FFC om regeringens budgetramar: Inte mycket för löntagarna
FFC anser att de utgiftsramar som regeringen har slagit fast för åren 2008-2011 ger löntagarbefolkningen väldigt lite att ta fasta på. De som tar sig till jobbet varje morgon har ytterst små förbättringar att vänta.
Regeringen minskar motivationen att arbeta genom att inte ge småinkomsttagarna några skattelättnader, medan andra befolkningsgrupper får mera istället. Även om konjunkturläget inte just medger några skattelättnader hade det varit motiverat, med tanke på sysselsättningen och en mer rättfärdig skattestruktur, att minska beskattningen av det lågavlönades inkomst. Regeringens allmänna strategi är dock riktig. Den vill invänta resultatet av löneuppgörelserna innan den fattar beslut om inkomstskatterna.
I strid med sitt program ökar regeringen inkomstfällan för barnfamiljer med små inkomster genom att höja dagvårdsavgifterna. Särskilt svårt förefaller det att bli för ensamförsörjare, vars möjlighet att förvärvsarbeta kommer att försvåras markant av dagvårdsbesluten. För närvarande hör drygt tio procent av barnen i dagvård till den s.k. nollavgiftsklassen, men av ensamförsörjarnas barn får nästan hälften gratis dagvård. De tio euro som ensamförsörjarnas barnbidrag höjs med täcker knappt ens de höjda kostnaderna i övrigt.
Det kan visa sig bli en verklig utmaning att använda sysselsättningsanslagen för stödsysselsättning i företagen och för yrkesutbildning. Den här riktningen angav redan den förra regeringen, men problemet har hela tiden varit att finna tillräckligt med företag som är villiga att ta emot stöd för att sysselsätta människor eller att förmå arbetslösa arbetssökande att utbilda sig. Arbetsgivarna borde ges ett större ansvar för att avlöna bl.a. stödsysselsatta. Regeringens beslut kan i själva verket göra det svårare för särskilt långtidsarbetslösa att få del av aktiveringsåtgärder.
Regeringens satsningar på höjd kompetens går nu i huvudsak till den högre utbildningen. Jämfört med förväntningarna ger den ytterst få tilläggsplatser för läroavtalsutbildning, och den övriga yrkesutbildningen får överhuvudtaget inga extra pengar. FFC är särskilt bekymrad över de löntagare som är lågtutbildade. Den helhetsreform av vuxenutbildningen som regeringen och arbetsmarknadsorganisationerna nyligen kom överens om kräver ekonomiska satsningar och dem borde regeringen ha räknat med.
Först i en kommande redogörelse får vi veta vilka extra satsningar regeringen är beredd på när det gäller nya trafikleder och vägunderhåll. För att bli av med de eviga underskotten krävs det en nivåförhöjning av anslagen för landsvägar och järnväg. I synnerhet järnvägsunderhållet är besvärligt, men regeringens budgetramar utlovar inga lättnader.
Bostadsproduktionen i huvudstadsregionen försenas av att det fortfarande råder ovisshet beträffande den planerade ringbanan. Att ytterligare skjuta upp projektet fördjupar också det s.k. matchningsproblemet, dvs. obalansen i tillgång och efterfrågan på arbetskraft. Bland annat branschdialogen mellan arbetsmarknadsparterna i logistikbranschen har fört fram nödvändigheten av detta projekt.
FFC vill också understryka betydelsen av att regeringen och arbetsmarknadsparterna i samförstånd och på trepartsbasis arbetar vidare med de utvecklingsprojekt som gäller arbetslivet och socialskyddet. FFC önskar att de projekt som de tre parterna kom överens om den 16 maj inleds utan dröjsmål.
