Skjuter ner ekonomiska myter
– Ett argument som marknadsfundamentalisterna använder är att vi alla sitter i samma båt. Också alla Titanics passagerare satt i samma båt, men när man körde på isberget var det de som reste i första klass som fick plats i livbåtarna, medan de som reste i tredje klass blev instängda under däck.
Det säger nationalekonomen Christer K. Lindholm och syftar på att nyliberalister – eller marknadsfundamentalister som han kallar dem – säger sig värna om samhällets bästa när de i själva verket driver sina egna intressen.
Kännetecknande för marknadsfundamentalisterna är att de förespråkar lägre skatter och en fri marknad utan statlig reglering. Sedan ideologin slog igenom på 1980-talet har marknadsfundamentalisternas åsikter okritiskt tagits emot som fakta, anser Christer Lindholm som är forskare i nationalekonomi vid Åbo Akademi.
Enligt honom är argumenten som marknadsfundamentalisterna använder ofta direkt felaktiga – och ändå uppfattas de som sanningar. Som ett exempel nämner han förslaget om att det inkomstrelaterade arbetslöshetsskyddet borde förkortas från 500 till 300 dagar.
– Jag förvånas över att den tanken har fått så brett stöd, för med den nuvarande arbetslösheten skulle följderna vara katastrofala. Köpkraften skulle sjunka och fler skulle behöva olika typer av bidrag.
Problemet med marknadsfundamentalisternas resonemang är, enligt Christer Lindholm, att de struntar i att beakta om det överhuvudtaget finns lediga jobb. I stället utgår de ifrån att alla jobbar bara det blir tillräckligt lönsamt rent ekonomiskt.
– Då blir medicinen enkel – dels sänkt inkomstskatt, dels sänkta bidrag.
Christer Lindholm påpekar att det finns skäl att reformera socialskyddet för att undvika bidragsfällor. Men det här är inte det samma som att arbetslösheten överlag skulle bero på otillräckliga incitament för att arbeta.
I själva verket är marknadsfundamentalisterna inte ens intresserade av att alla ska få jobb, betonar Christer Lindholm. De vill ha en tillräckligt stor – och helst desperat – reserv av arbetslösa som kan bromsa löneutvecklingen och förhindra att arbetstagarsidan får för stort inflytande.
Lönesänkningar skadar köpkraften
Med jämna mellanrum föreslår någon att lönerna ska sänkas för att stärka konkurrenskraften. Men lönesänkningar gör större skada än nytta för ekonomin, påpekar Christer Lindholm.
– Inom den finländska industrin är lönekostnaderna i genomsnitt 20 procent av totalkostnaderna – och inom pappersindustrin bara 10 procent. Om man sänker lönerna inom pappersindustrin med 25 procent så ökar konkurrenskraften bara med 2,5 procent. Bortfallet i den inhemska efterfrågan blir däremot mycket större än så.
På samma sätt innebär nedskärningar i den offentliga sektorn att den inhemska efterfrågan försvagas.
– Logiken bakom åtstramningarna bygger på att man vill öka finanssektorns förtroende för den offentliga ekonomin. Men räntorna är redan rekordlåga, så inte ens det argumentet håller.
Vill man stärka den inhemska efterfrågan borde man sänka skatterna för dem som tjänar allra minst.
– De har inget annat val än att konsumera hela den summan som blir över efter skatt.
”Ta itu med skatteparadisen”
Vad skulle då Christer Lindholm göra om han fick bestämma?
– Min första åtgärd skulle vara att ta itu med skatteparadisen. I USA har man faktiskt gjort det i högre grad än i Europa, men det beror på att vissa EU-länder är skatteparadis – framför allt Luxemburg och öarna som hör till Storbritannien.
Att det går att stoppa skatteflykt och andra negativa följder av globaliseringen råder det enligt Christer Lindholm inga tvivel om – om människan har skapat ett system kan människan också förändra det.
Jonny Smeds
Läs hela intervjun med Christer Lindholm i Löntagaren nr 3/15.
