”De unga ska med – facket är inget utan sina medlemmar”

Några tiotal studerande i tredje årskursen vid Östra Nylands yrkesinstitut Inveon i Borgå har samlats i auditoriet.

– Hur tycker ni det skulle låta med en timlön på två euro? Tycker ni det låter bra med fem till tolv dagar semester i året? Så är det i USA där fackföreningsrörelsen inte har varit lika stark som här.

Så inleder Metallförbundets organisationsombudsman Nina Wessberg sin presentation av facket.

Frågorna bemöts med ett lågmält mummel som kan tolkas som att de här ungdomarna inte vill att djungelns lag ska gälla på arbetsmarknaden.

Enligt Nina Wessberg finns det ett stort behov av skolbesök och överhuvudtaget mer information om fackföreningsrörelsen. Unga känner helt enkelt inte till verksamheten. De förtroendevalda på arbetsplatserna har en viktig roll i att sprida informationen.

– Det är viktigt att någon pratar med ungdomarna när de kommer ut på arbetsplatserna, redan för kortare praktikperioder. En vanlig orsak till att en person inte hör till facket är helt enkelt att ingen har frågat om han eller hon kommer med. Ett fackförbund är ingenting utan sina medlemmar, säger Nina Wessberg.

Det är ändå inte många händer som höjs när hon frågar hur många av eleverna i auditoriet som har gått med i facket redan under studietiden.

Fler besök planeras

Från yrkesskolornas håll har det funnits intresse för fackets skolbesök, som sammanfaller med kurserna i samhällslära. Det kan ändå vara en rätt så stor dos information att ta till sig på en gång. Därför finns det planer på att skräddarsy skolbesöken för första, andra och tredje årets studerande.

– Nu fanns det inte tid att djupare gå igenom vad ett kollektivavtal egentligen är innebär. Vi måste inse att vi som till exempel har kommit ut i arbetslivet på 1980-talet i regel hade bättre kunskap om arbetsmarknadsfrågor än de som kommer ut på arbetsmarknaden i dag, säger Nina Wessberg.

De som går ut yrkesskolan på våren möts av ett arbetsmarknadsläge som onekligen kunde se ljusare ut. Det har Stella Brunberg och Stina Lindström, som är tredje årets studerande på grafiska linjen, redan fått erfara. Det kan vara svårt att hitta jobb i den egna branschen.

För flera av eleverna vid Inveon i Borgå är det Nina Wessberg berättar om alldeles ny information.

– Jag hade aldrig tidigare hört om det här med facket, säger Stina.

Kritik mot nollarbetsavtal

Att det finns utmaningar och problem i arbetslivet är ändå uppenbart. Till exempel har de så kallade nollarbetsavtalen blivit vanligare i många branscher. I nollarbetsavtalen finns inget fastslaget antal arbetstimmar, utan den anställda kan jobba allt mellan noll och 40 timmar beroende på hur mycket arbetsgivaren har att erbjuda.

Just nollarbetsavtalen är ett av ämnena som kommer upp under besöket på Inveon i Borgå. Fredrik Olenius och Robin Främling går tredje året på elektrikerlinjen. Nollarbetsavtalen får en fet släng av kritik av de två blivande elektrikerna – eller ”strukabisina” som det heter i nejden.

– Det blir jobbigt om man inte vet när man ska vara på jobb, säger Robin som precis som Fredrik ska rycka in militären innan arbetslivet kallar på allvar.

– Jag tror absolut att det lönar sig att gå med i facket, säger Fredrik.

Ett medborgarinitiativ för att förbjuda de så kallade nollarbetsavtalen svarvas fram som bäst. På våren torde medborgarinitiativet finnas uppe på webben. Om initiativet får över 50 000 underskrifter måste riksdagen ta upp frågan till behandling.

Johannes Waris