsförslag. Då upplever arbetstagarna att de tar ansvar för att stärka sin egen digitala kompetens, vilket leder till bättre inlärningsresultat.

Däremot är åldern inte automatiskt avgörande för den digitala kompetensen. Undersökningen visar att de digitala färdigheterna i genomsnitt är sämre ju äldre arbetstagarna är, men det finns också många äldre som är skickliga på att använda ny teknologi.

– Nästan en tredjedel av alla arbetstagare över 61 år har goda digitala färdigheter. De här arbetstagarna jobbar vanligtvis på en arbetsplats där arbetstagarna har autonomi och där arbetsmängden ligger på en mänskligt hållbar nivå.

Enligt Näätänen visar resultaten att arbetstagarna inom FFC:s branscher i allmänhet själva ser till att utveckla sina digitala färdigheter. För att det här ska vara möjligt måste man kunna lära sig använda den nya teknologin vid sidan av det egna arbetet.

Industrin och servicebranscherna går i olika riktning

FFC utredde inte bara vilka digitala färdigheter arbetstagarna har, utan också hurdan digital teknologi som används inom FFC:s branscher. Det visade sig att den teknologiska omställningen i arbetslivet ser olika ut i olika branscher.

Inom industrin har användningen av digitala apparater och applikationer minskat jämfört med för fem år sedan, när man inte beaktar arrangemang med koppling till coronapandemin gällande distansarbete och distansmöten.

Investeringarna verkar också ha minskat: i fjol uppgav 46 procent av arbetstagarna inom industrin att ny teknologi har tagits i bruk på deras arbetsplats under de senaste åren. År 2018 var motsvarande siffra 50 procent.

I motsatt riktning har man gått inom de privata servicebranscherna, där många jobbar inom handeln samt hotell- och restaurangbranschen. Där har det på fem år blivit allt vanligare att olika program styr arbetet och att arbetsgivaren mäter arbetsprestationen med olika elektroniska hjälpmedel.

Ari-Matti Näätänen anser att det finns risker med utvecklingen inom både industrin och de privata servicebranscherna. Om investeringarna minskar kan det leda till att Finlands konkurrenskraft försvagas. Men om arbetet styrs av olika program kan det leda till att arbetstagarna upplever att de inte har kontroll över arbetet och att arbetstempot blir tvångsstyrt. Då är det lätt hänt att arbetshälsan försämras.

Näätänen anser att det inte talas tillräckligt om hur teknologin påverkar produktiviteten och konkurrenskraften. Om användningen av teknologi släpar efter eller om arbetstagarna blir utmattade, är företagens verksamhet inte effektiv.

Utbildning som en del av vardagen på arbetsplatsen

Vad kan man då göra åt de problem som har kommit fram i undersökningen? Hur kan man få de digitala verktygen att tjäna det finländska arbetslivet så bra som möjligt?

Ari-Matti Näätänen rekommenderar att företagen modigt investerar i både ny teknologi och utbildning av personalen, så att arbetstagarna snabbt lär sig att använda de nya programmen, apparaterna och maskinerna.

Utbildningen behöver inte ske separat från den övriga arbetstiden, utan den kan bakas in i arbetsveckans struktur.

– Det finns arbetsplatser där varje arbetstagare får använda en timme i veckan till sig att utveckla sig själva på det sätt de själva väljer. En sådan praxis kanske är nödvändig i framtidens arbetsliv, funderar Näätänen.

Han påminner om att förändringar som regeringens beslut att avskaffa vuxenutbildningsstödet leder till att ansvaret för att utbilda arbetstagarna överförs från samhället till företagen.

– På något sätt är man ändå tvungen att lära sig de digitala färdigheterna. Det blir i högre grad företagen själva som måste utnyttja de skatteavdrag som finns för utbildning av personal.

På arbetsplatsen kan man också i övrigt utveckla arbetskulturen så att den stöder inlärning. Man måste reservera tillräckligt med tid för inlärningen av nya färdigheter, och det får inte vara tabu att göra fel.

FFC:s undersökning visar nämligen att det finns ett direkt samband mellan de här frågorna.

– På de arbetsplatser där arbetstagarna har goda digitala färdigheter och där arbetskulturen är uppluckrad, finns det också en kultur där arbetstagarna frågar varandra om råd och vågar pröva själva.

Minna Hotokka
(översättning: Jonny Smeds)