Ambitiöst program ska reducera löneskillnaderna mellan kvinnor och män
Social- och hälsovårdsministeriets trepartskommitté blev i maj klar med sitt betänkande om ett likalönsprogram, som har som mål att minska löneskillnaderna mellan män och kvinnor med fem procentenheter till och med år 2015. Programmets åtgärder gäller bl.a. lönesystemen och löne- och avtalspolitiken i allmänhet, en utjämning av könsfördelningen i kvinno- respektive mansdominerade branscher, kvinnors karriärutveckling, tidsbundet arbete, jämställdhetsplaner, samordnande av familjeliv och arbete, utveckling av statistikföringen och företags och samfunds sociala ansvar.
Redan i regeringen Vanhanens regeringsprogram kom man överens om att ett likalönsprogram ska upprättas. Regeringen har också i övrigt förbundit sig att främja jämställdheten, och tidigare i vår genomfördes en reform av jämställdhetslagen, där man bl.a. förpliktar alla arbetsgivare som sysselsätter minst 30 personer, att göra upp en jämställdhetsplan.
Den trepartskommitté som social- och hälsovårdsministeriet har tillsatt följer upp hur likalönsprogrammet framskrider.
FFC:s jämställdhetssekreterare Marja Erkkilä säger att det finns goda förutsättningar för att likalönsprogrammet ska lyckas.
&#;8211 I och med att likalönsprogrammet har kommit till som ett politiskt initiativ, och statsmakten är aktiv både i beredningen och i uppföljningsarbetet, har programmet tyngd. Dess betydelse är desto större, då trepartskommittén avgav ett enhälligt betänkande, konstaterar Erkkilä.
Jämförelsen av likvärdigt arbete görs lättare
Bakgrunden till likalönsprogrammet är det faktum, att skillnaden mellan mäns och kvinnors löner har varit lika stor väldigt länge i vårt land. Kvinnornas löner har under de senaste tjugo åren varit bara ungefär 80 procent av männens.
Programmets främsta utgångspunkt är strävan till likalön, vilket både EU och ILO förutsätter, och vilket innebär att man för likvärdigt arbete för samma arbetsgivare ska betala lika stor lön. Den här målsättningen slogs också fast i den nya jämställdhetslagen, som godkändes tidigare i vår. Den nya lagen förutsätter bl.a. att man kartlägger hur kvinnors och mäns uppgifter klassificeras, vilka lönerna är och löneskillnaderna.
Likalönsprogrammet strävar bl.a. till att utveckla lönesystemen och arbetsvärderingsinstrumenten så att det ska bli lättare att göra jämförelser också mellan olika kollektivavtal. Det här skulle avsevärt underlätta lönejämförelserna, menar Marja Erkkilä.
– Arbetsgivarsidan har varit ovillig att gå med på att man börjar jämföra skillnaderna mellan kvinnors och mäns löner över kollektivavtalsgränserna. Det vore emellertid viktigt för att man ska kunna skönja skillnaderna, för i praktiken gäller ofta olika kollektivavtal för kvinnor och män som arbetar för samma arbetsgivare. I t.ex. kommunerna utförs arbetet inom social- och hälsovård eller städning oftast av kvinnor och de har andra kollektivavtal än männen, som arbetar inom den tekniska sektorn, påpekar Marja Erkkilä.
En hel del kvantitativa mål
FFC:s jämställdhetssekreterare Marja Erkkilä lovordar likalönsprogrammet för att det är så konkret. Programmet omfattar sammanlagt över 30 åtgärdsförslag och en hel del kvantitativa och tidsbundna målsättningar. Programmets övergripande mål är att minska löneklyftan mellan kvinnor och män med fem procentenheter före år 2015. Övriga kvantitativa eller tidsbundna mål är t.ex. följande:
- år 2012 arbetar en femtedel av löntagarna i blandyrken (förhållandet kvinnor/män är 40-59 % av den aktiva yrkeskåren)
- år 2015 omfattas tre fjärdedelar av löntagarna av tidsenliga, sporrande och rättvisa lönesystem
- före år 2020 är varannan person i ledande ställning kvinna.
Marja Erkkilä konstaterar att den nya jämställdhetslagen och likalönsprogrammet tillsammans utgör den viktigaste reformen på länge, med syftet att minska lönegapet mellan män och kvinnor i vårt land. Arbetet med att förverkliga såväl lagen som programmet kommer att ge fulla händer under flera år framöver.
– Viktigast för att reformerna ska lyckas är att man börjar förverkliga dem direkt på arbetsplatserna, betonar Marja Erkkilä.
