Nancy Lökfors är ständigt på jakt - efter nya ord
Nancy Lökfors, svensk redaktör på PAM och författare till de uppskattade "språklådorna" i Löntagaren, fyllde 50 på morsdagen den 13 maj. Dagen firade naturvännen Nancy med att bjuda släkt och vänner på svampsoppa i Sibbo - utan att själv känna av någon ålderskris.- Krisen klarade jag av då jag fyllde 33. Två treor efter varandra var helt enkelt för mycket, konstaterar Nancy men tillägger att visst har hon blivit äldre, om det skvallrar inte minst 29 år inom arbetarrörelsen.
Nancy Lökfors är inne på sin fjärde tidning. Till den första, "Arbetarbladet", kom hon som journaliststuderande 1972. Tillsammans med Yrsa Stenius gjorde hon fyrasidiga nummer tre gånger i veckan. Efter fem år flyttade Nancy till nuvarande Kommunsektorns fackförbund KAT och jobbade där i tio år, först som översättare och tolk i fem år, sedan som redaktör på "Kommunen och vi".
- Till Handels och Pyndaren kom jag 1987. Tidningen finns inte mer och nu har jag i drygt ett år jobbat på PAM - Serviceproffsen, som utges av Servicebranschernas fackförbund - Servicefacket, säger Nancy och konstaterar att steget över till den privata sektorn fick henne att börja läsa ekonomisidorna i dagspressen.
Två av Servicefackets förbund hade tidigare ingen verksamhet på svenska. All svensk information är därför ett plus för deras svenskspråkiga medlemmar medan de f.d. medlemmarna i Handels med fog anser att den svenska biten minskat: tidningens format är mindre medan de svenska sidorna fortfarande är endast två. Nancy försöker dels ha ett eget reportage från olika branscher, dels ge förbundsinformation som inte ges på annan väg.
Den största skillnaden mellan tidningarna anno 1972 och av i dag är det helt annorlunda sättet att använda bilder.
- Folk är inte intresserade av att läsa sidor fullstoppade med text. Man får lära sig att skriva kort och koncist, det är mycket lättare att skriva långt och mångsidigt. Efter depressionen på 90-talet har det också blivit mycket svårare att få folk att uttala sig, det kan också gälla köpmännen.
Språket är Nancys stora intresse
Nancy har "hållit låda" i Löntagaren i några år. Språk och att skriva har hon alltid varit intresserad av.
- Det fascinerande med att skriva är att man kan uttrycka saker och ting på så många olika sätt. Jag samlar på ord, smakar på dem, snappar upp ord och uttryck.
Nancy är oroad över att folk talar svenska på finska, översätter direkt och gör direkta språkfel. Dessutom tror folk på det som står i tidningen, säger hon lite uppgivet, för visst bjuder också journalisterna på en hel del grodor.
- Det vore så väldigt viktigt att journalisterna har ett bra språk. De yngre har kanske inte ännu lärt sig att frigöra sig från den finska texten men också vi äldre gör fel. Tidningarna borde satsa på ut- och fortbildning. Uttrycker man sig så att det kan tolkas på två sätt, ja, då kan man vara säker på att det tolkas på fel sätt, säger hon.
Nancy håller inte bara låda, hon har både föreläst och deltagit i FFC:s seminarier "Våga tala svenska" för fackligt anställda. Hon tycker det är speciellt glädjande att så många dels är intresserade, dels återkommer år efter år.
Nancy har varit ordförande för och sitter också nu med i FackTerm, den svenska språknämnden för arbetsmarknaden, grundad i början av 1980-talet. Seminarier och språklistor, publicerade i Svenska språkbyråns tidskrift Språkbruk, är konkreta resultat av samarbetet mellan journalister och översättare i arbetstagar- och arbetsgivarorganisationerna. E-posten har blivit en fin kanal för att checka ord och uttryck, speciellt kanske nya termer. För det ska finnas termer på svenska, både för fackligt aktiva och ombudsmän.
- Det krävs ju ofta att man kan redogöra för t.ex. avtalen på både finska och svenska, då är det bra om avtalen finns översatta, säger hon och berättar om projektet med "SELKOTES", avtalen i lättläst form. HUR översätta den termen?
Nancys eget knep för att hålla sin svenska levande? Jo, hon läser, både skönlitteratur och svenska damtidningar. Det viktiga är att läsa svenska skriven i en svensk miljö. Den finlandssvenska radion ger henne adrenalinkickar ibland, en klantig inledning får henne att trycka på knappen. Använd ordböcker, råder hon milt.
Svenska sekretariatet ger kontakt över gränserna
Nancy har också hunnit med tre perioder i FFC:s svenska sekretariat. Hon tycker det är viktigt att ha kontakt mellan förbunden, så att alla t.ex. inte sitter och översätter samma papper.
- För oss som jobbar i ett förbund är det väldigt bra att få veta vad som händer i andra förbund, få lite vidgade cirklar. Vi har också funderat över den svenska verksamheten: i fortsättningen ordnar FFC svenska kurser för hela landet medan de regionala kurserna arrangeras av förbunden.
Energiska Nancy hinner också med politik, hon är sekreterare för Sibbo svenska socialdemokrater . Två gånger har hon försökt komma in i fullmäktige - med mindre framgång - men sitter i dag i miljövårdssektionen.
När Nancy någon gång ger sig tid att koppla av strövar hon helst i naturen. Den har hon nära inpå knutarna trots att hon bor i ett höghus där delar hon bostad med katten Bobi, 16.
- Och så gillar jag att resa, jag har t.ex. vandrat på Madeira och Teneriffa. I höst åker jag i väg på en vandringsresa till Thailand. Sandstränder är jag för aktiv för, säger hon med ett skratt.
Lökfors då, släktnamnet är ovanligt?
- Farfar kom från Laukkoski i Borgnäs och lärde sig svenska i Tolkis i Borgå landskommun, där jag är född. Namnet försvenskades och blev Lökfors. Antagligen borde det vara Tvättfors, Laukkoski hör troligen ihop med lögardagen, säger Nancy och smakar lite på det namnalternativet.
Förlåt Nancy, det här blev för långt. Men ett stort GRATTIS vill jag ännu ha med!
Ingegerd Ekstrand
