Flimmer & brus: I väntan på färska råvaror

Det har på sistone varit helt okej att vara finlandssvensk. Det har trots allt gått flera dagar sedan vis- och körsångarpartiet i sin vishet, på diverse debattplank, stipulerade att rockmusik – usch och fy – bör förbjudas för oss över 50. Radio Vega är för vuxna människor, liksom.

09.04.2013 06:00

LÖNTAGAREN

Nyhet Samhälle Löntagaren Kolumn

Ett annat glädjeämne, knutet till det nybakade medborgarinitiativet: pälsfarmningsukasen gick i mål innan förbudet mot ”tvångssvenska” dök upp på dagordningen (att det i praktiken svider nästan lika mycket må vara hänt).

Ja, och så var det unga fröken Siegfrids, eurovisionsfinalist med folklig uppbackning. Hur kul som helst, alltså på riktigt.

Men förstås vankas det också dåliga nyheter; tänker inte minst på Benedict Zilliacus frånfälle. Personligen hade jag varken äran eller nöjet att känna karlen – hemma hos oss prenumererade man på Turun Sanomat, inte på Hbl där journalisten/kåsören ”Bez” tog ut svängarna – men för inte så många år sedan fick jag ett brev av den gode Zilliacus.

Det var i kölvattnet av en kolumn i Löntagaren och det visade sig att vi hade lite olika syn på Åke Lindmans Framom främsta linjen (med manus av Zilliacus), något som Bez vänligt men bestämt konstaterade.

Men än sen då? I det mediala klimatet av i dag kan man bara drömma om den värdighet, det tonläge, med vilket brevskrivaren argumenterade för sin sak. Inte konstigt att HS i sin födelsedagsintervju från 1996 talade om ”den finländska journalismens gentleman”.

Nästan lika glad blev jag när Jörn Donner i Skavlan satte sig själv – och därmed också Svenskfinland – på kartan. Sin vana trogen. Betydligt mera beklämmande blir det när man funderar över återväxten. Vad hände med den (unga) intellektuella potentialen, var gick det snett?

Krister Uggeldahl