Digidjungeln: När din brödrost börjar surfa på internet
Trots namnet är IoT inte på något vis begränsat till internet som vi känner till det. Det handlar om en större utveckling där allt fler maskiner samlar in data och kommunicerar data med andra maskiner. Ett steg vidare är att de också fattar någon form av beslut utgående från de här data.
En form av IoT är smarttelefonen och hur den kommunicerar med till exempel smartklockor. Många smarttelefoner är i dag fyllda med olika sensorer som samlar in data om oss, men i dagsläget används dessa data inte till så mycket mer än att ge oss information om när vi ska vakna eller vad vår puls är när vi är ute och springer.
Många teknologiexperter förutspår att vi i framtiden kommer att kunna göra mycket mer. Allting kommer att bli smartare, så att säga, och det handlar inte bara om maskiner. Tänk dig att ditt hem kan kommunicera med din bil och på det sättet får veta att du är på väg hem. Då kan hemmet fatta ett beslut om att till exempel sätta på ugnen eller brödrosten. Eller ett steg vidare – hemmet kommunicerar också med sensorer i din jacka som berättar att du fryser, och hemmet sätter på både brödrosten och bastun.
Det handlar inte heller bara om saker i vår direkta omgivning. I framtiden kanske till exempel vägen kan läsa av om det är isigt. Sensorerna i vägen kan då kommunicera med din bil och bilen sänker automatiskt hastigheten. Kombinerar man det här med att bilarna i framtiden kanske också sköter själva körandet, kunde man tänka sig ett scenario där alla bilar kommunicerar med varandra och kör optimalt för att helt och hållet undvika bilköer.
Möjligheterna med Internet of Things är oändliga. Nu har vi bara berört konsumentsidan. Det finns också en enorm potential inom industri- och servicesektorn. Eller inom jordbruket där sensorer till exempel kunde samla in väderdata för att avgöra när det är optimalt att skörda.
En fråga som uppstår är förstås om vi faktiskt vill ge maskinerna så här mycket information om oss. Dels uppstår problemet med vem som egentligen äger all data, dels är det en fråga om huruvida vi blir passiviserade av att fatta färre beslut själva.
Åtminstone på den andra frågan går det också att vända på myntet: om vi låter maskinerna effektivera mer av vår vardag borde det åtminstone i teorin ge oss mer tid för våra nära och kära eller för hobbyprojekt – sådant som tiden helt enkelt nu inte vill räcka till för.
Staffan Småros
