"Inte värt begrava de breda arbetsmarknadsavtalen"
FFC:s Lauri Ihalainen menar att löneförhöjningarnas nivå och form kan koordineras också under en förbundsuppgörelse
FFC:s ordförande Lauri Ihalainen har inte begravt tanken på en bredare arbetsmarknadsuppgörelse under nästa avtalsrunda. Han anser att detta alternativ försvaras av bland annat de dystrare ekonomiska utsikterna.
- Om det, trots det blir förhandlingar på förbundsnivån kommer FFC att ännu tätare än tidigare främja koordineringen mellan förbunden. Rentav så pass att man gör upp gemensamma mål för löneförhöjningens nivå och form. Ihalainen talade på tisdagen i Sjundeå, på ett seminarium för arbetsmarknadsjournalister.
Enheten och förhöjningsnivån överraskade arbetsgivarna
Ihalainen blickade inte bara framåt. Han analyserade också den gångna avtalsrundan som gav lönelyft på mellan 9 och 12 procent under en drygt två år lång period.
- Lönelyftsgaffeln var nog inte så bred mellan de olika avtalsbranscherna som arbetsgivarna hade önskat. Dessutom var kostnadseffekten dubbel, jämfört med föregående avtalsrunda. De slutliga analyserna av köpkraftens utveckling kommer vi att göra först när vi sitter med den kommande inflationen och skatteavgörandena på hand.
- Löneavgörandena var nu mycket procentbetonade och potterna för lokal fördelning ökade inom metall-, bank- och försäkringsbranscherna. Den lokala avtalsverksamheten har ändå inte ökat så mycket som arbetsgivarna hade önskat.
Ihalainen sade att de FFC-anslutna förbunden upplever att de lyckades rätt väl med sina förhandlingar. I synnerhet samarbetet mellan förbunden gav resultat. Även om kvalitetsfrågorna avgjordes avtalsbranschvis, samordnades beredningen av dem inom FFC. Som ett exempel nämnde Ihalainen den avlönade pappaledigheten.
FFC-basen sade också att förbundsrundan begicks under rätt gynnsamma ekonomiska förhållanden. Dessutom var arbetsgivaren mer avtalsvillig på grund av konkurrensen om kompetent arbetskraft.
- Den internationella ekonomiska osäkerhet som råder nu och dess inverkan på vårt lands ekonomiska och sysselsättningsutveckling gör oss mer dystra inför kommande förhandlingar. I ett närhistoriskt perspektiv är inflationen ytterst hög och prognoserna för ekonomisk tillväxt har allmänt pressats ner.
Den viktigaste slutsatsen av förbundsrundan är ändå att en fyrtio års period av breda ekonomiska och arbetsmarknadspolitiska helhetsuppgörelser är slut, sade Ihalainen. - Det är åtminstone vad arbetsgivarnas EK upprepade gånger har låtit förstå.
- EK har inte längre mandat att förhandla om lönebildningsfrågor med löntagarorganisationerna, sammanfattade Ihalainen sin analys av arbetsmarknadsläget.
FFC skissar ny vägkarta till arbetsmarknadsavtal
Ihalainen berättade att FFC bereder sig inför två huvudalternativ inför nästa avtalsomgång. Enligt det första alternativet söker organisationen möjligheter till en heltäckande arbetsmarknadsuppgörelse mellan regeringen och arbetsmarknadsorganisationerna. FFC:s andra alternativ - och det mer sannolika - är att tillsammans med sina egna medlemsförbund förbereda en internt samordnad förbundsrunda. Beredningen inom FFC och förbunden har de facto redan inletts.
Inför mötet i september mellan statsminister Matti Vanhanens regering och arbetsmarknadsorganisationerna har FFC:s ordförande Lauri Ihalainen skissat upp en ny vägkarta med fyra punkter, enligt vilken den ekonomiska och arbetsmarknadspolitiken kunde samordnas och man därigenom finner byggstenarna för en bred arbetsmarknadsuppgörelse.
- Först måste vi komma till klarhet arbetsmarknadsparterna emellan om huruvida man på ruinen av inpon kan bygga en ny makroekonomisk samordningsmodell, där man ritar ramarna för löneuppgörelsen i den kommande avtalsrundan. Samtidigt dryftar vi gemensamma spelregler för den lokala avtalsverksamheten.
- Därefter behövs en analys regeringen och arbetsmarknadsparterna emellan av hur arbetslivs-, utbildnings- och socialskyddsfrågor, som bereds på trepartsbasis, kan tas med i de nya arbetsmarknadsförhandlingarna. För det tredje ges den inkomstpolitiska utredningskommittén i uppgift att följa upp, analysera och precisera den ekonomiska bilden och löneuppgörelserna i våra viktigaste konkurrentländer under perioden 2009-2010.
- Den fjärde punkten är att regeringen och arbetsmarknadsorganisationerna sinsemellan kommer överens som regelbundna diskussioner om den ekonomiska och arbetsmarknadspolitiken. Detta kan bli aktuellt också därför, att de ekonomiska och sysselsättningsutsikterna för år 2009 förutsätter gemensamma åtgärder, för att trygga en god sysselsättningsutveckling.
Om man ska kunna uppbåda en gemensam syn på hur den ekonomiska och arbetsmarknadspolitiken samordnas med landets regering och arbetsgivarna, borde förberedelserna för en ny arbetsmarknadsuppgörelse inledas, med sikte på avgörande hösten 2009.
Löntagarsamarbete över centralorganisationsgränserna
Kärnfrågan i en internt koordinerad förbundsrunda är, enligt Ihalainen, om man utöver förhandlingarna om kvalitetsmålsättningar och avtalsperiodernas längd ska förlägga förhandlingar om gemensamma arbetskraftskostnader och löneuppgörelsens längd och form vid ett skilt bord.
- Eftersom EK i alla händelser, vis av skadan från den föregående rundan, kommer att öka sitt eget interna samarbete, måste också FFC och dess förbund vara beredda på en minst lika intensiv koordinering. Dessutom förutsätter den kommande avtalsrundan också löntagarsamarbete över centralorganisationernas gränser.
Ihalainen efterlyser en gemensam strategi mellan löntagarcentralerna inför kommande avtalsomgång och också att parterna förbinder sig att genomföra den.
