"Vi vill att yrket idrottare ska erkännas"

Det är en försvinnande liten del av toppidrottarna som blir rika på sitt idrottande, betonar representanterna för SHU. För de flesta handlar det om hårt jobb sju dagar i veckan med låg lön, usel social trygghet och svårigheter att gå vidare i livet efter att karriären tar slut i ett tidigt skede.

– Vi vill framför allt att yrket idrottare ska erkännas. Även om vi är professionella idrottare har vi ingen officiell status. Och så länge samhället inte erkänner vårt yrke kan vi inte få det socialskydd som andra arbetstagare har, säger den flerfaldiga världsmästaren i segling Sari Multala.

– En del av våra medlemmar får så mycket betalt att de kan kallas proffs, men största delen får på sin höjd betalt för deltid, säger SHU:s ordförande Jarmo Saarela.

SHU organiserar för tillfället ungefär 2 600 idrottare inom fotboll, ishockey, basket, boboll och individuella idrottsgrenar, men medlemsantalet stiger hela tiden och fler spelarföreningar kanske ansluter sig till SHU i framtiden.

Usel social trygghet

– Om en tränare och en spelare från samma lag krockar under en ishockeyträning och båda skadar sig så allvarigt att de inte kan fortsätta sina respektive karriärer, har de helt olika förutsättningar att gå vidare i livet, konstaterar den före detta ishockeyspelaren Sinuhe Wallinheimo som är ordförande för ishockeyspelarnas förening SJRY, en av medlemsföreningarna i SHU.

För tränarens del räknas händelsen som ett olycksfall i arbetet och han får hjälp av socialskydd och försäkringar. Spelaren står däremot på bar backe utan möjlighet till ersättningar – och utan möjlighet att fortsätta försörja sig på sitt yrke.

Finlands genom tiderna mest framgångsrika basketspelare Hanno Möttölä påpekar att många idrottare lämnas vind för våg då de avslutar sina karriärer, ofta i 35-årsåldern.

– Då du tränar professionellt har du inte tid att studera till ett yrke i det civila. Då du slutar idrotta står du sedan helt utanför. Många säger att idrottarna själva har valt att ha det så här, men samtidigt betalar man för att se på idrott. Den förklaringen duger inte på 2010-talet, säger Möttölä.

Idrottarna i de individuella grenarna är än mer utsatta, eftersom de inte har någon arbetsgivare. De sysselsätter sig själva – vill de ha betalt får de söka sponsorer.

– En utmaning är pensionen, då det inte finns någon arbetsgivare som betalar in den. Men jag tror att statsmakten nu har tagit problemen med socialskyddet på allvar, säger Sari Multala.

I regeringsprogrammet slås nämligen fast att luckorna i socialskyddet för idrottare och arbetare inom de kreativa branscherna ska tätas.

Marknaderna avgör lönerna

Det är framför allt socialskyddsfrågorna som idrottarfacket SHU vill driva gemensamt. Kollektivavtal där lönenivåerna slås fast säger man nej till.

– Lönerna vill vi att ska avgöras av marknaden, det vill säga enligt hur mycket klubbarna är beredda att betala. Det känns vettigast, säger Jarmo Saarela och påpekar att "kollektivavtalen" för lagidrottrna är allmänna avtal där det finns minimivillkor för spelare på olika serienivåer.

– I framtiden kunde en övergång mot kollektivavtal vara ett steg i att bygga upp ett bättre skyddsnät, om lönerna kan exkluderas från kollektivavtalet, säger Sinuhe Wallinheimo.

Många idrottarfack i andra länder har redan tecknat sådana kollektivavtal.

I den nordamerikanska ishockeyligan NHL pågår som bäst en lockout eftersom spelarna inte vill gå med på klubbarnas krav på sänkta löner. Dollarmiljonärerna i NHL hör till det nordamerikanska spelarfacket NHLPA och med dem har SHU inget att göra.

– Vi bryr oss egentligen inte om hur NHL-spelarnas löner ser ut, men vi hoppas att de ska få spela, säger Jarmo Saarela.

Jämförbart med kulturarbetare

FFC:s ordförande Lauri Lyly välkomnar SHU:s medlemsansökan och är övertygad om att FFC:s styrelse kommer att godkänna det 21:a medlemsförbundet vid sitt möte i november.

– Bland våra medlemmar finns redan teater- och mediearbetare samt yrkesmusiker som representanter för kulturbranschen. Tillsammans med idrottarna bildar de nu en helhet där behoven gällande bland annat den sociala tryggheten, självsysselsättande och arbetsavtal på viss tid betonas i intressebevakningen.

Flera av spelarföreningarna har tidigare haft ett samarbetsavtal med FFC. Då man nu aktiverat takorganisationen SHU var tiden mogen för ett ordinarie medlemskap, säger Jarmo Saarela.

– Medlemskapet ger ett nytt slag av uppbackning åt intressebevakningen. Via FFC får vi ett stort kunnande angående frågor som rör social trygghet och försäkringsskydd.

Jonny Smeds