Herr O: På kort sikt är vi inte ännu födda!
Vi ska förstås inte förringa hotbilderna. De finns där, men det största problemet av alla verkar vara ett mycket närsynt beslutsfattande, som gör det extra svårt att göra större reformer.
Det har funnits samhällen där beslut kunnat sträcka sig över århundraden. När en härskare eller byggherre slutade tog nästa över. Kinesiska muren, medeltidens katedraler, Egyptens pyramider; alla är exempel på ofattbart långsiktigt tänkande som sträcker sig över sekler och generationer.
I vår moderna demokrati ser vi att det kan vara svårt att verkställa beslut som sträcker sig längre än en valperiod på några få år. Det här kan betyda problem redan för relativt normala investerings- och byggprojekt. Det samma gäller behövliga strukturella reformer. Vad värre är, det som planeras och byggs under en tid kan kort därefter raseras. Se bara på turerna kring social- och hälsovårdsreformen, huvudstadsmetron eller de senaste kärnkraftverksprojekten. För stora globala problem som finanskriser och miljöpåverkan saknas beslutsverktygen nästan helt och hållet, vilket vi också kunnat se under senare år.
Inte är det mycket lättare i privata sektorn heller. Där är det visserligen i princip enklare, för det är ju ägaren som bestämmer. Men det är samtidigt just det som orsakar problem, för aktiebolagen finns ju per definition inte i första hand till för långsiktig verksamhet till allas fördel utan för att tillgodose privata aktieägares ofta kortsiktiga vinstintresse.
Den legendariske brittiske nationalekonomen John Maynard Keynes menade att långsiktigt tänkande kan vara vilseledande när man ska ta ställning i aktuella frågor. Det var i det sammanhanget han yttrade det berömda citatet: ”På lång sikt är vi alla döda”. Keynes citat stämmer ju bokstavligen, och slutsatsen kan ju i och för sig också stämma i enskilda fall. Men som allmän regel blir det lite väl cyniskt och kortsynt. På lång sikt är vi nu levande förvisso alla döda, men vi måste också tänka på framtida generationer. Detta ”vi” i Keynes-citatet bör alltså inkludera också dem som ännu inte är födda! Då är det nog mera och inte mindre långsiktighet i besluten som behövs.
