Skomakarens läst: Yrken som vinner och försvinner
Det är svårt förutspå framtiden. Vi kan med goda grunder utgå från att en del av de slutsatser ETLA drar inte kommer att bli verklighet inom en överskådlig framtid – om någonsin. Men jag vill inte på något sätt undervärdera rapporten, tvärtom. Det är värdefullt att det finns aktörer som, från olika håll, tar upp frågor som gäller morgondagens arbetsliv.
Prognosframställarna har kommit till att det framför allt är personer med låg lön eller utbildning vars ställning på arbetsmarknaden är hotad. Tanken är att dessa arbetar med uppgifter som kan ersättas med ny teknologi.
Delvis är vi redan i dag föremål för denna trend. Teknologin utvecklas med en sådan fart att man har fullt upp att hinna med på arbetsplatserna. Visst försvinner arbetsplatser redan nu, speciellt inom industrin, då modern teknik och maskiner med enorm produktionskapacitet konkurrerar ut de anställda. Samtidigt undrar jag om det inte ännu en lång tid framöver är så att största delen av våra arbetsplatser går under av en annan orsak – för att vi speciellt inom produktionsindustrin dras med en osund utländsk priskonkurrens i en del produktsortiment. För företagen har denna situation inneburit att man övergett vissa produktsortiment, specialiserat sig på nya saker och förhöjt förädlingsvärdet. I värsta fall har man flyttat produktionen utomlands och dragit in verksamheten i vårt land.
Servicesektorn – både den privata och offentliga – är på samma sätt utsatt för teknikens framfart. Nya arbetsprocesser i kombination med teknologins utveckling bör dock inte endast ses som ett hot. Finland kan fortfarande anses vara ett högteknologiland där man i allmänhet förhåller sig positivt till nya innovationer. ETLA:s prognos lyfter i synnerhet fram sekreterare, bankfunktionärer och byråanställda som sådana yrkesgrupper som riskerar att bli överflödiga då it-teknologin utvecklas. De yrken där man tar hand om barn, sjuka och åldringar kan däremot enligt ETLA se med tillförsikt på framtiden. Vilka nya yrkesgrupper som är på antågande tar prognosen inte ställning till. Kanske detta skulle vara läge för en separat undersökning.
Om det nu är så att vissa arbeten riskerar att försvinna, så borde man förstås ta sig en funderare på hur man kunde minimera följdverkningarna. Svaret ligger inte i att öka otryggheten och dumpa anställningsvillkoren.
Vi måste i högre grad omdisponera våra nationella insatser genom vilka vi tar hand om både de sysselsattas och de arbetslösas kompetensutveckling. Ett kunnande som svarar mot arbetsmarknadens behov är sannolikt den bästa garantin för sysselsättning. För arbetsgivarna är en kunnig personal en konkurrensfördel. Tyvärr har parterna på arbetsmarknaden väldigt olika syn på hur man borde gå tillväga i denna fråga – detta kom tydligt fram i den inflammerade diskussionen om de tre utbildningsdagarna.
Håkan Ekström
