Ledaren: Gräset är inte grönare på andra sidan
Speciellt Företagarna i Finland, som den här gången undantagsvis har fått sitta med vid förhandlingsbordet, har kritiserat att den lokala förhandlingsrätten utgår från kollektivavtalen.
Sverige nämns ofta som en förebild. Det är sant att man i Sverige i högre grad förhandlar om löner lokalt, men också där sker det oftast inom de ramar som parterna centralt har kommit överens om.
Dessutom har arbetstagarsidans representanter i förhandlingarna ofta betydligt mer facklig utbildning än våra finländska förtroendemän. Om vi ska ha mer lokalt avtalande i Finland behöver alltså förtroendemännen mer utbildning, något som också ombuden på FFC:s kongress betonade.
Och trots att Sverige inte har samma system med allmänt bindande kollektivavtal som vi har, så omfattas faktiskt en större del av arbetstagarna av kollektivavtal i Sverige än i Finland. Till saken hör också att facket i Sverige kan inleda en blockad för att pressa en arbetsgivare, ofta ett litet företag, att teckna kollektivavtal.
Den finländska modellen med allmänt bindande kollektivavtal är demokratisk. Ett kollektivavtal anses vanligtvis vara allmänt bindande om majoriteten av arbetstagarna i branschen omfattas av kollektivavtalet. Dessutom skyddar modellen de svagaste, i synnerhet anställda på småföretag.
Till sist en intressant detalj från Norge. Där ledde en tvist om lokala avtal nyligen till en strejk som varade i en månad. Men där var det facket, Fellesforbundet, som ville ha fler lokala avtal, medan arbetsgivarna sa nej.
I en intervju för nyhetsbyrån NTB sa den stormrika hotellpampen Olav Thon något som också våra finländska företagsledare kunde tänka på. Enligt honom är det förståeligt att facket vill ha lokala avtal eftersom de fackligt anställda ”får lön för att tillbringa 300 dagar om året i förhandlingar från morgon till kväll. Men för en som driver ett hotell är huvuduppgiften att ta hand om gästerna och att få hotellet att fungera.” Olav Thon anser alltså att lokala avtal leder till en hopplös byråkrati och gör att företagsledarna inte hinner ägna sig åt det viktigaste.
Kanske också de finländska företagsledarna kunde ägna lite mer uppmärksamhet åt att sälja sina produkter och ta hand om sina kunder. Låt fackförbund och arbetsgivarorganisationer förhandla om de centrala villkoren – det finns redan goda möjligheter att lokalt avtala om arbetsplatsspecifika frågor – så kan arbetsgivare och arbetstagare tillsammans jobba för att ge Finlands ekonomi ett uppsving.
Jonny Smeds
