Skomakarens läst: EU-medlemskap i 20 år
Kommer du ihåg hösten 1994? Då var det dags för den spännande folkomröstningen om EU-medlemskapet. Deltog du själv aktivt i diskussioner med din omgivning inför folkomröstningen? Eller kommer du ihåg FFC:s och ditt eget fackförbunds del i debatten?
Det blev som bekant ett ja i folkomröstningen, och sedan januari 1995 har Finland, liksom Sverige och Österrike, varit medlem i EU. Norge valde att inte gå med.
På nittiotalet var Jacques Delors ordförande för Europeiska kommissionen. Han drev aktivt den sociala dimensionen i EU. Det var det EU som Finland gick med i. Vi antog att vi som EU-medlem skulle kunna främja arbetsrätt och behålla vårt kollektiva avtalssystem.
Tyvärr har EU-kommissionen inte på en tid kommit med nytänkande förslag inom arbetsrätten. Till exempel de direktivförslag om arbetarskydd och arbetshälsa som det europeiska facket har önskat har kommissionen bara skjutit fram.
Utvidgningen i maj 2004 medförde tio nya medlemmar av vilka några inte alls var förtjusta i en social dimension i EU. I januari 2007 gick Rumänien och Bulgarien med i EU, i juli 2013 Kroatien.
Den ekonomiska krisen har medfört åtstramningar som har haft negativa konsekvenser för krisländernas kollektivtalsmodeller. Den nya kommissionen har fortsatt på sin föregångares oroväckande linje där lagstiftningen nästan enbart ses ur företagens synvinkel.
Under 2000-talet har EU-domstolen gett flera arbetsrättsliga domar som har varit negativa ur ett fackligt perspektiv. Domarna ledde till att Europafacket började kräva ett socialt tilläggsprotokoll till EU-fördraget, som klart skulle signalera att sociala rättigheter ska prioriteras över marknadens rättigheter. Inget har ändå förändrats.
I år har EU-domstolen gett två nya domar som också Löntagaren skriver om (s. 8). Det är viktiga domar – inte enbart för finländska löntagare utan också för europeiska löntagare i allmänhet. Den ena domen ger utstationerade arbetstagare rätt till de arbetsvillkor som man har avtalat om i allmänt bindande kollektivavtal i det land där de jobbar. Den andra slår fast att man i kollektivavtal kan begränsa användningen av hyrd arbetskraft. Båda domarna bekräftar att vi i Finland får fortsätta med vår arbetsmarknadsmodell. Det var precis det facket ville innan Finland gick med i EU.
20 år är kort tid om man tänker på europeisk historia. Burgunderna härskade över centrala Europa på 1400-talet, med ett furstendöme som sträckte sig från Nordsjön till Medelhavet. Det fanns gemensamma lagar och domstolar, en gemensam valuta och harmoniserad beskattning.
Nu önskar vi inom Europafacket att också EU skulle besluta om några gemensamma linjer gällande företagsbeskattning. Okej, burgunderna förde visserligen ständigt krig mot sina grannar. EU-länderna har däremot sinsemellan kunnat njuta av ständig fred – tack vare gemenskapen. Den gemenskapen behöver vi fortsättningsvis i de utmaningar som EU möter.
Katja Lehto-Komulainen
