Stålet gör arbetet säkrare för köttstyckarna

– Om kniven slant tog den just ovanför handsken. Helärmen i stål är en klar förbättring, säger arbetarskyddschefen Mikael Snellman. Både han och arbetarskyddsfullmäktige Hannu Mäkelä är intensivt medvetna om att köttstyckarens jobb inte är bara fysiskt och psykiskt krävanden utan också riskfyllt. På fabriken i Granholmen arbetar drygt 600 personer men 75-80 procent av olycksfallen står de drygt 100 köttstyckarna för.

Skyddsutrustningen, som också omfattar hörselskydd och skor, måste användas. Bullernivån kan gå upp till 85–90 decibel.
Knivarna ska numera placeras i ett set då de förs för vässning eller sterilisering.

– Att gå med kniven i handen är riskabelt om man halkar. Även om alla har en bestämd plats där de jobbar så kan man i misstag också skära varandra.

Unik, skräddarsydd linje

Jobbet i sig genomgick något av en revolution då Snellmans förnyade hela styckningsavdelningen för fem år sedan. En helt unik, skräddarsydd linje för nötstyckning för just Snellmans togs fram av ett isländskt företag. För nedskärning eller styckning av svin hade några linjer tagits i bruk runtom i världen tidigare. Systemet gjordes ursprungligen för fiskindustrin.

– Tidigare skulle du själv lossa djurkroppsbitar på 40–50 kg styck. Det jobbet görs i dag av en grovstyckare. Framför dig på bandet får du mindre bitar. Det här sparar ryggen rejält, säger Hannu Mäkelä som i 16 år styckade först svin, sedan nöt.

Alla börjar med att skära svin, kanske först bara framdel, så bakdel, rygg och så vidare. De här bitarna dirigeras till de med rätt kompetens. Förr kom alla huller om buller så du måste plocka fram dem själva.

– Var och en kan bestämma takten men ackorden kör på. I snitt styckar man 20 svin per skift och person. Nöt i snitt 1500–1700 kilo per dag, men om du jobbar på ackord kan det bli upp mot 2000–3000 kg per dag, säger Mäkelä.

Högteknologiskt

Varje köttstyckare har en skärm framför sig som ger direkt information om vad man skurit. Om till exempel framdelen ska skäras på annat sätt kommer ny instruktion.

– Vi har ett kvalitetssystem där köttbitarna granskas. Hittas en broskbit ser vi vem som skurit den och ger feedback att inte så bra, berättar Mikael Snellman, som också fungerar som kvalitetschef.

Det gäller också att få rätt mängd rött kött, rätt fetthalt. Och ta till vara så mycket man kan. Det att så mycket kött lämnades kvar på benen fick två bröder Snellman, den ena korvmakare, den andra köttskärare att starta eget 1951. De resonerade att om de börjar putsa benen rena borde de klara sig på mellanskillnaden.

Kraven blir allt tuffare

Köttstyckning är en teknikgren, påpekar Hannu Mäkelä. Är tekniken rätt så kan en köttstyckare orka med jobbet i 30 år och mer. Men fysiskt tungt är det, alla förbättringar till trots.

– Som köttstyckare ska du hela tiden bli bättre och effektivare. Det kräver god fysik och att du själv ser till att du är i skick. Vi är ett gäng köttstyckare som tränar ishockey en gång i veckan som hobby, för att motverka det statiska jobbet, berättar han.

Ganska många köttstyckare har opererats för karpaltunnelsyndrom men kunnat återgå till jobbet efter det. Inflammerade axlar är inte heller okänt, säger Snellman. Flunsa är den vanligaste orsaken till sjukfrånvaro, för här är det förbjudet att komma på jobb med förkylning.

– Medelåldern är låg, endast 34. Unga lockas kanske hit av rykten om att köttstyckarna förtjänar bra. Ackorden ger i snitt 22–25 euro i timmen för nöt, någon euro mindre för gris. Men lönen kommer inte gratis, jobbet är tungt, säger Mäkelä.

Själv tog han en grundexamen i livsmedelsbranschen i Jyväskylä på 1980-talet. Om inte yrkesutbildning på andra stadiet finns i bagaget kräver Snellman att nyanställda går på läroavtal.

– Läroavtalsutbildningen snurrar hela tiden, 30 blev klara i våras och snart startar en nu. Totalt har 350 gått utbildningen. Den som vill kan också avlägga yrkesexamen, säger Snellman.

Personalen ökar stadigt

Styckare som fyllt femtio är få. I mån av möjlighet omplaceras folk till putsarbete efter styckning eller andra jobb,
Under de senaste tio åren har arbetsstyrkan fördubblats från ca 400 till 800 om också korvfabriken i Jakobstad tas med. Totalt sysselsätter familjeföretaget 1030 personer i dag, inklusive färdigmatstillverkning i Sverige och Danmark.

– Snellmans är ett av få företag som hela tiden anställt folk, inte behövt föra samarbetsförhandlingar eller permittera, påpekar Hannu Mäkelä.

Mikael Snellman pekar på personalrapporten. Personalförnöjsamheten har aldrig varit så god som nu senast.

– Kanske för att vi bryr oss, att vi verkligen ser människan som människa. Vi är alla på samma linje även om vi har olika arbetsuppgifter, säger Mikael Snellman och tillägger att skilda bord för chefer inte finns i matsalen. Alla umgås med alla.

Också gentemot konsumenterna har företaget alltid försökt köra med öppen linje.

Eller som Snellman uttrycker det: vad vi själva vill äta vill vi bjuda konsumenterna på. Allt kött är inhemskt. Produktionen pekar stadigt uppåt. Ett nybygge på 20 000 kvadratmeter höjer totalytan till knappt 90 000 här på Granholmen, dit också korvfabriken från centrum flyttar ut.

Ingegerd Ekstrand