Ordförande Maj-Len Remahl: PAM har fått en jättefin start
- Sammanslagningen av PAM gick över förväntan. Pressen var hård, vi hade ju också förhandlingarna samtidigt. Alla var slutkörda då julen kom men nu kan vi koncentrera oss på att få igång verksamheten ordentligt. Starten har varit jättefin. Det konstaterar Maj-Len Remahl, ordförande för nybildade Servicefacket PAM. Hela hon utstrålar entusiasm och optimism där hon sitter bakom skrivbordet i sitt ljusa arbetsrum uppe på sjunde våningen vid Paasivuorigatan i Helsingfors.
De hektiska dagarna i slutet av fjolåret är ett minne blott. Siktet är ställt på framtiden. Lokaliteterna vid Paasivuorigatan renoveras och flyttlådor förs hit och dit. De sista i personalen torde finnas under samma tak före februari men tillsvidare sitter Hotell- och Restaurangförbundets personal ännu på Andra linjen.
- Lite besvärligt men övergående, säger ordföranden Maj-Len Remahl och berättar att ute i regionerna står det bättre till. Redan innan PAM grundades officiellt har de fyra grundarnas organisationer flyttat in under samma tak, i praktiken gällde det att slå samman HRHL:s och Handelsbranschens regionkontor. Endast Vasa återstår, det jobbas för högtryck med att leta fram lokaliteter. Större regionkontor har PAM på tio orter, mindre på fem.
Ett inofficiellt men målinriktat arbete mot en samgång inleddes hösten 1995. Förändringar i näringslivet ledde till allt fler tvister mellan HRHL och Handelsbranschens fackförbund som beslöt göra något åt gränsdragningen. Snart kom Tekeri med, senare också Fastighetsförbundet.
Den nya styrelsen på 29 personer, sammansatt av gamla styrelsemedlemmar, ger Maj-Len Remahl en eloge. Besluten har varit både visa och modiga, de liksom personalens attityder har spridit en bra stämning. Också de aktiva signalerar att det ska jobbas gemensamt i framtiden.
PAM vill komma från det gamla sättet att jobba. S.k. kunskapsområden ersätter avdelningarna, arbetet sker över de gamla gränserna, som team- och pararbete eller projekt. Nya arbetssätt ska få personalen ännu mer motiverad och det går lättare att lära känna de nya arbetskamraterna. Ordföranden har noterat en viss optimism och motivation inför allt det nya.
Också internationellt går trenden mot större förbund. Det här är en trend hon tror fortsätter. Hur länge må vara osagt men organisationerna bör vara strukturerade så att de i tid har möjlighet att arbeta effektivt.
- Det är det vi också försöker uppnå. Stora grupper medlemmar går snart i pension, personalen står inför en generationsväxling. Omvälvningar väntar. Då är ett större underlag bra för att vi ska kunna bibehålla vår regionala service. Vi vill och bör vara allt närmare medlemmarna. Det är det viktigaste, säger hon bestämt.
Samtidigt som man går ihop på riksplanet så satsar PAM på att stärka regionerna. Det gäller att vara ett både-och-förbund, dels få nyttan av att vara stor och rationell, dels vara med och hjälpa medlemmarna på arbetsplatserna.
Fackavdelningarna samarbetar redan. De är självständiga och inga krav ställs på att de ska gå samman. Kanske blir det aktuellt i framtiden men definitivt inte nu.
- Det är också viktigt att alla förtroendemän får kontakter till PAM:s regionalkontor. Förtroendemannakurserna ska ha en del gemensam, sedan delas man upp enligt avtal. Det här ger bättre samhörighet, arbetsplatserna är ju ofta gemensamma.
Fler och fler arbetstagare av utländsk härkomst kommer in på arbetsplatserna, för PAM:s del kanske främst inom städsektorn. Den 22 januari tar styrelsen ställning till en motion om etiska normer som läggs fram för FFC-kongressen i maj. Remahl betonar att det är viktigt att de etiska normerna slås fast nu så konflikter förebyggs. Hon tror att övriga FFC-förbund ger motionerna sitt stöd. När EU utvidgas österut aktualiseras frågan för nästan alla förbund.
PAM ämnar också motionera om bostadsproblemet. Många medlemmar har ingen som helst möjlighet att flytta efter jobben då bostäder saknas. Problemet blir bara större i framtiden. En motion om atypiska yrken bereds också.
Svenska servicen ska fås på rätt bog
Men just nu gäller det först och främst för PAM att få den nya organisationen att fungera så tyndpunktsområdena i arbetsplatsverksamheten körs fram. Det gäller att orka i arbetslivet. Det gäller också att svetsas samman, både på fältet, i styrelsen och bland tjänstemännen.
- Jag är nog ganska optimistisk. Varför kan jag inte riktigt förklara men det bara känns så, säger ordföranden Maj-Len Remahl.
Hon hoppas optimismen smittar av sig så det blir mera "fjong" på arbetsplatserna. Mycket borde utmätas ännu men mentaliteten är ibland den att man varken kan eller vågar. Det bottnar i konjunktursvackan med ställvis än i dag en arbetslöshetsprocent kring 20. Många aktiva kan endast se fram emot tio år av arbetslöshet, även om en liten förbättring tycks dock vara på väg.
En sista men en nog så viktig fråga. Hur är det egentligen med den svenska servicen, ordförande Remahl?
- Jag är lite skeptisk. Vi har väldigt svårt att få rätsida på den svenska verksamheten men vi ska försöka, jag tänker inte ge upp. I Vasa och Helsingfors är den något så när OK, i Åbo kunde den vara bättre. Problemet finns här på huvudkontoret, att få material i tid översatt till svenska, något som svenska rådplägningsdagarna just lyfte fram. Att behovet finns det vet vi.
Var ligger problemet? Remahl menar att det är lätt gjort att andra uppgifter prioriteras och den svenska biten förbises, dock inte avsiktligt.
- Vi borde ha någon som alltid säger Hej, stopp - hur var det med svenskan och som organiserar så det blir översatt. Inom de närmaste veckorna måste vi få klart vem som ska ansvara för det här. Svenskspråkiga förtroendemän och aktiva bör få materialet ungefär samtidigt på svenska. I praktiken kan det här inte vara omöjligt, säger hon och låter optimistisk också nu.
Ingegerd Ekstrand
