Jobbar i ur och skur

På kajen står Kim Vaaranvuo och checkar att lossade containrar är hela. Vaaranvuo liksom föraren Heidi Salo är regelrätt klädda i reflekterande skyddsoveraller. Hjälmarna sitter på, de är obligatoriska från och med i höst. Skyddsskorna blev ett måste för ett år sedan.

Otaliga truckar av olika slag kör kors och tvärs i hamnen och passerar tågrälsen rätt som det är. De 20 kajerna sträcker sig totalt tre och en halv kilometer längs det 100 hektar stora hamnområdet som bryts upp av tiotals byggnader, i första hand lager.

Mitt i allt detta rör sig bortåt tusen personer dagligen: hamnarbetare, annan hamnpersonal, chaufförer, underentreprenörer och sjömän plus arbetare vid flera metallföretag. Ansvaret delas mellan Hamnverket som svarar för planområdena medan Hamnoperatörerna, här Euroports, svarar för kajerna och lagerutrymmena.

Med detta virrvarr av aktörer är det snarast ett självklart konstaterande att hamnen är en farlig arbetsplats. Men Raumo hamn är något av en föregångare i säkerhetstänkande.  Körrutterna är markerade, cykelvägarna likaså. Belysningen har effektiverats. En busslinje tar hamnarbetarna ned till kajerna för att minimera fotgängare.

– Men det är bokstavligen livsviktigt att vi syns, i snöyra och mörker, ösregn och skymning, säger arbetarskyddsfullmäktige Ari Lappalainen och visar upp en splitterny reflekterande värmeoverall som är skräddarsydd enligt hamnarbetarnas önskemål.

Stoppningen är 200 gram vadd allt igenom. Huvan är rymlig så hjälmen ryms under. Fickorna har placerats så att radiotelefoner och allehanda manicker nås behändigt. Byxbenen är försedda med ett långt blixtlås och hålls samman av en gummisnodd vid vristen.

– Varma overaller behövs. Vi har ingen köldgräns för utearbete, men i vissa fall kan avbytare användas. Fartygens tidtabell bör hållas, säger huvudförtroendeman Ari Juhola, AKT 134.

Alla utbildas i säkerhetsfrågor

Olycksfallsfrekvensen för Euroports Finland (hamnarna i Raumo och Jakobstad) var 37,60 i september medan målet ligger på 30,08. Överlag vanligast är att man halkar eller snavar. Tre olyckor noterades i Raumo, i två fall stjälpte trucken medan den allvarligaste var ett brutet finger vid öppning av ett containerlås.

Säkerhetsutbildningen är viktig. Alla som fastanställs – i dag är de 420 – bör genomgå en ettårig läroavtalsutbildning, där säkerheten poängteras i samband med arbetsintroduktionen. Till förra kursen antogs 20 personer, medan de sökande var fler än 800. Timlönen på 16-17 euro och diverse tillägg lockar men också yrkets status har ökat rejält. Nolltolerans gäller – inga rusmedel accepteras.

– Hamnen har setts som en säker arbetsplats, men i dag råder en stor överkapacitet i hamnarna i Finland. Långvariga anställningar är regel, och de flesta jobbar fram till pensioneringen vid 63 år även om arbetet är fysiskt tungt, säger Ari Juhola.

Mångkunnighet är trumf. Arbetsuppgifterna kan variera från dag till dag. Varje morgon ges besked. Arbetet görs som avbrutet tvåskift men i lagren går de 95 arbetarna i femskift.

Tillfälligt anställda – för tillfället omkring 50 – går en tre dagars utbildning i säkerhet och arbetsintroduktion. Säkerheten är i högsäte då just den här gruppen gör mycket för hand, surrar last, tar bort containerlås, borstar ur lastrum och öppnar tågvagnar.

Arbetssäkerhetskortet – som för övrigt fyller 10 nästa år – kommer till korta i hamnen. Med en mun säger duon att arbetsmiljön här är så speciell att ett eget kort skulle behövs i så fall.

Bättre sociala utrymmen behövs

Även om hamnen i mångt och mycket är en gemensam arbetsplats faller den inte juridiskt in under den rubriken. Samarbete görs dock vid två årliga träffar mellan olika aktörer.

– Däremellan har vi kontakt varje vecka, ibland dagligen med Hamnverket om bland annat trafikbestämmelserna som verket övervakar. Var och en som rör sig på området bör ha skyddsväst men det har varken alla chaufförer eller sjömän. Vårt gäng brukar påpeka för dem att västen är viktig, säger Ari Lappalainen.

Även om många framsteg gjorts finns det plats för förbättringar. Hamnen står till stor del på vatten vilket gör att marken rör sig och plötsliga gropar uppkommer.

– Våra sociala utrymmen är för trånga, uppe på tredje våningen och i utkanten av hamnområdet vilket är illa. Området är stort så de bör finnas mera centralt, säger Lappalainen.

– Maskinbeståndet borde förnyas, i dag är det i snitt tio år gammalt. Då tiderna var ekonomiskt bättre byttes det ut vid fem år, säger Juhola.

Efter en tio års väntan på en utbyggnad av hamnen sker en byggstart sannolikt i vår. Farleden fördjupas samtidigt från 10 till 12 meter, vilket tillåter större fartyg än dagen 16 000 tonnare. Beroende på fartygstypen kan också större fartyg tas emot.

Ingegerd Ekstrand