Herr O: Joshua fit the battle ...
Om man vill försöka förstå psykologin och retoriken bakom händelserna i Mellanöstern, eller för övrigt var som helst där det förekommer etnisk rivalitet, är det mycket lärorikt att läsa om de händelser som beskrivs i Bibelns Gamla testamente.
Man kanske inte förstår motiven fullt ut, men man börjar ana att det här är det sätt som människor beter sig på i vissa situationer och det gäller inte bara på Arabiska halvön med omnejd. Samma logik kan tillämpas och har tillämpats också i nästan alla europeiska konflikter, varav de senaste är händelserna på Balkanhalvön.
Det handlar ganska långt om föreställningen att vara överlägsen och ”utvald” i jämförelse med andra folk. Och det är just här som religionen kommer in i bilden. Alldeles oberoende vilket namn religionen råkar ha.
Gamla testamentet vimlar av exempel på detta, men vi behöver som sagt inte gå så långt tillbaka i historien eller ens resa utomlands för att hitta exempel på denna förvrängning av religionens innersta budskap.
Att den heliga staden Jerusalem kommit att bli historiens konfliktcentrum är därmed inte att undra över, eftersom så många folk gör anspråk på dess helighet. Den som äger Jerusalem tillägnar sig makten och herraväldet inte bara över jorden utan också över själarna.
I sin utmärkta historik över staden ger Simon Sebag Montefiori, som själv tillhör en judisk släkt bördig från området, en fin inblick i hur Jerusalem genom tiderna statusmässigt uppfattats och upplyfts av makthavarna. Han väver fram en komplicerad väv av maktanspråk på staden från Gamla testamentets tid via romarna och korstågen fram till dagens turbulens. Här får många länders, inklusive Englands, Frankrikes, Rysslands och USA:s speciella och svårbegripliga roller i sammanhanget nya och intressanta infallsvinklar.
Religionen och Gud får i den politiska historien en omvänd roll. I stället för att ge andlig inspiration och tröst till den enskilde, spänns de religiösa symbolerna framför den jordiska maktens triumfvagn.
Guden anställs av makten för att ge råd och inspiration hur man ska behandla sina fiender, ingalunda i Jesu anda, utan för att i fortsättningen slippa fienden helt och hållet.
Gud värvas således i krigets tjänst precis som i forntiden, och Josuas trumpeter ljuder med oförminskad styrka ännu i dag.
Mikael Forss
