FFC:s Lauri Ihalainen: Den ekonomiska situationen kräver förtroende och samarbete också på arbetsmarknaden
FFC:s ordförande Lauri Ihalainen säger att den aktuella och den kommande ekonomiskpolitiska situationen kräver en arbetsmarknadspolitik som bygger på ett starkt förtroende och samarbete. Han ifrågasätter om EK:s nya avtalspolitiska strategi är lämplig med tanke på de ekonomiskpolitiska utmaningar som ligger framför oss.
- Den kreditkris som skakar om världsekonomin och den osäkerhet krisen har skapat beror på att förtroendekapitalet har minskat. EU-ledarnas beslut under veckoslutet om gemensamma åtgärder var nödvändiga och mer förtroendeingivande till sin effekt, än om varje stat enskilt hade försökt skydda sin ekonomi mot de kalla, piskande världsvindarna. Mitt i krisen återgick de till en politik av inbördes samarbete och förtroende, konstaterade Ihalainen vid ett internt seminarium på Kiljava, där FFC-rörelsen stakade ut sina steg inför den kommande avtalsrundan.
Ihalainen slog fast att samarbete är nödvändigt också i Finland. Nyckeln till ekonomisk framgång i vårt land har alltid varit förtroende mellan de olika ekonomiskpolitiska aktörerna, sade han.
- Även om vi har relativt goda förutsättningar att klara oss under pågående internationella ekonomiska kris kommer krisen säkert att lämna spår i utvecklingen av vårt lands realekonomi. Tillväxtprognoserna har skruvats ner och den goda sysselsättningstrenden kan brytas. Nedgången i byggnadsindustrin är redan ett faktum och den avspeglar sig på många andra sektorer. Om finansieringen av investeringar försvåras får det olyckliga följder för sysselsättningen, konstaterade Ihalainen.
Enligt Ihalainen är en utmaning på sikt att den totala arbetsinsatsen har minskat och tillväxten därför utlämnats rätt långt åt hur produktiviteten utvecklas. Det är med löner man konkurrerar om yrkeskunnig arbetskraft.
- Om penningmarknaden också hos oss lider av inbördes brist på förtroende, t.ex. bankerna emellan, är det då vettigt att vi inom alla sfärer, också i arbetsmarknadspolitiken, avstår från den samarbetsmall som bygger på förutseende, stabilitet, samarbete och förtroende? Skulle inte just den aktuella ekonomiskpolitiska situationen, istället för en splittrad avtalspolitik, kräva en arbetsmarknadspolitik som främjar stark tillväxt, sysselsättning och köpkraft? Min fråga är därför, har EK gjort upp sina nya avtalspolitiska strategier för helt andra förhållanden än för de utmaningar vårt land tampas med som bäst?
Samtidigt som man håller fast vid ingångna avtal är det för trovärdigheten i finländsk ekonomisk politik viktigt att signalera vilja att återgå till det slags gemensamma avtalspolitik som stöder sysselsättning och köpkraft.
- Jag avser nu inte en återgång till de traditionella inkomstuppgörelserna, utan till avtalsuppgörelser som omfattar samtliga parter, men byggs på ett nytt sätt inför hösten 2009. FFC har tagit initiativ i den här riktningen och bär sitt ansvar. Rätt ögonblick att inleda förberedelserna för och informationen kring den nya linjen är när landets regering träffar arbetsmarknadsorganisationerna senast i februari. Då görs analyserna av regeringens politik, halvvägs i dess mandat. Det är också då man bör kunna åstadkomma en gemensam vilja att lyckas driva igenom nästa arbetsmarknadsuppgörelse på trepartsbasis, sade Ihalainen vid FFC:s avtalsseminarium.
