Ledaren: Arbetsmarknaden behöver genomtänkta beslut
Vårt finländska arbetsmarknadssystem har traditionellt byggt på långsiktigt tänkande, noggrann bedömning av konsekvenser och stora helheter där flera delbeslut påverkar varandra. Detta trots att parterna ofta har varit oense om detaljerna.
Löneuppgörelser och socialskyddsreformer är inget man kan slarva fram. Ogenomtänkta beslut kan få ödesdigra följder inte bara för enskilda löntagare och företag utan för hela samhället. Förutsägbarhet och stabilitet skapar framgång.
Sedan Juha Sipiläs (Centern) regering tillträdde under försommaren har vi ändå fått anpassa oss till att kvartalstänkandet har tagit över arbetsmarknadspolitiken. Ibland har det rentav verkat som om det är impulser och plötsliga infall som styr.
Ena stunden är det söndagstilläggen som ska skäras ner, andra stunden hör statsministern några barnmorskor intervjuas i tv och gör en helomvändning. I stället ska semesterpenningen begränsas, men då protesterar de arbetsgivare som inte heller hittills har betalat ut semesterpenning. Plötsligt medger statsministern att han trodde att alla arbetstagare har rätt till semesterpenning!
Trots internationella protester är regeringen inte rädd för att trampa den fria förhandlingsrätten på tårna. Om regeringen får som den vill kommer riksdagen i lag att begränsa möjligheten att fritt förhandla fram bättre villkor i kollektivavtalen. Det är ett brott mot förhandlingsfriheten och de internationella avtal som Finland har undertecknat, något som också FN-organet ILO:s generaldirektör Guy Ryder har påpekat.
Intressant är att det är statsministern som rumsterar om på arbetsmarknaden bäst han själv och näringslivet vill, medan arbetsminister Jari Lindström (Sannfinländarna) får finna sig i att vara en nickedocka i bakgrunden.
Regeringens politik har antagligen varit mer näringslivsvänlig än vad näringslivet själv hade kunnat drömma om. Faktum är dock att näringslivet inte har mycket att vinna på en konfrontation med löntagarna – det visade redan den stora åsiktsyttringen i september då 300 000 personer marscherade ut från sina arbetsplatser. Om regeringen fortsätter på den inslagna linjen är risken stor för utmarscher och strejker också i framtiden.
Det Finland behöver för att ta sig ur den djupa ekonomiska krisen är inte hafsiga förslag eller partiska beslut som ställer arbetsgivare och arbetstagare mot varandra och dessutom tar kål på den inhemska konsumtionen. Det som behövs är förutsägbarhet och långsiktighet, till exempel i form av en bred arbetsmarknadsuppgörelse där alla parter gör lika stora eftergifter.
Jonny Smeds
