FFC:s förtroendemannaenkät 2007: Det har blivit svårare att tillämpa lokala avtal
Under det gångna året har det uppstått allt fler problem i tillämpningen av lokala avtal. Enligt FFC:s färska förtroendemannaenkät upplevs i synnerhet lokala löneavtal som problematiska.
Tillämpningssvårigheter uppstår uppenbarligen främst av arbetsgivarens möjlighet att tolka avtalen på sitt eget vis. Till exempel organiseringen av det arbete som man har avtalat om lokalt kan skötas genom arbetsgivarens ensidiga beslut.
Förtroendemännen ger i genomsnitt den lokala avtalsverksamheten betyget nöjaktigt, eller 7,1. För de arbetsplatser som har ett lokalt arbetstidsavtal blev betyget i genomsnitt 7,5 och för arbetsplatser med lokala löneavtal 6,5. Forskaren, ekonom Erkki Laukkanen, säger att skillnaden i vitsord är markant och vittnar om att det finns problem när det gäller de lokala löneavtalen.
Under perioden 1996-2001 har tyngdpunkten i den lokala avtalsverksamheten legat på löneavtal, men under de senaste åren har arbetstidsavtalen blivit nästan lika vanliga. Också de breda avtalen, som omfattar både löner och arbetstid, har ökat.
Enkäten visar att arbetskraftens rörlighet fortsättningsvis är stor. Dessutom har bristen på mångsidigt kunnig arbetskraft ökat. I likhet med förra året står det saldo som beskriver samarbetsrelationerna mellan ledning och personal på minussidan.
FFC har gjort dessa förtroendemannaenkäter sedan år 1992. Årets enkät besvarades av 389 förtroendemän som tillsammans representerar arbetsplatser med cirka 100 000 löntagare.
Detta år kartlade FFC också för första gången arbetarskyddet på arbetsplatserna. Den separata enkäten besvarades av 337 arbetarskyddsfullmäktige, som representerar totalt 80 000 löntagare. Den svarande anser att arbetarskyddet på de FFC-anslutna arbetsplatserna i huvudsak fungerar nöjaktigt. Brister upplevde man framför allt i de ersättningar arbetarskyddsfullmäktige får för den tid uppgiften kräver. I den offentliga sektorn gick 59 procent av arbetarskyddsfullmäktige miste om den ersättning som kollektivavtalet förutsätter.
Arbetarskyddsåtgärder vidtas i allmänhet bättre på större arbetsplatser än på de små, vilket också kan upplevas som ett jämlikhetsproblem arbetstagarna emellan.
