God stämning hjälper mot uttråkning

– Arbetstagarna diskuterar mera nu. Antagligen mår de också bättre på jobbet när de kan påverka sitt eget arbete, säger Mervi Pyrrö, fabrikschef på trävarutillverkaren Siparila i Haapavesi i Norra Österbotten.

Förtroendemannen Jouni Kaikkonen håller med.

– Man kan konstatera att sammanhållningen har blivit bättre, säger han.

Förbättringarna har åstadkommits efter att Siparila för två år sedan gick med i Arbetshälsoinstitutets projekt Inspirationsspiralen där man genom anpassning av arbetsuppgifterna, eller så kallad tuning, försöker motverka uttråkning och stärka arbetsengagemanget.

– Den stora nyttan var att folk insåg att man redan med små åtgärder kan förbättra den egna trivseln. Det behövs inte alltid stora investeringar, utan man kan till exempel göra arbetsuppgifterna i en annan ordningsföljd. Genom projektet fick arbetstagarna också mod att ta egna initiativ, sammanfattar Mervi Pyrrö projektet som nu har avslutats.

– Det kom en hel del förbättringsförslag när alla var tvungna att fundera på hur de kan förbättra sitt eget jobb. Vissa missförhållanden kunde genast rättas till och andra saker åtgärdas som bäst, säger Jouni Kaikkonen som är tacksam över att också ledningen deltog i processen.

Får använda huvudet mer

Siparila har 19 anställda på fabriken i Haapavesi som tillverkar panel till ytterväggar samt träsängar, trädgårdsprodukter och bastulavar.

– Sängarna går åt bra. Vi säljer nästan hela vår sängproduktion åt en och samma kund i Tyskland. Trädgårdsprodukternas huvudsakliga marknad är däremot Finland och Sverige. I Finland är efterfrågan just nu mycket försiktigare än i Mellaneuropa, säger Mervi Pyrrö.

Till arbetsuppgifterna på fabriken hör hyvling, bearbetning och ytbehandling.

Haapavesifabriken ägdes tidigare av Incap Furniture, men blev för fyra år sedan uppköpt av familjeföretaget Siparila som också har en fabrik i Jyväskylä och en i Parkano.

– Efter att Siparila tog över har vi inte längre fasta arbetsställen. Alla arbetstagare får också använda huvudet mer och ta mer ansvar eftersom Siparila inte har några arbetsledare. Dessutom är vi färre anställda, så det har blivit mer bråttom, säger förtroendemannen Jouni Kaikkonen som har jobbat på fabriken sedan 1998 och i träbranschen sedan 1988.

Fabrikschefen Mervi Pyrrö säger sig ha märkt att många trivs bättre när de får ta mer ansvar för sitt eget jobb.

– Alla tycker ändå inte om att ha ansvar, men då finns det rutinerade stöttepelare inom gemenskapen som man kan fråga om man själv är osäker.

Skeptiska i början

När projektet Inspirationsspiralen för Siparilas del inleddes med ett första frågeformulär för två år sedan var det många som var skeptiska.

– I början kändes det som onödigt arbete, för vi försöker ju hela tiden förbättra vårt eget jobb. Men det var inte så illa om det först kändes, säger arbetarskyddsfullmäktige Tarja Torkkola.

Skepsisen försvann efter hand när hela personalen fick delta i två workshops som leddes av Arbetshälsoinstitutet.

– Den störa nyttan med projektet tycker jag var att alla var tvungna att tala – också de som normalt brukar vara tysta, säger Jouni Kaikkonen som påpekar att det tidigare har varit några personer som har talat mycket på mötena medan resten inte har sagt något.

– När vi fick i gång diskussionen kom det så många kommentarer att tiden inte ville räcka till, berättar Mervi Pyrrö.

Trots att fabriken har relativt få anställda umgås inte alla med varandra till vardags, eftersom man är fördelade på två hallar.

– Nu sammansvetsades hela arbetsgemenskapen, gläder sig fabrikschefen Mervi Pyrrö.

– Vi klarar också av att berömma varandra, konstaterar arbetarskyddsfullmäktige Tarja Torkkola.

Vill ha fortsatta diskussioner

Både arbetsgivar- och arbetstagarrepresentanterna säger att det lönade sig att delta i projektet och se över arbetssätten på fabriken.

– Just då kändes det som om det gick åt en massa tid till projektet, men nu känns det som om det ändå gav mer än det tog, säger fabrikschefen Mervi Pyrrö.

– Vi uppnådde rätt mycket med en skälig insats, tillägger förtroendemannen Jouni Kaikkonen och påpekar att det för arbetstagarnas del handlade om två workshops på fyra timmar plus några frågeformulär.

– Det skulle vara bra om vi också nu efter att projektet är slut kunde samlas på samma sätt för att diskutera. Inte för att man nödvändigtvis alltid behöver ha möten med hela gänget – alla vet att de kan gå direkt till fabrikschefen om det är något de vill säga, konstaterar Jouni Kaikkonen.

Jonny Smeds