Svåra förhandlingar på arbetsmarknaden väntar i höst
Vid FFC har förberedelserna inför pensionsförhandlingarna redan startat. På förhandlingsbordet ligger hela pensionssystemet: bland annat pensionsåldern, pensionernas nivå, en utveckling av arbetspensionsavgifterna som tryggar pensionerna, pensionstillväxten och finansieringen av pensionerna.
Redan i mars tvistade man om pensionspengarna i det strandade försöket till en central arbetsmarknadsuppgörelse. Arbetsgivarparten föreslog att löntagarnas arbetspensionsavgifter sänks för en avtalad betalningsperiod och att man på så vis förbättrar köpkraften.
Löntagarorganisationerna utdömde en sänkning av arbetspensionsavgiften, eftersom det skulle ha betytt att de framtida pensionerna naggas i kanten om pensionsintäkterna minskar. Det hade varit ojust att sänka avgiften i synnerhet med tanke på ungdomar.
Pensionsavgifterna lyfts fram på nytt i höst. FFC:s ordförande Lauri Lyly förutspår att förhandlingarna blir svåra och långa.
– En reform av pensionssystemet är en så stor fråga att förhandlingarna kommer att ta tid. Det gäller att vara beredd på att förhandlingarna tar omkring ett år.
Arbetsmarknadsorganisationerna har förbundit sig att förnya pensionssystemet så att det nya systemet börjar gälla 2017. Man kom överens om saken inom ramen för det arbetskarriäravtal som ingicks för ett år sedan.
Principiella skillnader i synsätt blev en stötesten
Lauri Lyly medger att det var en besvikelse att försöket till arbetsmarknadsuppgörelse, som strandade strax före regeringens ramförhandlingar, inte lyckades. När man förhandlar är ambitionen alltid att nå resultat.
– Å andra sidan var det inte någon stor överraskning att man inte nådde en överenskommelse. Så långt från varandra låg våra synsätt.
Lyly säger att stötestenen blev de principiella skillnaderna i synsätt som rör löneförhöjningar och arbetspensionsavgifter.
I arbetsmarknadssonderingarna kom man aldrig fram till det egentliga förhandlingsskedet. Arbetsgivarna erbjöd tvååriga avtal där löneförhöjningarna skulle ha varit noll eller åtminstone mycket nära noll. Det kunde löntagarorganisationerna inte gå med på. För FFC var det viktigt att alla arbetstagare skulle ha fått en löneförhöjning och att höjningarna skulle ha uttryckts i euro. På så sätt hade man kunnat trygga köpkraften hos låg- och medelinkomsttagarna.
– Ur löntagarsynvinkel skulle det ha varit fint om vi hade kunnat få till stånd en tvåårig arbetsmarknadsuppgörelse. Det skulle ha gett trygghet, förutsägbarhet och arbetsfred i ett osäkert ekonomiskt läge.
Enbart ett politiskt tryck räcker inte
Lauri Lyly understryker att arbetsmarknadsdiskussionerna i mars var mycket ovanliga.
– Vi måste komma ihåg att sonderingarna om en central uppgörelse kom igång på regeringens begäran.
Ramavtalet gäller fortfarande, för vissa branscher ännu i ett år.
– Försöket visade att enbart ett politiskt tryck inte räcker, det behövs också ett tryck från arbetsmarknaden som uppstår av att avtalsperioden löper ut.
Bägge parter hade ett synnerligen snävt förhandlingsutrymme vilket försvårade kompromissmöjligheterna.
Lauri Lyly tror inte att det uppstod sprickor mellan parterna efter försöket som gick åt skogen och besluten i ramförhandlingarna.
– Det gällde sak, inte person. Förhandlingshelheten är i skick och jag tror att trepartssamarbete idkas också i fortsättningen, säger Lyly.
Under de senaste veckorna har det pågått eftersnack om varför försöket till en arbetsmarknadsuppgörelse strandade. Beslutet i regeringens ramförhandlingar att sänka företagens samfundsskatt med hela 4,5 procentenheter var enligt FFC alltför generöst i det nuvarande ekonomiska läget. Speciellt som besluten i ramförhandlingarna om att höja konsumtionsskatterna dämpar löntagarnas köpkraft och stramar åt beskattningen.
Lyly påpekar att det i ramförhandlingarna också fattades många ur löntagarsynvinkel goda beslut, som till exempel ett bostadspolitiskt åtgärdspaket och satsningar på infrastruktur.
Med gemensamma mål i höstens förhandlingar
Lauri Lyly anser att det är för tidigt att fundera på vilken form den kommande arbetsmarknadsomgången ska ha. Frågorna avgör formen, betonar han. Om man går in för en förbundsomgång behövs en tät samordning mellan förbunden och gemensamma förhandlingsmål som kan köras vid olika förhandlingsbord vid sidan av de egna branschvisa målen.
Sådana gemensamma mål skulle bland annat kunna vara att förbättra deltidsanställda arbetstagares ställning, vilka också nu låg framme på bordet, och att förbättra den jämkade dagpenningen så att det skulle bli lönsammare att ta emot kortvariga jobb.
Lyly framhåller att FFC och förbunden tillsammans har gjort en synnerligen bra beredning om kvalitetsfrågor i arbetslivet. Utifrån denna beredning känns det bra att ta sats inför höstens avtalsrörelse.
Inte heller denna gång blir förhandlingarna lätta. Man blir tvungen att bryta arm med arbetsgivarna om löneförhöjningar och vilken form de ska ha.
– Min starka förhoppning är att avtalsperioderna för de FFC-anslutna förbunden kunde sammanjämkas. Nu är de alldeles för splittrade.
Att man så gott som hela tiden förhandlar om kollektivavtal suger energi och försvagar möjligheterna till en gemensam samordning. Arbetsgivarsidans strategi har varit att differentiera avtalsperioderna och där har de lyckats, trots att det inte alltid är till fördel för arbetsgivarna, menar Lyly.
Arbetet fortsätter i ramavtalets arbetsgrupper
De sista kollektivavtalen enligt ramuppgörelsen upphör för de FFC-anslutna förbundens del våren 2014. I ramavtalet från november 2011 kom man överens om flera arbetsgrupper på tre- och tvåpartsbasis, av vilka några alltjämt jobbar. Arbetet i dessa arbetsgrupper slutförs enligt det som överenskommits, säger Lauri Lyly.
Tvisten om arbetstagarnas rätt till utbildning, som man hade avtalat om i ramen, skapade länge friktion mellan arbetsmarknadsparterna. Denna propp som stod i vägen för andra överenskommelser fick en lösning i början av mars. Man fick till stånd ett avtal om en utbildningsmodell för arbetstagarna som enligt Lyly till "80–90 procent" utgår från det man tidigare kom överens om i lagutkastet om kompetensutveckling.
Pirjo Pajunen
