Var tredje arbetstagare dricker farligt mycket
Alkoholproblem är en fråga som berör precis alla arbetsplatser. Enligt Arbetshälsoinstitutets undersökning Arbete och hälsa 2012 dricker 39 procent av alla arbetande män och 14 procent av alla arbetande kvinnor så mycket att det är farligt för hälsan. Män inom arbetaryrken är den största riskgruppen – bland dem har nästan varannan farliga alkoholvanor.
– Rusmedelsproblem finns inom alla yrkesgrupper. Det gäller också personer som handskas med patienter och barn, yrken där man inte vill att något ska gå fel, säger Jenni Korhonen som är arbetarskyddschef på Lahtis stad.
Lahtis stad sysselsätter 6400 personer och har en längre tid arbetat målmedvetet med rusmedelsfrågor. Här råder nolltolerans mot rusmedel på jobbet. Rusmedelsstrategin uppdateras regelbundet, staden har en egen missbrukarvårdare och arbetarskyddsfullmäktige fungerar som kontaktpersoner i rusmedelsfrågor.
– Redan under introduktionen får alla nya arbetstagare lära sig om vår rusmedelsfria arbetsplats, vår rusmedelstrategi och vad som händer om vi uppdagar problem, säger Jenni Korhonen.
Det viktigaste med rusmedelsstrategin är enligt Jenni Korhonen och arbetarskyddsfullmäktige Seppo Hahl att den är så tydlig att både arbetsgivare och arbetstagare vet vilka regler som gäller. Dessutom är det viktigt att samarbetet mellan arbetsgivarens, arbetstagarnas och hälsovårdens representanter fungerar.
– Jag tycker att utvecklingen har varit positiv. Numera är det sällan vi behöver blåstesta arbetstagare, konstaterar Seppo Hahl.
Vård på arbetstid
Om man misstänker att en arbetstagare är berusad kan kontaktpersonen i rusmedelsfrågor be den anställda blåsa i alkometern. Allt sker diskret. Om personen vägrar blåsa behandlas fallet som om testet gett utslag.
– Det är till arbetstagarens fördel att blåsa, för det kan hända att han eller hon annars bara är trött eller sjuk, påpekar Seppo Hahl.
Den som visar sig vara berusad avlägsnas från arbetsplatsen. Följande arbetsdag hörs personen, och därefter hänvisas han eller hon till vård. Numera får arbetstagaren dessutom en varning.
– För vissa är redan vårdhänvisningen ett hårt straff, andra bryr sig inte oavsett vad straffet är, säger Seppo Hahl.
Vården koordineras av missbrukarvårdaren och består vanligtvis av ett antal träffar under ett års tid. Under tiden får personen fortsätta jobba som normalt, och vårdbesöken sker i allmänhet på arbetstid. Om någon behöver anstaltsvård får han eller hon samma lön som annars under sjukdom.
Allt är konfidentiellt, men Jenni Korhonen och Seppo Hahl påpekar att rykten ändå lätt börjar florera inom arbetsgemenskapen.
– I synnerhet på en liten arbetsplats tycker jag att det är bra om personen själv berättar för arbetskamraterna, säger Seppo Hahl.
Om samma person åker fast upprepade gånger kan anställningsförhållandet hävas.
– De två första gångerna resulterar i en varning. Den tredje gången kan personen sägas upp eller få ytterligare en varning. Det beror på hur länge det har gått mellan varningarna, säger Jenni Korhonen.
Samma person hänvisas ändå inte till vård fler än en gång.
Svårt att diskutera alkoholbruk
Även om man har klara regler för testning och vård, ligger tyngdpunkten på det förebyggande arbetet. Inom Lahtis stad informerar man om rusmedelsfrågor på personalmöten lokalt på arbetsplatserna, och det händer att arbetstagare därefter självmant tar kontakt med missbrukarvårdaren.
Jenni Korhonen och Seppo Hahl anser att det är bra om man inom arbetsgemenskapen öppet talar om alkohol. Då blir det en naturlig del av arbetshälsan.
– Det är lätt hänt att man skyddar en arbetskamrat från att åka fast. Man tror att man gör personen en tjänst, men det är precis tvärtom, säger Jenni Korhonen.
Det framför allt cheferna som ska ingripa om de upptäcker att någon har alkoholproblem. Det kan ändå vara svårt, i synnerhet om arbetstagaren sköter sitt jobb bra. För arbetstagarna är det ofta ännu svårare att sätta dit en arbetskamrat eller att själv diskutera saken med honom eller henne.
– Om man tar upp frågan med arbetskamraten kan man att säga "jag har märkt en sådan här sak, hur upplever du det själv?". Man ska inte skuldbelägga den andra genom att säga "jag tycker att du har ett problem", för då leder diskussionen sällan någon vart, påpekar Jenni Korhonen.
Förtroendemännen och arbetarskyddsfullmäktige kan hamna i en knepig situation om en arbetstagare som förnekar sitt missbruk upplever att han eller hon motarbetas av dem som egentligen borde bevaka hans eller hennes intressen.
– Jag har inte varit med om att det skulle ha lett till problem. Men visst var det nervöst när jag för första gången var tvungen att blåstesta en person – som dessutom var en bekant, säger Seppo Hahl.
Jonny Smeds
