Kajplatsen: Bibliotek

Nå så här tycker jag om saken: Hej hurra. Jag skriver för att jag vill berätta historier och jag publicerar det jag skriver för att jag vill att så många som möjligt ska läsa det. Vidare har jag själv alltid älskat bibliotek och lånat så mycket jag bara hunnit över åren. Kulturarbete betalar sig på olika sätt. När någon hör av sig och berättar att de läst min bok och gillat den så ger det mig en lön för alla de där arbetstimmarna som kanske inte betalar mina räkningar, men väl fungerar som insättning på ett existentiellt fiiliskonto – det får mig att tro på mig själv och det jag gör, får mig att känna mig nödvändig.

Mycket jobb ligger ändå bakom varje bok i varje bibliotek och även författare ska betala sina räkningar, helst varje månad. Så har vi också ett system för statliga biblioteksstipendier i Finland, som indirekt kan ge författare ekonomisk ersättning för att folk lånat deras böcker. Detta tillsammans med övriga stipendier och olika större och mindre jobb gör för mig att kronofogden håller sig borta och att jag kan unna mig lite bättre kaffe då jag skriver.

Trots detta sympatiska system och hur mycket jag än gillar bibliotek så är de föråldrade. Generationen som växer upp nu kommer inte att se pointen i att besöka ett visst hus för att få tag i en viss bok, hoppas att någon annan inte lånat den redan och sedan bära hem den och vara tvungen att bära den tillbaka fyra veckor senare. Det må vara fungerande, anrikt och ha ett starkt affektionsvärde för mig och många andra, men det är likväl onödigt krångligt.

Nätet är världens största och mest praktiska bibliotek. Den moraliska skillnaden mellan att folk läser min bok på ett bibliotek och att jag ser en film på nätet är svår att definiera. Det första är ändå lagligt och sedan länge accepterat medan det andra är olagligt och problematiskt. Det senaste försöket att stoppa den olagliga fildelningen – de s.k. SOPA/PIPA-lagförslagen i USA – försöker nu komma åt problemet genom att i praktiken censurera innehåll på nätet, men efter stora protester har alltsammans lagts på is. Och bra så.

Lösningen kan inte vara censur. Lösningen måste vara ett system där alla betalar, på något sätt. Genom beskattning, nån sorts licens. Traditionella bibliotek må vara föråldrade, men tanken bakom dem är för genial för att låta sig begränsas på något sätt, även om de flyttar ut på nätet.

Kaj Korkea-aho