Nytt lyft för svenska kurser
Vid årsskiftet tog Katja Kaivonen över som svensk ombudsman på FFC efter Anita Spring som gick i pension. En av de första större arbetsuppgifterna som den nya ombudsmannen har tagit itu med är att kartlägga hur man kunde koordinera FFC:s och medlemsförbundens svenska verksamhet bättre, och hur man ska förbättra informationsgången. Uppdraget kom från FFC:s svenska sekretariat där förbunden sitter representerade.
– Vi kommer att träffa de utbildningsansvariga inom alla medlemsförbund. De första träffarna har till exempel visat att vi inte får deltagare till våra kurser på grund av att informationen inte går vidare från förbundens personal till medlemmarna, berättar Katja.
Vid de förbund hon hittills besökt har det inte funnits någon som entydigt har ansvar för de svenska utbildningsfrågorna
– Det är något man sköter med vänstra handen vid sidan av det övriga jobbet. Vissa skickar vidare våra kursinbjudningar flitigare, andra skickar dem inte alls vidare. Men då vi på det här sättet etablerar kontakten med förbunden tror jag att samarbetet ska bli bättre.
Många kurser har de senaste åren inhiberats på grund av för få anmälda deltagare. Katja Kaivonen har satt upp som mål att inte en enda kurs ska behöva inhiberas. Inhiberingarna ställer till det för dem som har anmält sig till en kurs, sett fram emot den och kanske ordnat med ledigt från jobbet, men också för dem som har planerat kursen.
– Det är frustrerande att använda mycket tid och krafter på att boka in föreläsare och planera någonting som inte blir av, säger Katja.
Hon tror inte att problemet är att kurserna behandlar ämnen som inte intresserar medlemmarna, utan framför allt att det är marknadsföringen som haltar.
– Vi måste ha kursinbjudan klar flera månader före kursen. Det tar lång tid att få ut informationen för kedjan är lång. Medlemmarna i svenska sekretariatet skickar informationen till de utbildningsansvariga på förbunden som skickar den till fackavdelningarna som skickar den till medlemmarna.
Något extra
Innehållet i kurserna kommer Katja också att försöka piffa upp.
– Jag vill att man ska få upplevelser genom att göra saker själv, inte genom att bara sitta och lyssna på en föreläsare. Det kan vara deltagande utan att man behöver sätta någon person i en obekväm situation.
Veckoslutskurserna ska också innehålla något extra utöver det fackliga programmet. På det svenska seminariet i Riihimäki blev det till exempel bowling, och mer av det slaget utlovas i fortsättningen.
– Det är endast de största förbunden som har egna kurser på svenska, så FFC:s roll som arrangör och samordnare är viktig. Vår uppgift är att få de små förbunden att samarbeta så att vi kan erbjuda medlemmarna kurser på svenska, påpekar Katja som också välkomnar idéer från fältet.
– Hittills har medlemmarna inte hört av sig, men det är fritt fram att kontakta mig. Vi planerar inte kurserna för oss själva, utan för medlemmarna.
Innan hon kom till FFC jobbade Katja på JHL:s regionkontor i Vasa. Som FFC:s svenska ombudsman ska hon dela arbetstiden mellan FFC:s kontor i Helsingfors och Vasa.
– Så här i början har jag inte hunnit sitta så mycket i Vasa, men meningen är att jag ska vara där ungefär hälften av arbetstiden. Då är det också möjligt för medlemmarna i Österbotten att träffa mig. Jag vill inte bara sitta på kontoret, utan jag kommer gärna ut på fältet för att träffa medlemmarna, säger Katja Kaivonen.
Jonny Smeds
