Alla drar nytta av en bra arbetshälsa
Sjukskrivningarna har minskat från 7,5 procent till 5,7 procent, nästan 90 anställda har omplacerats i jobb som bättre motsvarar deras arbetsförmåga. Kostnaderna för invalidpensionerna har minskat med 60 procent och arbetstagarna går nu i pension vid i snitt 62,4 års ålder mot tidigare 59,4 år.
På Lassila & Tikanoja anser man att satsningar på att upprätthålla arbetsförmågan är en investering och inte en kostnad. Arbetsgivarna har sparat miljoner när sjukfrånvaron minskat och personalen går i pension vid högre ålder. Arbetstagarna har undvikit utdragna sjukskrivningar och mår bättre på jobbet. Båda är alltså vinnare.
Hur har man lyckats med detta? Satsningarna på åtgärder som upprätthåller arbetsförmågan ses hos Lassila & Tikanoja som en investering, inte som en kostnad. Under de fem senaste åren har företagshälsovården omorganiserats, man har infört en modell för tidigt stöd, individuella program för välbefinnande på arbetet, yrkesinriktad rehabilitering, omplaceringar och inrättat en sjukkassa.
Lassila & Tikanojas controller i arbetshälsofrågor Hanna Kankainen är nöjd med att arbetet har burit frukt, men säger att det ännu återstår mycket att göra. Hon hoppas kunna utveckla arbetskarriärer som passar branschen, där man beaktar arbetstagarnas arbetsförmåga och hur de orkar med sitt arbete. På en naturlig karriärstig skulle arbetet till en början innehålla mer fysiskt tunga element, och senare skulle man övergå till lättare uppgifter.
Tapio Myller, som är huvudförtroendeman för bil- och transportfackets medlemmar vid Lassila & Tikanojas miljöservice, har samma mål för ögonen. Sopbilschaufförernas arbete är tungt och de borde få ett lättare jobb när de kommer upp i åren.
– Jag vet bara en som har gått i pension vid 63 år. De allra flesta har övergått till lättare arbetsuppgifter.
– Knappast orkar jag ända till pensionen i det här jobbet, säger 47-årige Jari Kujala, som kört sopbil i 25 år. Han säger att visst känns arbetet i kroppen och han har genomgått en axeloperation. Men han fortsätter ännu gärna så länge han är i så god kondition att han orkar.
Dagen när bilderna till reportaget togs pulsade Jari visserligen fram i snön och skuffade på de tunga sopkärlen, och då var det inte så roligt.
Företagshälsovården är i fokus. Hanna Kankainen berättar att man verkligen ville se resultat av den.
– Nu har vi goda erfarenheter av samarbetet och företagshälsovården fungerar med önskat resultat. Vi har också haft nytta av samarbetet med försäkringsbolagen. Resultatet av den effektiva företagshälsovården syns i minskad sjukfrånvaro. När företagshälsovården verkar preventivt kan den i ett tidigare skede hitta eventuella kommande problem och ingripa omedelbart.
Sophämtningen ska skötas oberoende av väder. Och snabbt ska det gå. Foto: Patrik LindströmFöretagshälsovården är en viktig samarbetspartner i vården av arbetstagarnas sjukdomar och vid förebyggandet av eventuell arbetsoförmåga. Eftersom jobben inom Lassila & Tikanoja ofta är tunga och slitande inrättade bolaget tillsammans med personalen för några år sedan en egen sjukkassa, kallad Sirius. Kassan har till uppgift att stödja arbetsförmågan under olika skeden i karriären. Den betalar läkemedel som behövs för vården av arbetstagarnas sjukdomar och som FPA ersätter, och via den kan arbetstagarna få vård, till och med operationer, som inte vanligen hör till företagshälsovården.
Huvudförtroendeman Myller var med och grundade sjukkassan. Den har tagits bra emot av arbetstagarna. Företagshälsovården och sjukkassan kompletterar varandra på ett utmärkt sätt.
Sjukkassan är något som både arbetsgivaren och de anställda vinner på. De som insjuknat blir snabbare friska när de får rätt vård, operation och läkemedel bekostade av sjukkassan. Tack vare sjukkassan behöver den som insjuknat till exempel inte vänta lika länge på operation som inom den offentliga sjukvården. På så sätt förkortas sjukskrivningarna rentav med flera månader.
Myller tycker det är viktigt att en arbetstagare som insjuknat så snabbt som möjligt får vård.
– Sjukkassan fattar varje vecka beslut om att betala operationer, berättar huvudförtroendeman Tapio Myller.
Stödet från sjukkassan är viktigt för lågavlönade som helt enkelt inte skulle ha råd med privat sjukvård eller dyra mediciner.
– Via vår sjukkassa är det möjligt att aktivt reagera på problem som påverkar arbetsförmågan. Våra sopbilschaufförer har till exempel ofta problem med knän, armar och axlar. Framför allt har sjukskrivningarna på grund av sjukdomar i hållnings- och rörelseorganen förkortats med flera månader tack vare den goda vården, framhåller controller Hanna Kankainen.
Kankainen, som är controller i arbetshälsofrågor, betonar vikten av att man i ett tidigt skede reagerar på problem. I modellen med tidigt stöd tar man först upp problemen till diskussion på arbetsplatserna. Sedan diskuterar man på trepartsbas hur man ska gå vidare. Ofta blir resultatet att ett ersättande jobb söks, eller så kan partiell sjukdagpenning eller delinvalidpension vara en lösning. Kankainen säger att i vissa fall kan deltidspension också vara en användbar lösning för att minska arbetsbördan under de sista åren i arbetslivet.
Lättare arbetsuppgifter blev också aktuella för huvudförtroendemannen. Tapio Myller måste nämligen byta ut jobbet som kombilastbilschaufför till frontlastarchaufför efter en axelskada.
– Nu räknas också huvudförtroendemannauppdraget som ett lättare jobb, säger Myller med ett skratt.
Under årens lopp har det gjorts mycket i fråga om sopkärlen, där det allra värsta är de förskräckligt tunga bioavfallskärlen. Någonting borde göras åt dem. Jari Kujala menar att ur arbetarskyddsperspektiv har säkert allt som är möjligt gjorts, men sopkuskarna måste i alla fall skuffa på tunga kärl.
Huvudförtroendeman Tapio Myller är nöjd över att man i huvudstadsregionen har lyckats påverka reglerna för konkurrensutsättning så att det krävs dubbelbemanning på bilarna. Det lättar något på den tunga arbetsbördan. Också Jari Kujala, som kör en baklastande sopbil, byter uppgifter med sitt par – den ena kör och den andra drar fram sopkärlen till bilen.
På Lassila & Tikanoja använder man sig också av individuell träning för välbefinnandet på arbetsplatsen, och också av yrkesinriktad rehabilitering.
Hanna Kankainen säger att L & T inte har något seniorprogram. I den här branschen får man det bästa resultatet om man sköter om arbetsförmågan under hela arbetskarriären.
När arbetsförmågan tillfälligt eller permanent försämras är det enligt Hanna Kankainen viktigt att hitta nya uppgifter för arbetstagaren. Det kan vara fråga om ett helt nytt yrke som arbetstagaren utbildas till, eller så kan han eller hon fortsätta i sitt gamla jobb, men med lättare uppgifter eller kortare arbetstid. Lassila & Tikanoja är en så stor firma att där finns många olika jobb. I bästa fall skräddarsys arbetsuppgifterna så att de passar arbetstagaren.
– Unga försöker vi i första hand utbilda för nya uppgifter, vilket är av vikt med tanke på den tid som de har kvar i arbetslivet. Arbetstagarna är intresserade av nya uppgifter. Om man måste sluta jobba blir pensionen liten, men om man får ett nytt jobb så tjänar man in en högre pension.
– Hittills har vi omplacerat nästan 90 anställda. En person var sjukskriven i fyra år och när vi föreslog nya arbetsuppgifter för honom sade han att "ni räddade mitt liv". Denna person och många av de 90 omplacerade hade annars varit tvungna att ta ut invalidpension, berättar Kankainen.
Huvudförtroendeman Myller berättar att man kommit överens om att den som övergår till ett lättare jobb får behålla sin tidigare medelförtjänstnivå, så att lönen inte sjunker. Myller säger att en omplacering är ett stort beslut som bereds på trepartsnivå.
– Sopbilschaufförerna är ett skrå för sig. Man ska inte gå direkt på och säga att nu flyttar du till ett lättare jobb. Det krävs finkänslighet och förståelse.
– På en stor arbetsplats som hos oss finns det möjlighet att erbjuda lättare jobb, eftersom vi har så många olika slag av arbetsuppgifter. Jag tror att alla frontlastarförare till exempel har bytt till detta jobb från tyngre uppgifter.
Harri Halonen är ett typiskt fall. Efter ett arbetsolycksfall var han sjukskriven i sju månader. Det var otänkbart för honom att gå tillbaka till sitt gamla jobb.
– Jag skulle redan börja utbilda mig till ett nytt yrke, när jag fick möjligheten att börja köra frontlastare. Jag tog det eftersom jag tycker om att köra bil och jobbet är omväxlande.
Aino Pietarinen
Översättning Christina Tallberg
