Ta modigt kontakt – då undviker man missförstånd

Sådant som är självklart för infödda finländare är kanske inte lika självklart för andra. Då är risken för missförstånd och gräl stor. Därför är det viktigt att nya arbetstagare introduceras i arbetet på ett bra sätt, och att eventuella konflikter hanteras öppet på arbetsplatsen. Det säger Valli Pruuli som för tio år sedan flyttade från Estland till Finland.

Valli jobbar inom vårdbranschen och är förtroendeman vid Förbundet för den offentliga sektorn och välfärdsområdena JHL.

Också kocken Berhan Ahmadi, som är första vice ordförande i Servicefacket PAM:s fullmäktige, sporrar till öppenhet. Han säger att invandrarna är lika goda arbetskamrater som andra och ingår i arbetsgemenskapen.

– Jag uppmuntrar infödda finländare att modigt ta kontakt med invandrarna, säger Berhan som har kurdbakgrund och var åtta år när han flyttade till Finland med sina föräldrar.

Inom fackförbunden håller man med om det som Valli Pruuli och Berhan Ahmadi säger. Utgångsläget är att invandrare ska behandlas på samma sätt som andra arbetstagare. Samma rättigheter och skyldigheter i arbetslivet gäller dem som infödda finländare.

Men det innebär inte att anpassningen alltid är problemfri när arbetsplatserna blir mångkulturella. Det allt bistrare samhällsklimatet och den allt mer högljudda främlingsfientligheten är något som också syns på arbetsplatserna, där attitydklimatet hårdnar. För att skingra fördomarna är det viktigt att förtroendemännen får mer kunskap om olika kulturer och blir bättre på att kommunicera.

– Icke-diskriminering är en absolut princip. De förtroendevalda måste ha färdigheter att ingripa i diskriminering och arbeta för likabehandling. Det är också viktigt att komma ihåg att invandrarna inte är en enhetlig grupp och inte heller ska behandlas som en sådan på arbetsplatsen, säger organisationsombudsman Laura Tuominen på JHL.

Lära känna arbetslivet

På en mångkulturell arbetsplats är det viktigt med växelverkan och att man lär sig på bägge håll. De som kommer från andra länder lär känna seder och bruk i det finländska arbetslivet, men samtidigt utmanas de infödda finländarna att fundera på och omvärdera sitt sätt att arbeta.

Bland annat PAM och JHL har ordnat kurser i mångkultur på arbetsplatsen och ämnet tas också i viss mån upp på förtroendemannakurserna. Kurserna har fått god respons. Också de kurser som har ordnats av FFC:s invandrararbetsgrupp för förbundens anställda och förtroendevalda har varit populära. Det är ett tecken på att behovet av information är stort, säger Eve Kyntäjä som är FFC:s expert på invandringsfrågor.

Hon efterlyser verksamhet på gräsrotsnivå och samarbete mellan fackföreningsrörelsen och invandrarorganisationerna. Den naturligaste uppgiften för facket när det gäller integration är att lära ut de färdigheter som behövs i arbetslivet.

– Det allra viktigaste är att de som kommer från andra länder inte lämnas åt sitt öde på arbetsplatsen. När man lär känna rutinerna på arbetsplatsen så förebyggs många onödiga missförstånd, säger Eve Kyntäjä.

Avvaktande tolkas som avvisande

Valli Pruuli har under årens lopp lärt sig att finländarna är reserverade och att de inte gärna tar kontakt med främmande människor. Det här är något som av många inflyttade upplevs som avvisande, trots att finländarna endast vill vara finkänsliga, de vill inte vara påflugna.
Valli flyttade till Finland för jobbets skull, precis som majoriteten av invandrarna.

– Jag är ensamförsörjare och i Estland klarade jag mig inte ekonomiskt, trots att jag hade två jobb.

Valli Pruulis anpassning underlättades av att hon hade bekanta som redan bodde i Finland, och av att hon lärde sig språket fort. Också hennes goda självförtroende och oräddhet, samt det faktum att hon är pratglad, var egenskaper som hjälpte till. Valli tog modigt kontakt med arbetskamraterna och slog följe med dem på kaffepausen. Också stödet från förtroendemannen på arbetsplatsen var viktigt.

– Alla har inte lika lätt för att anpassa sig. Om den egna kulturen är väldigt annorlunda och ingen berättar om spelreglerna i det finländska arbetslivet kan nykomlingen lätt känna sig utanför, påpekar hon.

Berhan Ahmadi säger att det lönar sig att modigt ta med invandrarna i fackavdelningarnas verksamhet och på olika tillställningar. Då skapas kontakter på ett naturligt sätt och samtidigt lär sig invandrarna språket.

Från medlem till aktiv

När Valli Pruuli började arbeta vid Helsingfors Seniorstiftelse för tio år sedan fanns det inte en enda arbetstagare med utländsk bakgrund på avdelningen. I dag talas det 22 olika språk bland personalen vid stiftelsen som erbjuder omsorgstjänster. Valli har arbetskamrater från så gott som världens alla hörn.

Inom FFC:s medlemsförbund finns det uppskattningsvis ungefär 30 000 medlemmar med utländsk bakgrund – och det är ungefär lika många som det finns svenskspråkiga medlemmar. Antalen baserar sig på vad medlemmarna själva har angett för modersmål.

Antalet medlemmar med utländsk bakgrund har ökat i synnerhet på 2000-talet. Efterhand har många förbund börjat fundera på verksamhet som riktar sig speciellt till invandrare, samt på behovet av medlemsrekrytering. Till exempel vid JHL fungerar ett särskilt invandrarnätverk och också vid PAM funderar man på att bilda ett liknande nätverk.

Laura Tuominen säger att förbundets uppgift är att sporra invandrare att bli aktiva i frågor som är viktiga för dem. Det gjorde man till exempel i samband med bolagiseringen av Palmia som ägs av Helsingfors stad. Palmia sysselsätter många invandrare, och de började aktivt kämpa mot bolagiseringen och för att bevara sina arbetsvillkor.

Valli Pruuli är ordförande för JHL:s invandrarnätverk och hon anser att det är viktigt att invandrarna har förebilder som visar att också inflyttade kan vara aktiva påverkare i arbetsplatsfrågor.

– Därför tycker jag att de särskilda invandrarnätverken är viktiga.

I samma andetag konstaterar dock Valli att invandrarna inte ska isolera sig för mycket, för på en arbetsplats är intressebevakningsproblemen trots allt gemensamma för alla.

Språkkunskaper behövs

Berhan Ahmadi betonar att det är viktigt för invandrare att åtminstone kunna landets språk behjälpligt. Då är det lättare att få jobb och att komma in i arbetsgemenskapen och det finländska samhället.

– Om integrationen ska lyckas är det viktigaste att man lär sig språket. På arbetsplatserna ska man tala landets språk och inte byta till engelska. Det är också bäst att uttrycka sig enkelt och tydligt, så blir det lättare att förstå svåra saker, anser Berhan.

Eve Kyntäjä vid FFC tycker inte att det räcker med att man ordnar särskilda språkkurser för invandrare. I stället borde språket läras ut i jobbet och som en del av yrkesutbildningen. Hon understöder Arbets- och näringsministeriets planer på att kombinera språkutbildning med yrkesutbildning och praktik på ett flexiblare sätt än i dag.

Valli Pruuli anser att det är viktigt att inte anställningsvillkoren för invandrare dumpas. Personer som inte känner till sina rättigheter kan lätt bli utnyttjade i ett läge där det är mycket svårt att hitta ett jobb.

– Det är en hjärtesak för mig att få arbetstagare med utländsk bakgrund att gå med i facket. Jag trugar inte medlemskapet på dem, men jag berättar om fördelarna och sporrar dem att ansluta sig. Vid behov hjälper jag också till att hitta det rätta förbundet.

Pirjo Pajunen (översättning: Viola Eksten)