Många bäckar små räcker inte i Dalsbruk och Koverhar
En jobbsökarkurs har den senaste tiden stått på programmet för ett femtiotal av de uppsagda metallarna i Dalsbruk, berättar huvudförtroendeman Roger Forss.
– Jobbsökarkursen är lite som gubbdagis. Det är bra att lära sig söka jobb över internet, men det är svårt att söka jobb när det inte finns några lediga platser, säger Roger Forss.
Han konstaterar att det hittills endast är enstaka personer som har hittat nya jobb. Några inom metallbranschen, några inom någon annan bransch. Några på Kimitoön, några någon annanstans. Därtill har några satt sig i skolbänken för att vidareutbilda sig eller helt byta bransch.
En av dem som gått jobbsökarkursen är 45-årige Keijo Arfman. Han kunde konstatera att det är lättare att få jobb som närvårdare än som metallarbetare och satsar därför på utbildning.
– Om jag kommer in till skolan tror jag nog att jag får jobb som närvårdare, säger Keijo Arfman som har jobbat på bruket i sammanlagt 21 år. Men med en paus på några år, då han studerade till massör och också jobbade inom den branschen.
Vårdyrket är alltså inte helt främmande för honom, men att sadla om som 45-åring är ändå inte det lättaste.
– Tur för mig ändå, att det kom nu och inte om fem år. Ju äldre man blir, desto svårare är det att byta bransch. Som 45-åring vill man ju ännu jobba, så jag tycker det bästa alternativet är att skola om mig.
Till sjöss
Sjöfarten har lockat flera av dem som blev arbetslösa efter konkursen. En av dem är 27-årige elektrikern Ronny Ölander som nyligen har börjat studera till fartygselektriker i Raumo.
– Jag visste sedan tidigare att den här utbildningen fanns och jag sökte hit nästan genast efter konkursen. En månad senare fick jag veta att jag kom in. Om man vill jobba som elektriker finns det inte många alternativ på ön. Nästan enda sättet att få bo kvar är att börja jobba på sjön, resonerar Ronny Ölander, som ändå har svårt att bedöma hur lätt han kommer att få jobb när han är klar med den sju månader långa vuxenutbildningen.
Han hade jobbat på FNsteel i ganska exakt sju år när han, under sin sista semestervecka, fick ett samtal från sin närmaste förman.
– Han frågade om jag kunde komma på ett möte. Jag tyckte ju att det var lite konstigt att han ringde under min semester och befarade det värsta. Inte kändes det ju bra, säger han då han minns vad som hände veckan efter midsommar.
Snabbt agerande mitt i sommaren
Vad som händer med stålverket i Koverhar och valsverket i Dalsbruk i framtiden är oklart. Konkursförvaltaren har försökt sälja verksamheten, och bland annat ett företag som tillverkar vindkraftverk har tittat på fabrikslokalerna i Dalsbruk. Men Roger Forss påpekar att det endast finns en metod att sysselsätta de flesta av de uppsagda.
– Jag tycker man borde försöka hitta någon som fortsätter med valsverket.
Han påpekar att myndigheterna gjorde vad de kunde då konkursen blev ett faktum. Tillfälliga arbetskraftsbyråer inrättades snabbt på fabriksområdena, vilket gjorde att arbetstagarna lätt kunde anmäla sig som arbetssökande och få rådgivning.
– Jag hade inte kunnat föreställa mig att arbetskraftsbyrån skulle hinna ordna så mycket så snabbt mitt under semestertiderna.
Som en följd av konkursen ökade arbetslösheten i Kimitoöns kommun i juli till 9,4 procent. Tidigare hade den legat kring 5,5. I Hangö klättrade arbetslöshetsgraden med tre procentenheter till 12 procent.
Jonny Smeds
