Nära naturen i storstaden
Bara några kilometer från betongen i Esbo centrum finns natursköna Bodom träsk. Här, strax utanför Ring III, bor donarbloggaren Anita Nykänen. I egenskap av ordförande för föreningen Pro Bodomträsk kämpar hon för att bevara det kulturhistoriskt värdefulla landskapet med sjöar, skog, åkrar och herrgårdar.
– Vi oroar oss bland annat för hur Bodom träsk klarar av den press som allt byggande skapar.
Och mer ska hela tiden byggas, så de aktiva inom Pro Bodomträsk får stå i när de bland annat skriver utlåtanden om planläggningen i området.
Pro Bodomträsk grundades 1999 när det fanns planer på att bygga ett stort nöjesfält i Oitans. Anita Nykänen var med redan då, och efter en mångårig kamp lades planerna på att bygga nöjesfältet ner. Anita beskriver sig själv som en envis och seg – men samtidigt optimistisk – person.
– Segheten behövdes minsann när vi kämpade mot nöjesfältet, säger Anita som de senaste tio åren har varit ordförande i föreningen.
Nu har Oitans i stället utvecklats till ett mångsidigt friluftsområde.
– Tyvärr kopplar de flesta i första hand ihop Bodom träsk med Bodommorden 1960, säger Anita.
Möter missnöjda kunder
Anita Nykänen är fotolaborant i grunden och hon jobbade med det innan hon 1989 fick jobb på Stockmann. Nu jobbar hon på hemelektronikavdelningen på varuhuset i Hagalund i Esbo. Hennes arbetsbeskrivning är något kryptisk – efterhandsmarknadsföring.
– Det betyder att jag bland annat ger råd åt kunderna om vad de ska göra med söndriga produkter. Jag tar emot produkter som lämnas in på reparation och sköter kontakten mellan kunden och reparatören.
Det betyder att de kunder som Anita kommer i kontakt med ofta är missnöjda med att produkten de köpt inte har fungerat.
– Det stressigaste är när kunden är av annan åsikt än vi, men huvudsaken är att slutresultatet är en nöjd kund. Det positiva med mitt jobb är att det är mycket självständigt.
Anita minns ännu sina första minnen av det som kom att bli hennes långvariga arbetsgivare.
– När jag var liten flicka hade jag två mostrar som bodde i Munksnäs. Vi åkte med fyrans spårvagn till centrum för att titta på Stockmanns julfönster och äta bakelser.
Tung vår på Stockmann
I medlet av april, genast efter vårens Galna dagar, meddelade Stockmann att företaget inleder samarbetsförhandlingar som berör alla de 3200 personer som jobbar på varuhusen i Finland, med kundservice i nätbutikerna och inom efterhandsmarknadsföringen. Mer än var tionde anställd kan förlora jobbet.
– Samarbetsförhandlingarna var väntade. Vi visste att Galna dagarna inte hade gått så bra som de borde. Överraskningen var att så många ska sägas upp, säger Anita.
Också i fjol inleddes samarbetsförhandlingar genast efter Galna dagarna, men då räckte det med permitteringar och färre säsongsanställda
I dag har Anita inga fackliga uppdrag, men under sex år på 1990-talet var hon förtroendeman på varuhuset i Hagalund.
– Det var en tung uppgift redan då, men det har säkert blivit ännu tyngre när arbetsgivarna har blivit allt hårdare och har börjat ställa högre krav på arbetstagarna. Jag lyfter verkligen på hatten för dem som gör det arbetet.
Precis som till exempel Finnair har Stockmann alltid varit ett starkt och pålitligt varumärke, närmast en institution, men det varumärket naggas i kanterna av den rådande personalpolitiken.
– När jag var ung sa man att de som får jobb på staten, staden, Finnair eller Stockmann alltid kommer att ha jobb, säger Anita.
Givande att tala med psykolog
I Donarbloggen har Anita bland annat skrivit om hur man ska orka på jobbet. Hon har under det senaste året deltagit i Folkpensionsanstaltens Aslak-rehabilitering, det vill säga en yrkesorienterad medicinsk rehabilitering som ska hjälpa att upprätthålla arbetsförmågan. Mycket handlar om psykisk avkoppling och återhämtning.
– Rehabiliteringen har varit bra. Jag har gått tre perioder och har en kvar i höst. Perioderna är en vecka långa.
Anita har redan tidigare haft sina egna knep för att orka, för hon lider av fibromyalgi, det vill säga kronisk smärta och utmattning.
– Jag har lärt mig att man måste hitta sina egna sätt att tömma huvudet. För mig fungerar till exempel vinterbadande eller trädgårdsarbete.
Hon påpekar att det är viktigt att inte låta sjukdomen och tröttheten ta över.
– Vi fick träffa en psykolog som en del av rehabiliteringen, och jag tycker att det är något som fler borde pröva på. Det är inget man behöver skämmas över.
Jonny Smeds
