Ledaren: Stanna upp och tänk efter – före
Det är en dyster läsning, förteckningen över de dödsolyckor som inträffade i arbetslivet i fjol. Enligt Olycksfallsförsäkringscentralens preliminära statistik omkom 21 arbetstagare. I det här numret av Löntagaren berättar vi vad som hände och varför det hände.
Varje dödsfall är naturligtvis ett för mycket, men det går inte att komma ifrån tanken – vissa av dödsfallen känns mer onödiga än andra. Det är tråkigt att behöva säga det, men det är viktigt. Inte alla, men en betydande del av de 21 arbetstagarna skulle leva i dag om de hade följt säkerhetsföreskrifter, normala försiktighetsåtgärder eller rentav vanligt bondförnuft.
Det är förstås lätt att säga så när man inte har varit med själv. Kvälls- eller nattjobb och oförutsedda händelser som produktionsstörningar kan som bekant leda till att omdömet inte är på topp. Men då är det extra viktigt att man stannar upp en stund och tänker efter – före.
Det finns två grupper som är överrepresenterade i statistiken över olycksfall i arbetet. Det är de med minst erfarenhet, men också de med mest. Många av dem som dog i arbetsolyckor i fjol hörde till den senare kategorin. De beskrivs som erfarna yrkesmän med lång erfarenhet.
När man har gjort ett visst arbete eller arbetsmoment ett oändligt antal gånger glömmer man lätt bort att tänka på sin egen säkerhet. Därför är det bra med arbetsrotation och anpassning av arbetsuppgifterna, för på det sättet kan man minska risken för slentrianmässigt agerande.
Det är naturligtvis viktigt att arbetarskyddsmyndigheten har tillräckliga resurser för att kunna hitta farliga maskiner och arbetsmoment, och att myndigheten har tillräckliga muskler för att kunna åstadkomma förbättring. De arbetsgivare som inte har värnat om säkerheten ska kunna dömas till kännbara böter. Så är det inte alltid i dag.
Och det är naturligtvis lika viktigt att arbetarskyddsfullmäktige har tillräckliga förutsättningar för att kunna ingripa. Arbetstagarnas utsedda representanter måste ha kunskap om risker och de måste ha makt och mod för att få arbetsgivaren att göra något åt bristerna. Men de måste också ha tillräcklig respekt bland arbetskamraterna för att kunna få ett slut på oförsiktigt beteende.
Sist och slutligen är det ändå varje arbetstagare själv som måste tänka på vad man gör och hur man gör det. Ett liv är alltid värt mer än den tid som går åt till att göra ett arbete lite långsammare men enligt säkerhetsföreskrifterna. Inget produktionsstopp blir så dyrt att det är värt att riskera ett människoliv för det. Ta hand om er!
Jonny Smeds
