FFC: Regeringsprogrammets målsättning för sysselsättningen är den rätta
Regeringsförhandlarna offentliggjorde på söndagskvällen den kommande regeringens program. FFC:s ordförande Lauri Ihalainen anser att sysselsättningsmålsättningarna i det nya regeringsprogrammet är rätt ställda. Han ger godkänt betyg åt planerna på att höja sysselsättningsgraden till 72 procent och att skapa 80 000-100 000 nya arbetsplatser under den här valperioden. Ihalainen delar också regeringens målsättning att på sikt höja sysselsättningsgraden till 75 procent.
&#;8211 Men om de metoder att förbättra sysselsättningen som presenteras i regeringsprogrammet är tillräckliga, det återstår att se, konstaterar Ihalainen.
Även om avsnitten om arbetslivsförnyelse och -utveckling är på en rätt allmän nivå i regeringsprogrammet, finner Ihalainen det positivt att regeringen ändå à priori erkänner betydelsen av att utveckla arbetslivet. FFC hade visserligen efterlyst mera precisa åtgärder i regeringsprogrammet beträffande en förbättring av snutt- och hyrarbetarnas ställning. Ihalainen uttrycker tillfredställelse över att arbetsgivarkraven på ändrade spelregler för strejker och medlingsförfarande inte har skrivits in i regeringens program. Helt riktig är, enligt Ihalainen den passus i programmet som gäller trepartberedning av arbetslivsreformer.
FFC betraktar det också som väl, att regeringsprogrammet ställer sig positivt till en inkomstpolitisk uppgörelse med arbetsmarknadsorganisationerna, säger Ihalainen. Regeringen är också för sin del redo att förbinda sig vid att förverkliga likalönsprogrammet, som syftar till lönejämlikhet.
Så önskar också FFC:s ordförande att den nya regeringen möjligast snart kallar till sig arbetsmarknadsorganisationerna, för att gemensamt dryfta förutsättningarna för en heltäckande ekonomisk- och inkomstpolitisk helhetsuppgörelse som stöder lönejämlikheten. Vid mötet borde man slå fast en tidtabell för fortsatta samtal, med beaktande av bl.a. löntagarorganisationernas möten i maj.
- Politikprogrammet för arbete, företagande och arbetsliv är ett viktigt projekt som enligt regeringsprogrammet skall planeras i samråd mellan regeringen och arbetsmarknads- och företagarorganisationerna. FFC har många gånger redan före valet talat om betydelsen av ett dylikt program.
- När man analyserar den helhet som utgörs av en aktiv arbetskraftspolitik, omställningsskyddet och arbetslöshetsskyddet är det viktigt att ha som utgångspunkt att det uttryckligen handlar om reformer. I enlighet med vad partierna lovade inför valet finns det inget behov av några försämringar i arbetslöshetsskyddet, påminner Ihalainen.
Ihalainen säger att det är viktigt att regeringsprogrammet innehåller en totalreform av vuxenutbildningen, något som FFC har efterlyst sedan länge. Också arbetsgivarna skall bära ekonomiskt ansvar för att deras personal kan delta i utbildning. Då vuxenbefolkningen uppmuntras att förbättra sina kunskaper gagnar det sysselsättningsmålsättningarna överlag och på individnivån bidrar det till bevarad ork att arbeta och att byta från ett jobb till ett annat. Arbetet med reformen borde inledas tillsammans med arbetsmarknadsorganisationerna så snart som möjligt, säger Ihalainen.
Den nya regeringen ämnar öka statsutgifterna med minst 2,1 miljarder euro och bruka 1,8 miljarder euro på skattelättnader under valperioden. FFC:s förväntningar om att regeringen skulle satsa på den offentliga servicen och stabilisera kommunernas ekonomi skulle ha förutsatt mer betydande satsningar än vad som nu är fallet.
Regeringsprogrammet innehållet ett principbeslut om att grunda ett nytt arbets- och näringslivsministerium, ett beslut som FFC à priori finner omotiverat. Då ändå principbeslutet redan är fattat säger Ihalainen att det, med tanke på de fortsatta planerna och redan för att regeringsprogrammet i sig förutsätter det, är väsentligt att se till att arbetslivsutvecklingen, inklusive arbetslagstiftningen inte hamnar i skuggan av näringslivs- och handelspolitiken.
Som helhet betraktat anser Ihalainen att regeringsprogrammet, i ljuset av de målsättningar som har offentliggjorts, inte ställer några hinder för ett sakligt samarbete mellan regeringen och arbetsmarknadsparterna. Han påpekar ändå att det är de konkreta avgörandena, t.ex. inom arbetsmarknadspolitiken och arbetslivets utveckling, som betygsätter regeringsprogrammets effekter i praktiken.
