EG-domstolen: Fackets strejkrätt del av EU:s grundrättigheter
Den europeiska gemenskapens domstol har för första gången i en dom slagit fast att fackföreningsrörelsens förhandlings- och strejkrätt är en viktig del av grundrättigheterna i den Europeiska Unionen. Enligt domen i fallet Viking Line Rosella kan fackförbunden gripa till kollektiva stridsåtgärder för att försvara arbetstagarna, även om åtgärden begränsar företagens rörelsefrihet. Åtgärderna får ändå inte vara överdimensionerade och deras syfte måste vara att försvara arbetstagarna.
- Ett viktigt drag i domslutet är att det uttryckligen slår fast att gemenskapen inte endast är en ekonomisk inre marknad utan att den också har som syfte att främja sociala målsättningar. Den fria rörligheten kan begränsas om arbetstagarnas intressen är på spel, konstaterar Jorma Rusanen som är chef för de finländska löntagarorganisationernas EU-kontor i Bryssel (FinUnions).
EG-domstolens förhandsavgörande från igår, den 11 december, gäller endast etableringsfriheten såsom den definieras i EU:s grundfördrag, enligt vilken personer och företag kan bedriva ekonomisk verksamhet i andra medlemsstater. Nästa vecka behandlar EG-domstolen det svenska fallet Laval/Vaxholm och då tar domstolen ställning till hur de nu definierade principerna skall tillämpas i förhållande till den av grundfördragets friheter som gäller erbjudande av tjänster.
EG-domstolen konstaterar i sitt domslut att det är tillåtet att begränsa etableringsfriheten, om man därmed strävar till ett rättfärdigt mål och om åtgärderna kan motiveras med tvingande skäl som gäller allmänt intresse. Kollektiva stridsåtgärder som syftar till att skydda arbetstagarnas intressen är, enligt domstolen ett dylikt rättfärdigt mål.
Det rör sig om skydd av arbetstagarnas intressen, exempelvis då arbetstagarnas arbetsplatser eller arbetsvillkor är hotade. Det är de nationella domstolarnas sak att utreda om arbetskonfliktens syfte är att skydda arbetstagarna, säger EG-domstolen. Det speciella i fallet Rosella är emellertid att det inte blir finsk domstol som fortsätter behandlingen, utan appellationsdomstolen i London.
Bakgrund till fallet Rosella
Fallet Rosella fick sin början då Viking Line för något år sedan offentliggjorde sina planer på att flagga ut den finländska passagerarfärjan Rosella till Estland och ersätta den finländska besättningen med en estnisk. Finlands Sjömans-Union förutsatte i det här läget att företaget skulle ingå ett kollektivavtal med bevarade arbetsvillkor. Förhandlingarna strandade, varefter Sjömans-Unionen gav strejkvarsel. Ett nytt kollektivavtal ingicks dock på basen av riksförlikningsmannens förslag.
Efter ingått avtal, år 2004, väckte Viking Line åtal hos handelsdomstolen i London. Åtal kunde väckas i London, eftersom Internationella transportfederationen ITF var medpart i fallet. ITF har uttryckt stöd för Sjömans-Unionens förhandlingsrätt i ett rundbrev till sina medlemsförbund.
Viking Line önskade att domstolen vid hot om vite skulle förbjuda sådana Sjömans-Unionens stridsåtgärder och ITF:s stödåtgärder, som syftade till att förhindra Viking Lines utflaggning eller till att Rosella skulle tvingas tillämpa ett finländskt kollektivavtal efter utflaggningen. Viking Line ansåg att kollektiva stridsåtgärder som är lagliga i Finland strider mot EG-rätten.
Londons handelsdomstol godkände Viking Lines krav i juni 2005 och förbjöd fackets åtgärder. Finlands Sjömans-Union drog ärendet inför appellationsdomstolen i London, som hävde handelsdomstolens beslut och bad EG-domstolen om prejudikat i frågan.
