Rehabiliteringen av minnessjuka haltar
Det finns yrken där en minnessjuk kunde fortsätta arbeta. Men det brister rejält i början av vård- och rehabiliteringsstigen, säger projektplanerare Heidi Härmä på Alzheimer Centralförbundet.
Stöd i arbetslivet, vid behov en personlig medhjälpare, är en punkt i den modell för rehabilitering av personer i arbetsför ålder som förbundet tog fram i fjol.
Bristerna i rehabilitering av minnessjuka överlag bekräftades i den färska REPEAT-undersökningen. Av 290 patient-anhörigpar saknade 90 procent en vård- och rehabiliteringsplan en månad efter diagnosen.
Ett nationellt minnesprogram 2012–2020 togs fram i våras. Syftet är att väcka kommunala beslutsfattare och serviceplanerare att bättre beakta minnessjukdomarna.
Ändrat beteende en varningssignal
En tidig diagnos är bra. I arbetslivet märks det kanske tidigare om en arbetskamrats beteende ändras. Pengar, datateknik eller ett nytt stämpelsystem går kanske inte längre att ta till sig. Försöker man dölja svårigheterna och anstränger sig till det yttersta kan resultatet bli utmattning.
– Företagshälsovården kan testa och kartlägga livssituationen. Orsaken till minnesproblem kan också vara sömnsvårigheter, depression eller långvarig stress. En neurolog kan ställa en diagnos efter en noggrannare undersökning, säger Heidi Härmä.
Om arbetstagaren har ansvar för liv – som till exempel vårdare och elektriker – är fortsatt arbete i samma jobb knappast möjligt. För personer med skapande jobb eller expertjobb kan arbetslivet fortsätta ett tag till.
– Främst är det en fråga om säkerhet och ansvar. Fundera med förmannen och hälsovården hur man kan fortsätta. Alla vill dock knappast ens fortsätta jobba, säger Heidi Härmä som efterlyser möjlighet att själv få sätta punkt för arbetslivet.
Praxis är i dag ofta sjukpensionering. Dels saknas planering och stöd för minnessjuka, dels finns fördomar mot minnessjukdomar.
Bäst att leva som tidigare
En minnessjukdom är hela familjens sjukdom. Servicen för en 45-åring bör vara annorlunda än för en 80-åring.
– Kanske finns det minderåriga barn i familjen. För dem finns inget stöd, ingen service. Kanske jobbar maken/makan ännu. Service behövs men oftast söker man hjälp först då det blivit en svår kris i familjen. I värsta fall kan det bli fråga om omhändertagande av barnen. Mycket hade kunnat göras tidigare så att det fungerat i familjen, säger hon.
För den insjuknade är det bästa att försöka leva som tidigare, att umgås med vänner och gärna också tidigare arbetskamrater menar Heidi Härmä som vill avdramatisera minnessjukdomarna.
I Alzheimerförbundets medlemsföreningar på större orter finns dagverksamhet för personer i arbetsför ålder.
– Alla kanske inte vill vara med, men en minneskompis att göra saker tillsammans med vore bra. En del föreningar utbildar kompisar.
Ett hälsosamt liv med motion både för hjärna och kropp kan skydda mot minnessjukdom.
– Stressen i dagens arbetsliv syns i hjärnan. Den kan vara en riskfaktor för framtida minnessjukdom. Med vår åldrande befolkning är minnesjukdomar i dag närmast en epidemi världen över, säger Heidi Härmä.
Ingegerd Ekstrand
Information på svenska om förbundet och minnesstödsföreningarna samt rehabiliteringsmodeller finns på www.muistiliitto.fi/svenska.
