Spelhörnan: Ett bredsvärd rakt in i hjärtat
De norra konungadömena är ingen gästvänlig plats. Bland de vindpinade hedarna, de djupa lövskogarna och de snöbeklädda bergstopparna ruvar en värld som sjuder av undertryckt missnöje. En värld där det en gång så nobla alverfolket tvingas sälja sina spensliga kroppar på sjaskiga bordeller. Där dvärgarna har trängts ihop i ghetton och sliter som djur vid smedjornas blåsbälgar. Och där någon till råga på allt mördar kung efter kung, samtidigt som rikena står på randen till ett fullskaligt krig.
Mitt i allt detta finns Geralt av Rivia, även känd som ”den vita vargen”. Han är en monsterjägare – en witcher. Med sina övermänskliga krafter och sin genetiskt förbättrade kropp blir den ärrade legoknekten snabbt en avgörande pjäs i det världsomspännande ränkspelet. Likt en annan rollspelshjälte, Commander Shephard i Mass Effect-trilogin, kan han vara både ond och god, brutal och medlande, frälsare och förgörare. Men till skillnad från den gode rymdkaptenen är Geralts val aldrig lika svartvita som ränderna på en rensvabbad zebra.
För fastän den vita vargen ena stunden framstår som en ädel riddare, kan han nästa ögonblick sticka en dolk i ryggen på sina allierade. Fastän Geralt reser land och rike runt för att rädda sin älskade undan fiendeklor, betyder det inte att han automatiskt säger nej till lite fribrottning i sänghalmen med allsköns bleka, fräkniga, spetsörade, stor- och småbystade damseller.
The Witcher 2, som är baserat på Andrzej Sapkowskis Wiedźmin-noveller, handlar precis som HBO:s omåttligt populära dramatisering av fantasysviten A Song of Ice and Fire om gråzoner. Om riktiga människor – inte helgonlika hjältar och Disneyskurkar. Här finns inga bländvita romantiker som Legolas, ingen ondskan personifierad á la Sauron. Det är hårt, smutsigt och obönhörligt äkta.
Dessutom visar Cd Projekt Red att polacker inte bara är duktiga snickare, utan också digitala hantverkare av rang. The Witcher 2 är bland det snyggaste som klämts in på två spelskivor – någonsin. Lägg ytterligare till skön nördhumor (”piece of lembas!”), strategistinna actionstrider samt en eldsprutande drake som nästan, nästan är lika cool som Sean Connorys förvuxna daggmask i kultfilmen Dragonheart – och resultatet är ett flammande bredsvärd av fantasykärlek, rakt in i hjärtat.
Benjamin Knopman
