Flimmer & brus: Tack och hej, leverpastej

Det kanske mest iögonfallande i den retoriskt högklassiga joho-nähä-joho-debatten är perspektivlösheten. Mig veterligen genomförde man i Danmark en liknande reform för inte så länge sedan. Men det exemplet har i inget skede figurerat i den finländska debatten, kanske för att vi numera är mera måna om att vara goda européer än knipsluga skandinaver.

Kanske för att regeringen med hjälp av Itella (varför får det namnet mig alltid att tänka på dambindor snarare än på logistiska lösningar?) har tvingat tidningspressen ner på knä, varpå Yle i praktiken tillskansat sig monopol på grävande utrikesjournalistik.

Tack och lov har vi det spirande nordiska försvarssamarbetet. Fast själv skulle jag gärna se ett fördjupat samarbete på tv-dramats område. Med tanke på att grannarna på den punkten gått från klarhet till klarhet – Borgen, Brottet och Solsidan är bara några av godbitarna – är det närmast pinsamt hur dåligt den finländska tv-exporten drar.

Ödets ironi är att när produktionsteamet bakom svensk-danska Bron nu vässar pennorna (som bekant bygger allting på goda originalmanus, inte på den litterära floran) inför den tredje säsongen ryktas det att även norrmännen skulle finnas med på ett hörn.

Tack och hej, leverpastej, vad annat kan man säga. Eller som Teemu Kiviniemi skriver i Studentbladet: ”2010-talet kommer att gå till historien som årtiondet då Skandinavien brottade ner Finland och gned högklassiga tv-serier i dess ansikte i något som kändes som en evighet.” Snacka om tvångsskandinaviska.

Krister Uggeldahl