Skomakarens läst: Hallonbåtsflyktingen
Jag har alltid haft mina sympatier hos Mikko Virtanen – en helt vanlig finsk kille i Miika Nousiainens bok Hallonbåtsflyktingen, som beundrar allting i Sverige. Hallonbåtar, folkhemmet, kungafamiljen och Abba! Till och med Finnkampen vinner svenskarna jämt.
Mikko Virtanen känner sig som en nationalitetstransvestit, en finsk man i en svensk mans kropp, och gör allt för att kunna bli svensk. Jag har också i flera år hotat med att flytta till Sverige. Jag har nämligen tidigare tyckt att allt är bättre i Sverige; svenska familjer är alltid lyckliga och mera jämställda, problemen i arbetslivet är mindre, alla är uppskattade, människorna är sociala, vänliga, glada, stiliga, vackra… You name it, Sweden has it!
Mitt senaste hot släppte jag ur mig i början av året: ”Om Sannfinländarna kommer in i regeringen flyttar jag till Sverige.” Ett dum hot, det medger jag. Man kunde ju förvänta sig att Sannfinländarna skulle få många röster och den här gången gav de inte bort regeringsmakten. Under följande fyra år styrs Finland av Centern, Sannfinländarna och Samlingspartiet. Personligen befarar jag att det blir en kalldusch för vanliga donare, arbetslösa, studerande och för dem som mest skulle behöva samhällets stöd.
Då behövs en motvikt – det är viktigt att fackföreningsrörelsen visar sin styrka. Vi ska stå som en enad front mot försämringar och kämpa för dem som inte själva orkar stå på sig. Därför har även jag beslutat att stanna kvar.
Jag har också lagt märke till att gräset inte alltid är grönare på andra sidan. Likadana problem i arbetslivet har de i Sverige. Arbetslösheten är lika stor i båda länderna och den ekonomiska krisen i världen påverkar även Sverige.
I Miika Nousiainens bok träffar Mikko Virtanen en svensk psykolog, Mikael Andersson, och tar över dennes identitet medan Mikael bara försvinner. Jag tänker varken byta identitet eller försvinna. Men jag tänker ta min lilla hallonröda gummibåt från villastranden och flyta iväg, kanske till andra sidan gränsen – kommungränsen mellan Kaskö och Närpes.
En trevlig och avslappnande sommar till er alla!
Katja Kaivonen
