Tyngdlyftare i vardagen

Det är en lugn måndagseftermiddag och just nu är det inte många kunder som servitrisen Suvi Kotkavuori behöver betjäna i Huviretki-restaurangen vid Cumulus-hotellet i Jyväskylä. Men det är inte alltid så här lugnt. Som servitör får man vänja sig vid att arbetstempot ofta är hektiskt.

– Jag börjar inte stressa trots att det är bråttom, utan jag gör vad jag klarar av. Det viktigaste är att se till att kunderna trivs, säger Suvi.
Tallrikar med mat, ölstop, smutsdisk... Det kanske inte låter speciellt tungt, men många upprepningar och obekväma arbetsställningar kan göra servitörens jobb ytterst slitsamt.

– I vissa restauranger serverar man maten i en gjutjärnspanna som ligger på en tjock planka. När den är lastad med biff och potatis väger den något otroligt. Dessutom är pannan fruktansvärt het, säger Päivi Aaltola som är huvudförtroendeman och arbetarskyddsfullmäktig på Restel i Mellersta Finland.

Till de tyngsta kärlen hör också vissa pastatallrikar och gammaldags ölstop. Då måste servitören ta färre kärl på en gång och i stället gå fler gånger.

– Med stegmätare har vi räknat ut att man kan gå tio kilometer under ett arbetspass. Men det varierar förstås mycket beroende på hur många kunder man har och var de bord man ansvarar för finns, säger Päivi Aaltola.

Dessutom kan en servitör lyfta två till tre ton om dagen – lika mycket som en elefanthona väger. Det visar en svensk undersökning vid Arbets- och miljömedicinska kliniken i Linköping som Hotell- och restaurangfackets tidning Hotellrevyn har skrivit om.

Brist på avställningsytor

Många belastningsskador kunde undvikas om man tog mer hänsyn till arbetsmiljön redan när restauranger och barer planeras, anser Päivi Aaltola.

– Personalen borde tas med i planeringen. Arkitekten beaktar inte alltid det praktiska arbetet, till exempel när det gäller hur hög bardisken är eller var kärlskåpen placeras. De tunga kärlen måste placeras på rätt höjd och sådana kärl och varor som man behöver ofta måste finnas nära till hands.

Päivi Aaltola efterlyser fler avställningsytor.

– Arbetsgivaren tar ofta in nya produkter som ska få synlighet på bardisken. Och bra så, men då minskar avställningsytorna och servitörerna måste gå längre sträckor. Bardisken skulle ofta få vara bredare. Det handlar också om säkerhet, att en aggressiv kund inte ska kunna hoppa över bardisken.

Också golvmaterialet är av stor betydelse för både ergonomin och olycksrisken.

– Trots att man har bra arbetsskor är det tungt att gå hela dagen. Stengolv blir dessutom lätt hala när det kommer in regnvatten eller snö med kunderna, säger Päivi.

I många restauranger finns trappsteg eller upphöjda områden som också ökar belastningen och olycksrisken.

– Sådana har man alltid haft i restauranger. Jag vet inte varför, konstaterar Päivi Aaltola.

Få orkar till pensionsåldern

Suvi Kotkavuori går som bäst en vuxenutbildning till servitör, men hon jobbade i branschen redan innan hon började studera för två år sedan. Ännu har hon inte upplevt att jobbet skulle slita på kroppen.

– Fötterna är trötta efter arbetsdagen, men inget annat, säger Suvi.

Många äldre servitörer lider ändå av värk i muskler eller leder, berättar Päivi Aaltola. Framför allt rygg, handleder och axlar tar stryk.

– Det är inte många som orkar i den här branschen fram till pensioneringen. Några sega själar finns det och jag lyfter på hatten för dem.

Päivi Aaltola började själv jobba i branschen 1982, och hon har bland annat varit servitris, hovmästare och bartender. I fjorton år har hon varit förtroendeman och arbetarskyddsfullmäktig, de senaste tolv åren på heltid. Hon representerar ungefär 500 arbetstagare vid 40 olika restauranger och hotell i Mellersta Finland.

Päivi Aaltola anser att ergonomin har förbättrats under hennes tid, men inte i den takt hon skulle önska sig.

– Det går framåt med små steg. När vi föreslår förbättringar är det ändå sällan vi stöter på ett rent ”nej, så där kan man inte göra”. Men i dessa tider är det pengarna som avgör allt. Trenden skulle gärna få vända så att man också börjar tänka på att utveckla arbetslivet och satsa på arbetshälsan, säger Päivi Aaltola och påpekar att det går att spara pengar den vägen också.

Jonny Smeds