Brobyggare: Business as usual

Det här är inget tidningens egna journalister har kommit på i ett försök att öka upplagesiffrorna, utan det grundar sig på en studie sponsrad av Nasa och ledd av matematikern Safa Motesharrei som under sig har en grupp bestående av forskare inom natur- och samhällsvetenskap.

Avancerade civilisationer har gått under förr, det är knappast någon nyhet. Det har skett åtskilliga gånger under de senaste femtusen åren; Romarriket, Handynastin, mayakulturen, bara för att nämna några.

En sak forskare gärna letar efter är orsakssamband och gemensamma nämnare. När det gäller avancerade civilisationer som kollapsat är urvalet inte så där överväldigande stort, men det finns ändå några som man har kunnat studera. Och man har genom diverse avancerade manövrar kommit fram till två faktorer som visat sig vara viktiga för själva kollapsen.

En faktor är att samhällen som gått under genomgående använt sina resurser bortom den gräns som är ekologiskt hållbar. De har helt enkelt överutnyttjat den omgivande miljön.

En andra faktor är att dessa samhällen delats upp i en elit och en massa, enkelt uttryckt i fattiga och rika.

Det är inte så där alldeles svårt att titta ut över den värld vi idag lever i och så smått känna igen sig. Dagens system bygger på tillväxt, allt vi har ska bli större, mer, bättre. Och just ”bättre” är något vi gärna tar fasta på när vi ska försvara vårt sätt att leva. Ny teknologi, säger vi, är så mycket mer effektiv än den gamla, den är energisnål, den utnyttjar resurserna så mycket bättre. Just därför kan vi höja vår standard, utöka vår vagnpark, köpa för att slänga och ändå nyttja mindre energi än tidigare.

Skitbra. Men tråkigt nog fungerar det inte. Det har nämligen visat sig att effektiverad teknologi leder till ökad konsumtion, så vinsten äts upp på vägen.

Så har vi då det här med rikedom. En omhuldad tanke bland bättre bemedlade är att om några tillåts bli rika så kommer en del av denna rikedom att sippra ner till folkflertalet.

Alla vinner, hela samhället höjer sig, i oändlighet. Amen.

Dessvärre tycks inte heller det stämma.

Ett axplock ur min morgontidning:

En ny studie visar att de fem rikaste familjerna i Storbritannien har större tillgångar än de tjugo procent av befolkning som är fattigast. Tjugo procent av Storbritanniens befolkning motsvarar närmare tretton miljoner människor.

I Sverige föreslås Volvoordförande Carl-Henric Svanberg få sitt arvode höjt med en miljon kronor till 3,25 miljoner. Samtidigt måste koncernen spara och 4000 anställda riskerar att förlora sina jobb.

Ett av problemen med ekonomisk ojämlikhet är enligt den Nasastödda studien att starka eliter kan skapa ett slags buffert som gör att de inte påverkas av den annalkande katastrofen förrän det är försent. De tycker helt enkelt att det går bra nu, vi kör på, business as usual! Det var bland annat det som hände med det romerska imperiet.

Dessbättre är inte den dystra utvecklingen omöjlig att vända. Det enda vi behöver göra är att spara på de resurser vi har, och se till att de delas något så när jämlikt.

Hur svårt kan det vara?

Robert Åsbacka