Vårdstig för minnessjuka i Vasa
Britt Heinola har haft en fullspäckad förmiddag. Varje vardag har hon telefontid mellan nio och tio. Efter det tar hon emot patienter och anhöriga på något av de tre klientbesök som Vasa stad utstakat på Minnespoliklinikens vårdstig. Minimiåldern för patienterna är 65 år, yngre bör söka sig till Centralsjukhuset.
– Ifjol hade jag 393 patienter, av dem 342 tillsammans med en läkare. Genom tidig diagnos, rehabilitering, service och vård i rätt tid vill vi underlätta för minnessjuka att klara sig hemma så länge som möjligt, säger hon.
Vad får då människor att ta kontakt? Upprepade frågor om samma sak, svårigheter att orientera sig, att klara av praktiska saker som tvättmaskin och kaffekokning som tidigare inte varit problem. Kanske har en anhörig svårt komma ihåg vad man kommit överens, att hitta ord och tar till omskrivningar eller har synvillor.
– Det kan också vara så att personligheten ändras: en väldigt aktiv person stannar hemma, drar sig undan. En som aldrig tagit en svordom i sin mun låter nu dem hagla.
Någon av de här företeelserna kan få en anhörig att ta kontakt. Om patienten inte själv anser sig ha något problem kan läkaren kalla till granskning utan att självbestämmanderätten kränks.
De flesta kommer via egenläkare. Efter att läkaren intervjuat patient och anhörig, testat minnet med frågor om tid och rum och rett ut sjukdomar, tas blodprov. Detta för att utesluta låg B12-halt, lågt sköldkörtelvärde eller högt kalcium med mera. Medicinlistan granskas – det finns läkemedel som kan ge besvär med minnet. Depression bör uteslutas som orsak till minnesproblemen. Om läkaren misstänker en minnesstörning sänds en remiss till läkaren på minnespolikliniken.
– En längre tids stress kan ge problem med minnet. Att inte minnas namn, eller få ta en nystart för att minnas vad du tänkte göra, är inget att oroa sig över, lugnar Britt Heinola.
Grundlig undersökning
Vid sitt första besök på minneskliniken tillsammans med en anhörig, eller varför inte en granne, intervjuas patienten av minnesskötaren. Blodtryck och puls mäts, ett omfattande s.k. CERAD-test görs för att testa närminnet. Om läkare sedan misstänker minnessjukdom följer hjärnröntgen som kan ge besked om blodcirkulationsförändringar och förändringar på grund av alzheimer.
– Då vi fått svar från röntgen kallar vi patienten till ett andra besök. Först då ger läkaren diagnosen. Vid minnessjukdom påbörjas medicinering med s.k. bromsmedicin. Funktionsförmågan upprätthålls längre men minnet kommer inte tillbaka, säger Britt som gör upp en minnesrehabiliteringsplan för patienten.
I stadens regi finns konditionssalar och dagverksamhet en gång i veckan med gemensam frukost och lunch, möjlighet till bastubad och frisör och fotvård som kostar lite extra. Bingospel, sång och annat fyller eftermiddagen.
– Det här är mycket omtyckt! Vi har grupper på både svenska och finska. I genomsnitt är deltagarna närmare 80 år, säger Britt Heinola som också informerar om minnesföreningarna i regionen.
Hembesök och uppföljning
Det tredje och sista besöket följer ett halvt år efter det andra. Rehabiliteringen och medicinering gås igenom, ett kortare test görs av minnesskötaren och efter det skrivs patienten ut från minneskliniken.
– Patienten får en blankett för vårdtestamente och ges möjlighet att diskutera den med läkaren. Efter det sista besöket på minnespolikliniken tar minneskoordinatorn över, gör hembesök och följer upp.
Britt Heinola menar att om patienten bara kan vara öppen är det bra att berätta om minnessjukdomen för anhöriga och grannar, så slipper de undra och fråga.
– Men det bestämmer var och en själv, understryker Britt Heinola som har konstaterat att större medvetenhet om minnessjukdomar gör att folk tar kontakt lättare.
Ingegerd Ekstrand
Mer om seniorverksamheten och -nätverket finns på Vasa stads webbplats www.vasa.fi.
