Kajplatsen: Escape the room

I mitten av varmaste juli blev jag och tre av mina närmaste instängda i ett märkligt möblerat rum i Helsingfors. Dörren låstes med elektroniskt lås, en timer satte igång och tickade ner med olycksbådande snabbhet. Vi hade en timme på oss att ta oss ut. Alla ledtrådar och verktyg som behövdes fanns i rummet och allt skulle lösas logiskt, utan muskelstyrka eller akrobatik. Det var allt vi fick veta.
09.09.2014 06:00
LÖNTAGAREN
Kaj Korkea-aho är författare.

Min iver inför rummets utmaning var oerhörd. I samma ögonblick som jag hörde talas om det visste jag att det var något jag ville testa. Mina tankar gick genast till teveserien MacGyver och gamla äventyrsspel som Monkey Island. Det är verkligen anmärkningsvärt hur många av de filmer och teveprogram jag älskade som barn som byggde på element av gåtor, mystiska mekanismer och logiska utmaningar (Indiana Jones, The Goonies, 24 karat och Fångarna på fortet osv.).

På åttiotalet var ingenjörer förmodligen det sexigaste och mest fascinerande man kunde tänka sig, och stora gåtor präglade mig i så hög grad att jag fortfarande kan bli konstigt lugn och lycklig när jag ställs inför praktiska problem som ska lösas.

Åttiotalet används och analyseras förresten flitigt just nu, det syns i modet, hörs i musiken. Föreställningen Kaspar Hauser på Q-teatteri synade åttiotalistens rastlösa natur och uppskruvade förväntningar och blev en enorm publiksuccé. Teatergruppen Total Production gästspelade runt om i Finland med sin fysiska föreställning Total Destruction, inspirerad av tevespel och åttiotalsestetik. Som åttiotalist känner jag mig priviligierad att stå i något sorts kulturellt samtidsfokus just nu, och njuter skamlöst av all ohämmad nostalgi och igenkänning, av den skräddarsydda underhållning i stil med det stängda rummet i Helsingfors som verkar frodas just nu.

Jag tänker inte avslöja för mycket ifall någon vill pröva bli inlåst i rummet själv, men det krävdes både lagarbete, matematik, ultraviolett ljus och laser för att till sist komma fram till koden som öppnade ytterdörren. Märkliga tavlor skulle uttydas, magneter användas, obegripliga koder lösas och tillämpas. Tiden gick snabbt och vi blev mer och mer stressade, prövade allt mer desperata saker, jublade när vi löste något problem, bara för att ställas inför nästa lås, nästa utmaning. Med fem minuter kvar lyckas vi till sist ta oss ut, något som enligt arrangören bara en fjärdedel lyckas med. Det var överraskande svårt och, också med mina förväntningar, överraskande välgjort och roligt.

Helt klart den mest underhållande eftermiddagsaktivitet jag betalat för i sommar. Konceptet är utvecklat i Ungern, sprider sig som bäst över världen och i höst kommer nya rum med nya utmaningar att öppnas i Helsingfors. Jag och mina närmaste har redan anmält oss. Som sanna åttiotalister får vi aldrig nog och väntar nu otåligt.

Kaj Korkea-aho

Beställ de senaste nyheterna till din e-post

Beställ de senaste nyheterna till din e-post

Språk

Så här används uppgifterna om dig

Genom att skicka in blanketten godkänner du att informationen om dig används enligt beskrivningen.