"Att måla lugnar nerverna"
– Jag har alltid tecknat och ritat – ibland mer och ibland mindre. Just nu är det lite mindre för man blir så trött av skiftesarbetet, säger Mirjam Ahlroth som jobbar fraktklarerare på Finnlink i Nådendals hamn – där morgonpasset börjar klockan sex och kvällspasset avslutas 23.30.
Speciellt tycker Mirjam om att göra kort som hon själv skickar till vänner och bekanta.
– Och om någon vill att jag ritar kort åt dem så står jag förstås till tjänst. Speciellt så här före jul brukar någon fråga efter julkort. För tio år sedan lät jag trycka upp en större mängd kort med motiv som jag hade tecknat. Och jag har tänkt att jag skulle sätta i gång med det igen när jag går i pension om några år och har mer tid, berättar Mirjam.
Hon marknadsför inte sina kort, men har en webbplats som någon ibland hittar.
– Den vägen får jag några beställningar. Inte så många, men kanske tre stycken per år, konstaterar hon.
Mirjam har tecknat sedan barnsben. Hennes mor målade och även hennes barn har fått anlag för det konstnärliga – dottern målar mest med olja och sonen tecknar. Som yngre tyckte Mirjam själv bäst om att teckna med penna, men hon har senare övergått till vattenfärger.
– Att teckna eller måla lugnar nerverna. Om det riktigt pärtar så tar jag fram en penna och då gå energin till det.
”Får se människor från olika länder”
Mirjam Ahlroth säger att hennes jobb som fraktklarerare på Finnlink är mångsidigt. I första hand går arbetsuppgifterna ut på att klarera in långtradarchaufförer som ska från Nådendal via Långnäs till Kapellskär.
– Man ska kolla att allt stämmer, att personerna är de rätta och alla papper är i skick. Sedan skickar man information till tullen och till andra delar av systemet. Före fartyget lägger ut ska man se till att listorna går till fartyget, berättar Mirjam.
Hon trivs framför allt med kundkontakten.
– Man får se människor från olika länder. Vi har ju en viss typs klientel – det är ganska långt samma chaufförer som åker fram och tillbaka, ”stamchaufförer” kan man kalla det.
I jobbet får hon användning får sina språkkunskaper, framför allt engelska men också tyska.
Små språkproblem uppstår nästan varje dag, men Mirjam konstaterar att det oftast går att göra sig förstådd genom att gestikulera. Dessutom är ju kunderna oftast branschfolk som har svarat på samma frågor många gånger tidigare.
Avdelningsordförande
Mirjam Ahlroth har jobbat på Finnlink i tio år och hon är också ordförande för Fackavdelningen för Rese- och Speditionsbranschen vid Finlands Sjömans-Union. Till avdelningen hör medlemmar som jobbar på Finnlines och Viking Line.
Mirjam var tidigare hotellanställd – i femton år jobbade hon i receptionen och i tio år med bokning och försäljning. Hotellet stängdes och hela personalen sades upp, och efter ett halvår fick Mirjam jobb i hamnen.
Mirjam berättar att det i grunden var rätt lika att jobba på hotell som i hamnen – det handlar ju om kundbetjäning – men samtidigt är det mycket som skiljer sig åt.
– Innan jag började här hade jag ingen aning om hur lång en långtradare är eller vad den väger. Och fortfarande är det mycket jag inte vet, men man lär sig, konstaterar Mirjam Ahlroth.
Jonny Smeds
