Lättare för småföretag att uppfylla lagens krav

Två flugor i en smäll. Det är tanken bakom Arbetshälsoinstitutets PIRA-metod för hantering av arbetsmiljörisker i småföretag med under tjugo anställda. Metoden innebär att man fördjupar samarbetet mellan företagen och företagshälsovården, och att parterna tillsammans gör den riskbedömning som arbetarskyddslagen kräver och den arbetsplatsutredning som företagshälsolagen kräver.

– En stor del av innehållet i de här båda utredningarna är det samma, konstaterar Minna Savinainen som är specialforskare vid Arbetshälsoinstitutet.

Institutets forskning visar att PIRA-metoden gör det lättare att lyfta fram risker i arbetsmiljön och minskar den tid som företagshälsovården använder på att göra utredningar och rapporter.

Minna Savinainen berättar att kvaliteten på riskbedömningen inte blir lidande trots att den görs av företaget i samråd med experter på företagshälsovård i stället för experter på arbetssäkerhet. Det viktigaste är att riskbedömningen överhuvudtaget görs.

– Man behöver inte ens vara expert för att lägga märke till de mest relevanta riskerna. Det lönar sig att lita på bondförnuftet, påpekar Minna Savinainen.

”Diskussion är a och o”

Initiativet till den nya metoden kom ursprungligen från arbetarskyddsförvaltningen, som hade noterat att små arbetsplatser sällan gör en riskbedömning, trots att de enligt lagen måste.

– På små arbetsplatser känner man ofta till riskerna, men man har dem inte till pappers, säger Minna Savinainen.

Samtidigt har småföretagen varit en utmaning för företagshälsovården, eftersom de ofta har knappa resurser både tidsmässigt och ekonomiskt.

På Arbetshälsoinstitutets lott föll att försöka kläcka en lösning på de här båda problemen. I samarbete med frivilliga företag och företagshälsovårdsenheter testade man olika modeller och fastnade för en enkel lista för identifiering av risker.

Rent konkret handlar det om en gul pärm som också finns att beställa på svenska, Riskhantering av arbetshälsa- och arbetssäkerhet i småföretag. Pärmen innehåller en manual för hur man gör riskbedömningen och arbetsplatsutredningen, en årsklocka för arbetshälso- och säkerhetsplanering samt olika blanketter.

– Diskussion på arbetsplatsen är a och o, säger Minna Savinainen och påpekar att det är viktigt att också arbetstagarna involveras i processen.

– Arbetsgivarna kan till exempel ge listan till arbetstagarna som själva får fundera på riskerna först, innan man diskuterar dem tillsammans.

I PIRA-metoden ingår också att företagshälsovården får en klar schablon för hur de ska arbeta med småföretag.

– Företagshälsovården är van att göra långa rapporter, men här strävar man efter att ge företagen så enkla rapporter som möjligt, där allt det som är relevant framgår, berättar Minna Savinainen.

Spark i baken

Huvudorsaken till att riskbedömningen och arbetsplatsutredningen blir ogjord vid många småföretag är enligt Minna Savinainen resurs- och tidsbrist. I viss mån handlar det också om att man är dåligt insatta i arbetarskyddsfrågor.

– En småföretagare kan ha så mycket att göra att de här utredningarna inte prioriteras så högt. Utredningarna blir gjorda när någon utomstående ger en spark i baken med jämna mellanrum. Men visst finns det många småföretag där man anser att de här utredningarna är viktiga.

PIRA-metoden fick positiv respons inom både företagen och företagshälsovården, visar Arbetshälsoinstitutets studie. Bland annat tog utredningarna mindre tid, trots att de var mer omfattande.

– Många har konstaterat att det var bra att utredningarna blev gjorda, säger Minna Savinainen.

Hon påpekar ändå att en riskbedömning inte är ett papper som görs upp en gång för att sedan glömmas bort.

– När man en gång har gjort riskbedömningen ordentligt räcker det med att man uppdaterar den efter hand. Då håller man riskerna i åtanke, och kan fundera på vad det beror på att man inte har åtgärdat någon brist. När man först har gjort riskerna synliga är det lättare att åtgärda dem.

Den gula mappen borde åtminstone synas i bokhyllan eller var man nu förvarar den, så att man kommer ihåg den, säger Minna Savinainen.

Jonny Smeds