Resultatbringande trepartssamarbete tryggar välfärdssamhället
FFC:s 17. kongress - resolution
FFC firar 100-årsjubileum nästa år, i en situation där arbetslivet och världen omkring oss är stadda i ständig förvandling. Finlands överlevnadsmodell har varit demokrati och ett fungerande trepartssamarbete. På detta sätt har vi lyckats förbättra löntagarnas ställning, utveckla arbetslivet och välfärdssamhället och trygga landets ekonomiska konkurrenskraft och framgång. Ett resultatbringande avtalssamhälle på trepartsbasis är det vi behöver också framdeles.
Som blivande ordförandeland bör Finland bygga ett socialt Europa, som är ekonomiskt framgångsrikt, skapar nya hederliga arbetsplatser och verkar ansvarsfullt också globalt och med tanken på miljön. Vi behöver en Europeisk union som betjänar medborgarna och är mer handlingskraftig än hittills. För att stärka arbetstagarnas rättigheter och effektivera beslutsfattandet behöver EU ett nytt grundfördrag. Löntagarnas förhandlings-, avtals- och strejkrätt måste tryggas i hela unionen. Trepartssamarbetet är en styrka också på europeisk nivå och Finland bör i olika sammanhang aktivt främja detta. Arbetsmarknadsparternas förhandlingsverksamhet förutsätter att det på EU-nivån finns ramar för en kreativ gemensam avtals- och författningsgrund.
Det avtal som uppnåddes om det s.k. tjänstedirektivet är en balanserad helhet. Det ökar utbudet av tjänster över landsgränserna så, att det alltid är kollektivavtalen och andra arbetsvillkor i det land där tjänsterna utförs som gäller. Under Finlands ordförandeperiod bör vi säkra oss om att direktivet godkänns, och de finländska företagen bör gripa den chans direktivet erbjuder att skapa flera arbetsplatser också i exporten av tjänster. För att kunna frigöra service- och arbetsmarknaderna på ett balanserat sätt och undvika att konkurrensen mellan företagen snedvrids, kräver det att tillsynen av arbetsvillkor fungerar, och att det i hela EU införs en gränsöverskridande rätt för arbetsmarknadsorganisationerna att väcka talan och en lagstiftning som gäller beställarens ansvar.
För att kunna bygga en rättvisare värld kräver det att vi har en stark nationell och internationell fackföreningsrörelse och att arbetstagarnas organiserings-, förhandlings- och strejkrätt erkänns i hela världen. WTO bör i spelreglerna för världshandeln skriva in respekten för mänskliga och sociala grundrättigheter, i enlighet med ILO:s konventioner. Vi behöver en globalisering som har ett mänskligt ansikte, en globalisering som alla har nytta av, också den stora majoriteten av mänskligheten.
Sysselsättningen i vårt land är på väg mot det bättre, tack vare att vi har lyckats samordna den ekonomiska och inkomstpolitiken. Ändå flyr arbetsplatserna utomlands och uppsägningar sker så gott som dagligen. Företagen verkar inte alltid ansvarsfullt, då ledningen och ägarna kortsiktigt driver bara sina egna intressen.
Omställningsskyddet, som har fått en bra början, kräver fortsatta förbättringar. För händelsen av stora strukturella omställningar krävs det att orter och företag har beredskapsplaner, som kan dämpa de skador omställningarna medför och göra det lättare för arbetstagarna att få nya jobb. De aktiva sysselsättningsåtgärderna måste effektiveras och arbetslöshetsskyddet utvecklas. För att göra det lättare att ta emot ett nytt arbete krävs det åtgärder också inom bostadspolitiken, det kräver en ökad rätt att avdra arbetsresor liksom ekonomisk hjälp vid flyttning och kompensation för förlorade inkomster.
Det bör vara en målsättning för kommande kongressperiod att sysselsättningen fortsätter att förbättras så, att av de människor i arbetsför ålder som bor i vårt land, tre av fyra har ett arbete. Särskild vikt bör fästas vid att sysselsätta de utlänningar som redan bor i landet. Arbetstillståndsförfarandet bör bibehållas för de arbetstagare som kommer från länder utanför EU.
Vårt land behöver nya investeringar i industri-, service- och transportnäringarna. Det kräver av staten och kommunerna en aktiv näringspolitik, en redig lagstiftning och en välsmord trafik- och övrig infrastruktur. Ekonomisk tillväxt och investeringar i hemlandet bör säkerställas genom att trygga tillgången på råvara och fördelaktig energi och genom att sörja för utbildning av och tillgång till yrkeskunnig arbetskraft.
För arbete skall betalas lön som garanterar utkomsten. Vi måste slippa de ofrivilliga och grundlösa snuttjobben och begränsa bruket av atypiska anställningsförhållanden, liksom förhindra att arbetstagare tvingas att mot sin vilja bli företagare. Om man utvecklar arbetstidsarrangemangen kan man garantera tillgången på vikarier och erbjuda allt fler arbetstagare en permanent heltidsanställning. Man kan också bättre samordna arbetet och familjelivet. Hyres- och snuttarbetarnas ställning och rättigheter, samt fackliga organisering måste förbättras både avtals- och lagstiftningsvägen. Branschens kollektivavtal bör alltid tillämpas på respektive arbete. Förtroendemannen på användarföretaget bör ges rätten att representera också de hyresarbetare som företaget anlitar. Bruket av hyresarbete får inte försvaga användarföretagets egen personals ställning.
Lokal avtalsverksamhet och ett ärligt samarbetsförfarande i företagen förutsätter ett fungerande förtroendemannanätverk. För att trygga en likvärdig förhandlingsposition måste arbetsgivarna sluta att bromsa de förhandlingar som gäller de förtroendevaldas ställning. De förtroendevaldas rätt till information och verksamhetsförutsättningar, såsom tidsanvändning och ersättningar, måste förbättras och deras anställningsskydd stärkas, om det ska finnas förutsättningar att bredda rätten att lokalt komma överens om avvikelser från kollektivavtalen. Frågor som borde avgöras lokalt är hur arbetet organiseras, principerna för bruket av arbetskraft, spelregler för ibruktagande av belöningssystem, stödformer för kompetens och psykisk ork.
Beredningen av reformen av samarbetslagen bör leda till resultat före semestrarna, om riksdagen ska kunna godkänna lagreformen under pågående valperiod. Den nya lagen bör omfatta utvecklade handlingsmodeller som kan möjliggöra enhälliga beslut, och förbättringar i personal- och utbildningsplanerna. Lagen bör omfatta också bruket av utomstående arbetskraft också i underentreprenader. Lagens tillämpningsområde bör utvidgas att gälla också mindre företag än vad som nu är fallet.
Det bästa sättet att trygga den goda service som är viktig för medborgarna, är att bilda starkare kommuner än hittills, utveckla servicestrukturerna och garantera stabilitet i kommunernas finansiering. Kommuner, som är livskraftiga till sin befolknings- och näringsstruktur, är en förutsättning för att skapa en sund bas för finansieringen av tjänsterna. Den ramlag som stiftas om reformen av kommun- och servicestrukturen bör innehålla bestämmelser om att trygga personalens ställning vid omställningar och garantera personalens deltagande i beredelsen av reformen. Kommunerna bör också framdeles bära huvudansvaret för att producera välfärdstjänster. I motsvarande grad bör utgångspunkten för statens produktivitetsprojekt vara att utveckla den egna verksamheten, istället för att kategoriskt minska personalen. Ideologiska motiv att privatisera tjänster får inte vara utgångspunkten för reformer.
I mars 2007 väljer vi en ny riksdag. Dess sammansättning och den nya regeringens program och vilja är beroende av hur man i vårt land kan svara mot de utmaningar som arbetslivets utveckling, åldrandet och globaliseringen innebär. Efter valet måste vi också avgöra huruvida vi fortsätter att bygga avtalssamhället på trepartsbasis eller om vi bör välja en konfrontationernas väg.
FFC är redo att fortsätta med inkomstpolitiken, för erfarenheten visa att utvecklingen av löntagarnas köpkraft, sysselsättningen, socialskyddet, arbetslivets kvalitet och en solidarisk lönepolitik lyckas bäst med hjälp av breda ekonomiska och arbetsmarknadsuppgörelser. Vi bör utreda förutsättningarna för en bred inkomstuppgörelse i god tid innan det nuvarande avtalet löper ut. Om det inte finns förutsättningar, är FFC berett till gemensamt försvar av löntagarnas intressen också genom förhandlingar på förbundsnivån.
