Ledaren: Arbetslivet förändras, facket förändras
Det sägs ofta att unga i dag inte är intresserade av facket. Vissa påstår rentav att facket inte har någon framtid. I Löntagaren nr 3/15 visar vi att det visst finns unga som är fackligt engagerade. I samarbete med FFC:s medlemsförbund lyfter vi fram hundra unga påverkare inom den finländska fackföreningsrörelsen. Vi valde hundra, men de kunde lätt ha varit betydligt fler.
Det här är personer som är 35 år eller yngre och som har åtagit sig fackliga uppdrag på arbetsplatserna, i fackavdelningarna och i förbunden – men som också utvecklar nya metoder att kämpa för arbetstagarnas rättigheter. De vet att facket behövs när bland annat snuttjobb blir vanligare och attityderna hårdnar på arbetsmarknaden och inom politiken.
Största delen av de unga arbetstagarna i Finland har insett betydelsen av facklig organisering. Organiseringsgraden är faktiskt nästan lika hög bland personer i åldern 25–34 som bland 35–64-åringar. I alla de här åldersgrupperna hör ungefär 80 procent av löntagarna till ett fackförbund. Bland 18–24-åringar är organiseringsgraden lägre, men ändå nästan 60 procent. Den vanligaste orsaken till att unga inte hör till ett fackförbund är dessutom att ingen har frågat om de vill bli medlemmar.
Att unga inte skulle vara intresserade av att höra till facket är alltså fel. Det som däremot är sant är att de unga inte i lika hög grad är intresserade av att engagera sig i facket så som verksamheten har sett ut tidigare. Det är allmänt känt, inte bara inom facket utan inom hela föreningsvärlden, att unga i dag hellre deltar i enskilda projekt än går på styrelsemöten. Och det är inget fel med det – tvärtom kan projekt vara väldigt effektiva.
Ett utmärkt exempel på det är Operation Fastjobb som i år har samlat in mer än 55 000 namn för att förbjuda arbetsavtal utan fastslagen minimiarbetstid. Det är redan klart att medborgarinitiativet mot nollavtal går till behandling i riksdagen i höst.
De unga såg ett problem och de tog tag i saken. Glädjande är också att den etablerade fackföreningsrörelsen har gett sitt stöd till de unga aktivisterna, trots att arbetsmetoden var annorlunda och gick utanför den etablerade trepartsmodellen.
Mer av samma slag behövs i framtiden. Att de yngre generationerna vill göra saker på ett annat sätt betyder inte att de underkänner eller föraktar tidigare generationers arbete. Tiderna förändras, arbetslivet förändras och facket måste kunna förändras.
Jonny Smeds
