Meningsfullt men också tungt arbete
En långtradare i Lapin Kulta-färger står parkerad inne i Paperinkeräys stora hallbyggnad i Åbo. En bedövande luktblandning av malt och sötningsmedel ligger i luften. Teamet på tre produktionsarbetare jobbar smidigt bredvid långtradaren. Inga ord behövs, och förresten skulle man inte ens uppfatta dem i bullret.
Kari Kinnunen håller på att lasta ur långtradaren med en truck. Timo Jokinen och Zecko Todorov fyller transportbandet med sammanpressade returburkar av aluminium. Burkarna smattrar mot bandet när Timo snittar upp genomskinliga plastsäckar med en mattkniv. Zecko tömmer massiva papplådor och när lådorna är tomma kastar han dem i en båge mot en stor hög. Därifrån fortsätter de sin resa som papp.
På sorteringscentralen jobbar åtta arbetstagare och ungefär lika många tjänstemän.
– Mängden papper har minskat under de fem–sex senaste åren, berättar produktionschefen Ari Aalto.
I dag tar sorteringscentralen även emot wellpapp, burkar, plastflaskor, glas, lastpallar och energiavfall. Allt sätts i omlopp. Sorteringscentralen skickar vidare ett tjugotal olika typer av återvunnet material.
– Arbetet har blivit så mångskiftande. Alla borde stanna upp och fundera, här finns möjligheter att växa, funderar Timo Kauppinen.
Han är huvudförtroendeman för Pappersförbundets medlemmar vid Paperinkeräys 18 produktionsenheter som finns utspridda över hela landet. Paperinkeräys ägs av de finländska skogsindustriföretagen.
Manuellt arbete och samarbete
Burkarna som glimmar på transportbandet är av ren aluminium. De pressas till stora balar som väger 500 kilo – en burk väger 18 gram så det blir många burkar per bal. Balarna går till bryggeriindustrin som gör nya burkar av aluminiumet.
Timo Jokinen tycker att jobbet är omväxlande. Alla gör allt inom produktionen.
– Jobbet är trevligt och arbetet räcker till. Var och en jobbar med sitt och finns det tid så hjälper man de andra.
Trots att man jobbar under tak är det i princip ett utomhusjobb. När det är kallt måste man röra på sig för att bli varm, och när det är värmebölja måste man komma ihåg att dricka.
Tomma mjölk- och juiceförpackningar från hemmen återvinns som kartong. När en förpackning har legat i insamlingskärlet och väntat ett par veckor gör sommarvärmen att lukten i sorteringscentralen blir ... intressant.
– Vi önskar att förpackningarna är så rena som möjligt när de kommer hit. Kallt vatten och en snabb sköljning räcker bra, säger Ari Aalto.
Högt uppe, mitt i hallen, finns en fyrkantig byggnad där utomstående inte har något att göra. Det är där hemliga mappar och konfidentiella dokument förvandlas till pappersremsor. Hemligheterna får dock ett komiskt slut – dokumenten blir till sist toalettpapper.
Återvinning ger arbetsmotivation
Det insamlade returpappret från hemmen bildar ett berg på hallgolvet.
– Allt som kommer in genom brevinkastet duger till insamlingen, betonar Ari Aalto.
– Tidigare sorterades pappret på bandet. Nu gör vi en grovsortering på golvet, vilket är tyngre, säger produktionsarbetaren Pauli Leppälä som också är förtroendeman på sorteringscentralen i Åbo.
Pauli håller som bäst på med pappersrullar från UPM:s fabrik i Raumo. Pappret klipps loss och fortsätter sin resa till Tyskland. Det tjocka kartongröret blir insamlingskartong. Svettpärlorna avslöjar att arbetet är ansträngande.
– Det här får man göra i egen takt, men ändå är jobbet ganska tungt. Men man tar det lite lugnare ibland, säger Pauli som har jobbat på företaget i 32 år.
– Vi tror på att vi gör ett meningsfullt jobb. Det sporrar och motiverar oss.
Sini Silvàn (översättning: Viola Eksten)
