Beställaransvar och rätt att väcka talan stöds av eurovalskandidaterna
En majoritet av eurovalskandidaterna anser att det beställande företaget bör bära ansvaret för att tjänsteproducerande företag följer de arbetsvillkor som gäller i arbetslandet och att fackförbunden får rätt att väcka talan över landsgränserna.
Nästan samtliga (96 %) av de eurovalskandidater som besvarade FFC:s enkät anser att den som beställer en tjänst ska bära ansvaret för att rådande arbetsvillkor följs, för att man på det sättet ska kunna säkerställa att arbetsvillkoren i det land arbetet utförs tillämpas på de utkommenderade arbetarna. Endast centerns Riitta Väisänen och SFP:s Jan D. Oker-Blom motsätter sig att ansvaret läggs på beställaren.
Likaså anser största delen (78 %) av kandidaterna att arbetsmarknadsorganisationerna bör ges rätt att väcka talan för att de ska kunna försvara arbetarnas rättigheter över gränserna. Av helt annan åsikt om fackförbundens rätt att väcka talan är bara Riitta Väisänen, Jan D. Oker-Blom och samlingspartiets Ville Itälä. För närvarande har bara arbetstagaren själv rätt att väcka talan för brott mot arbetsvillkoren. För framför allt utländska arbetstagare är tröskeln att driva sina egna intressen i ett främmande land mycket hög. FFC anser att beställaransvaret och rätten att väcka talan bör skrivas in i det s.k. tjänstedirektivet som bereds som bäst.
De här åsikterna kom fram i en enkät som FFC lät utföra bland eurovalskandidaterna i de största partierna. Enkäten sändes ut till 159 kandidater och den besvarades av 97.
Frågan om att införa övergångsperioder för arbetskraftens fria rörlighet och att respektive slopa dem delar kandidaterna också inom partierna. Ändå utgår nästan alla kandidater (91 %) från att övervakningen av arbetsvillkoren måste organiseras så i vårt land att man så effektivt som möjligt kan förhindra exploatering av utländska arbetare och dumpning av arbetsvillkoren. En del också av de kandidater som inte stöder övergångsperioderna konstaterar i sina randanmärkningar att övervakningen borde ha fåtts i ordning redan innan tjänsternas fria rörlighet förverkligades i det utvidgade EU.
Merparten av kandidaterna (79 %) konstaterar att de s.k. bemanningsföretagen som erbjuder sina tjänster i vårt land borde registreras i vårt lands förskottsuppbördsregister, för att man på det sättet ska kunna garantera att vårt lands arbetsvillkor respekteras. Inte en enda av dem som besvarade frågan motsätter sig detta helt. Delvis av annan åsikt är enligt egen uppgift ändå bl.a. samlingspartiets Alexander Stubb, Juha Kankkunen, Riikka Kervinen och Antti Nieminen liksom centerns Riitta Väisänen.
Lågt pris på arbetskraften betraktas inte som konkurrensfördel
Eurovalskandidaterna önskar inte att det bildas lågproduktiva arbetsmarknader inom EU. Nästan nio och tio svarande (87 %) anser att det inte lönar sig för EU att följa i de konkurrerande ekonomiska zonernas spår, utan att det är klokare att sträva till en hög produktivitet och en bättre inkomstnivå. Tydligast av denna åsikt är vänsterförbundets och SDP:s kandidater men klart över hälften av kandidaterna i samtliga partier stöder tanken.
Kandidaterna stöder inte heller tanken på att sänka kostnaderna för arbetskraften. Största delen (77 %) av de svarande kan inte ställa sig bakom påståendet att priset på den europeiska arbetskraften borde sänkas om EU ska klara sig på världsmarknaden i tävlan med exempelvis Kina. Mest uttalat mot detta påstående är vänsterförbundets och SDP:s kandidater liksom flertalet av de gröna. Samlingspartisterna Riikka Kervinen och Heikki Autto liksom SFP:s Jarl Ahlbeck och sannfinländarnas Harri Lindell är de som kraftigast önskar att arbetskraftens pris ska sänkas.
Kandidaterna är också ense om att EU inte bör fokusera enbart på ekonomiska intressen i världshandelsförhandlingarna. Hela 97 procent av de svarande menar att EU bör driva också mänskliga och fackliga rättigheter i handelsförhandlingarna. Helt annan uppfattning har endast en kandidat, sannfinländaren Harri Lindell, medan samlingspartiets Alexander Stubb och Pirjo Kemppi-Virtanen vacklar i sin åsikt.
Hindra skattekonkurrens
Merparten av kandidaterna (73 %) anser att man bör införa miniminivåer på skatt i EU:s medlemsländer för att hindra en skattekonkurrens som kan äventyra finansieringen av välfärdssamhället. Allra tydligast stöds tanken av vänsterförbundets och de grönas kandidater. Centerns kandidater splittras: hälften stöder tanken medan den andra hälften säger nej. Också samlingspartiets kandidater splittras så att en knapp majoritet stöder miniminivåer i beskattningen.
Nästan alla kandidater (98 %) vill bevara det nationellt lagstadgade arbetspensionssystemet i vars förvaltning också löntagarnas representanter deltar. Av motsatt åsikt är bara samlingspartiets Alexander Stubb och Riikka Kervinen.
EU:s ensidiga beslut om utsläppshandeln efter år 2012 delar kandidaterna i två läger. Drygt hälften (67 %) av de svarande anser att EU, för att visa gott exempel, bör fortsätta utsläppshandeln även om inte USA, Ryssland, Kina och Indien förbinder sig vid att begränsa utsläppet av drivhusgaser. Denna tanke motsätter sig en tredjedel (35 %) av kandidaterna. Å andra sidan stöder 78 procent av kandidaterna tanken på att EU istället för ensidiga åtgärder bör sträva till nya klimatförhandlingar så, att alla de viktigaste jordbruksnationerna seriöst förbinder sig vid överenskomna utsläppsgränser.
67 procent av eurovalskandidaterna är enligt egen uppgift medlemmar i något fackförbund.
