Skomakarens läst: Facket ser om sitt hus
Arbetsmarknaden har förändrats radikalt under de senaste åren. Anställningstryggheten har försämrats och arbetsgivarna ställer allt högre krav på sina anställda. Löneutvecklingen och anställningsvillkoren i övrigt är återkommande teman i arbetsmarknadsdebatten.
Arbetsgivarna vill luckra upp de centrala kollektivavtalsbestämmelserna på ett sätt som skulle leda till individuella, och säkerligen försämrade, anställningsvillkor. I förlängningen eftersträvar arbetsgivarna en modell där du som anställd själv ska förhandla om dina anställningsvillkor med arbetsgivaren – enligt bästa förmåga. I denna arbetsgivarutopi skulle fackförbunden endast ha en marginell roll. Eventuellt ingen roll alls.
Samma dag som detta skrivs har ett stort antal finländska fackförbund meddelat att de går vidare med planerna på att omorganisera arbetsmarknadens centralorganisationer. Detta är en stark viljeyttring som merparten av den finländska fackföreningsrörelsen står bakom. De 73 fackförbund som har deltagit i det förberedande arbetet representerar samtliga fackliga centralorganisationer, d.v.s. FFC, STTK och Akava. Som det nu ser ut finns det goda förutsättningar för att komma i gång med det förberedande arbetet inom februari månad.
Mest skeptisk inför denna reform är man inom akademikercentralen Akava. Där anser man att de akademiskt utbildades arbetsmarknadsfrågor och problemställningar är så speciella, att man inte gagnas av att bilda en gemensam centralorganisation tillsammans med de övriga fackförbunden. Både inom FFC:s och STTK:s medlemsförbund ställer man sig försiktigt positivt till att i alla fall utreda denna fråga. Sannolikt deltar också en del av Akavas medlemsförbund i utredningen.
JHL:s förbundsstyrelse behandlade frågan i december och ställer sig positivt till att inleda ett utredningarbete med sikte på en ny centralorganisation. Förbundets nuvarande och tidigare ledning har under gångna år signalerat en beredskap att utreda denna fråga. Nu verkar tiden vara mogen för att gå vidare i ärendet.
Störst är inte alltid bäst. Man kan dock utgå ifrån att det är i fackföreningsrörelsens intresse att samla krafterna inför kommande duster. Fackföreningsrörelsen reagerar nu på arbetsgivarnas egna omorganiseringar under 2000-talet.
Från arbetsgivarhåll har kommentarerna varit smått syrliga gällande planerna på en ny centralorganisation. En samlad fackföreningsrörelse är sannolikt en synligare opinionsbildare, en starkare förhandlingspart och en mångsidigare påverkare än en splittrad fackföreningsrörelse. En samlad fackföreningsrörelse skapar bättre förutsättningar för att göra din och min röst hörd.
Därför välkomnar undertecknad tanken på att fackförbunden år 2016 bildar en ny facklig centralorganisation som ersätter FFC och STTK. I alla fall bör frågan utredas grundligt. Givetvis välkomnas även Akavas medlemsförbund till detta samarbete.
Håkan Ekström
