Sjukhusets dolda hjältar

– Också här i huset är det många som inte vet vad vi gör. Ändå är instrumentvården på sätt och vis sjukhusets hjärta. Utan oss skulle inga ingrepp kunna göras, säger Tanja Haapalehto som jobbar som instrumentvårdare på Uleåborgs universitetssjukhus.

Vid instrumentvården tvättar, granskar och steriliserar man medicinska instrument. Jobbet görs i treskift och är kraftigt kvällsbetonat. Största delen av instrumenten kommer nämligen till instrumentvården sent på eftermiddagen, efter att dagens operationer har avslutats, och instrumenten ska göras klara till följande morgon.

De som känner till instrumentskötarna respekterar också det jobb de gör, anser Tanja Haapalehto. Problemet är att så få vet vad jobbet innebär.

– För att klara av jobbet måste du ha gott självförtroende och hög arbetsmoral. Det är samma sak med städningen – om ingen städar operationssalarna kan inga operationer genomföras, säger Tanja som har försökt berätta för kirurgerna vad instrumentskötarnas jobb går ut på.

– Nyligen var det en kirurg som undrade varför de inte kan få instrumenten rengjorda genast när föregående operation är slut. Då fick jag förklara att det tar fyra timmar för instrumenten att passera genom de olika maskinerna. Ändå kan vi få skulden om en operation måste skjutas fram, säger Tanja Haapalehto.

Tusentals instrument

Instrumentvården består av tre olika rum – man talar om den smutsiga, den rena och den sterila sidan. Först sköljer instrumentvårdarna för hand de instrument som är svåra att rengöra – och ofta blodiga. Därefter läggs instrumenten i en av de desinficerande tvättmaskinerna som finns infällda i väggen mellan den smutsiga och den rena sidan. Tvättmaskinerna har två luckor så att man kan ta ut instrumenten på den rena sidan.

– Nu torkas instrumenten i torkskåp, men när vi flyttar till den nya instrumentvårdscentralen vid årsskiftet får vi torkande tvättmaskiner, berättar Tanja.

De tusentals instrumenten ska också granskas noggrant.

– Det finns oerhörda mängder olika instruktioner, men lyckligtvis finns de flesta numera elektroniskt. Vi skannar streckkoder och ser hur instrumenten ska tvättas och packas. Om det är något fel på instrumenten skickar vi dem till service eller beställer nya.

Slutligen desinficeras eller steriliseras och förpackas instrumenten maskinellt. På den sterila sidan kontrolleras ännu alla sterila förpackningar innan de skickas upp till operationssalarna med hiss eller transporteras med bil till andra enheter.

– Det här är ett mycket intressant jobb som kräver oerhörd fingerfärdighet och noggrannhet, säger Tanja Haapalehto.

Engångsmuggar och toalettpapper

Norra Österbottens sjukvårdsdistrikt har ungefär 6 600 anställda, och av dem är cirka 1 000 JHL:are som arbetar med olika stödfunktioner.
I de långa korridorerna i källarvåningen vid Uleåborgs universitetssjukhus sjuder det av liv – sjukvårdspersonal och teknisk personal susar förbi med sparkcyklar eller eldrivna trehjulingar och truckar.

Här finns sjukvårdsdistriktets centrallager, där lagerförvaltaren Jorma Pääkkönen och hans arbetskamrater hanterar allmänna förnödenheter som toalettpapper och kontorsmaterial. Vid lagret tar man emot tiotals lastpallar med varor per dag. En del skickas vidare till sjukvårdsdistriktets andra enheter, annat förs efter hand ut till avdelningarna vid universitetssjukhuset.

– Det går åt två–tre lastpallar kopieringspapper i veckan, trots att det här ska vara ett papperslöst sjukhus, säger Jorma och skrattar.

Engångsmuggar, toalettpapper och pappershanddukar hör till de artiklar som har störst åtgång. Det gäller att planera beställningarna så att rätt mängd kommer vid rätt tidpunkt. Inget får ta slut, men det är trångt i lagret och därför får man inte heller beställa in för mycket.

– Man får känsla för det med tiden, men datorn hjälper också när man kan följa med förbrukningen, berättar Jorma med 20 års erfarenhet.

Från lagret förs artiklarna till hyllorna på avdelningarna med bland annat sparkcykel.

– Ibland gör avdelningarna oklara beställningar som man sedan måste tolka. Men det hör till vårt jobb, säger Jorma Pääkkönen med ett leende.

Tillverkar läkemedel

I närheten av centrallagret ligger sjukhusapoteket där läkemedelsarbetaren Pirjo Keinänen plockar ihop beställningar från sjukhusets avdelningar samt från hälsocentraler och åldringshem i regionen.

– Här tillverkar vi också läkemedel som vi inte kan köpa färdiga, och patientspecifika doser med cytostatika för cancerpatienter. Läkemedelsarbetarnas uppgift är att bistå farmaceuterna vid tillverkningen.

Pirjos jobb är speciellt mångsidigt för hon jobbar delvis på operationsavdelningen där hon sköter läkemedelslogistiken.

– Där beställer jag läkemedel från apoteket. Jag ser alltså båda sidorna av verksamheten.

Läkemedelsarbetarna är en liten yrkesgrupp som få känner till. Pirjo Keinänen önskar att fackförbundet JHL skulle ordna kurser och annat program för läkemedelsarbetarna, till exempel tillsammans med lagerarbetarna.

– Inom de öppna apoteken motsvaras läkemedelsarbetarna av farmanomer, läkemedelstekniker eller tekniska biträden. Här har vi inte veckosluts- eller kvällsjobb, vilket lockar hit arbetstagare.

Pirjo Keinänen jobbade tidigare som köksbiträde på sjukhuset, men hon tyckte att jobbet började kännas enformigt och tungt.

– Yrkesvalspsykologen föreslog att jag skulle utbilda mig till läkemedelsarbetare. Jag visste inte vad jobbet gick ut på och jag tyckte att det lät konstigt. Men jobbet har passar mig, säger Pirjo som ändå påpekar att arbetstakten är hektisk.

Skulle aldrig jobba inom vården

Läkemedelsarbetaren Pirjo Keinänen är inte den enda som på arbets- och näringsbyråns förslag har gett sig in i det okända. Instrumentvårdaren Tanja Haapalehto jobbade tidigare som mekanikhopsättare, och när hon förlorade jobbet fick hon gå en arbetskraftspolitisk utbildning för att bli instrumentvårdare.

– En gång i tiden svor jag att jag aldrig skulle jobba med något som ens tangerar vårdbranschen. Men nu är jag här och kan konstatera att det var ett bra yrkesval, säger Tanja.

Hon berättar att hon inte hade en aning om vad en instrumentvårdare gör – och att hon till en början inte var det minsta intresserad av utbildningen. Ändå var hon en av 16 studerande som antogs bland 320 sökande.

– Jag fick sommarjobb här direkt efter skolan 2007 och efter det blev jag fastanställd.

Först jobbade hon som instrumentvårdare vid operationsavdelningen, men de senaste åren har Tanja Haapalehto varit administratör för det elektroniska uppföljningssystemet vid instrumentvården.

– Vi kan följa med allt som har skett vid instrumentvården, vem som har hanterat ett visst instrument och vilka maskiner som har använts. Målsättningen är att utvidga systemet så att vi kan följa med instrumenten ända till patienten.

Övergångsperiod i flera år

I sjukhusets patientarkiv jobbar man febrilt, för digitaliseringen har inte gjort arkivsekreterarna överflödiga.

– Det här är en övergångsperiod när mycket material ska skannas in, men vi vet inte i hur många år det fortsätter, säger arkivsekreteraren Aino-Kyllikki Hirvonen.

När intervjun görs i slutet av april har hon en månad kvar till pensioneringen efter 43 års tjänst.

– Förr jobbade vi mellan hyllorna, men nu jobbar vi mest vid datorn. De senaste åren har det kommit oerhört mycket nytt, så det känns riktigt bra att gå i pension. Men samtidigt känns det vemodigt.

Precis som många andra lever arkivsekreterarna i ständig förändring – man har inte hunnit anpassa sig till en reform innan följande ska drivas igenom. Arkivsekreterarna roterar dagligen mellan de olika uppgifterna, att betjäna kunder per telefon och skriftligen, att sköta röntgenarkivet och att skanna in material.

– Jag tycker speciellt om kundbetjäningen. På senare tid har många börjat begära ut sina gamla papper och det är också vanligt att patienter beställer sina egna röntgenbilder på cd, berättar Aino-Kyllikki Hirvonen.

Jonny Smeds